Nivå: Gemene man
Last Mile Solution, eller sladden hem till dig, är Internets yttersta gräns. Den där sista förbindelsen kan lösas på ett flertal sätt, även om de mera knöliga håller på att försvinna. Ingen har väl ett analogt telefonmodem (56 kbps) numera och ISDN till hemmet (128 kbps) har för länge sedan dragit sin sista suck.
Majoriteten av alla nya anslutningar till hemmet sker med optisk fiber medan något färre ansluts med UTP-kabel, men anslutningen till själva bostadsområdet är fortfarande fiber. De allra flesta nyanslutna idag kan räkna med 100 Mbps, medan kommuner som Botkyrka ger alla möjlighet till 1 Gbps som standard. Allra längst ute, intill ett större bostadsområde, sätter operatörerna upp små oansenliga stugor som bara svämmar över av fiber.
Det är här den allra sista avknoppningen från viorna, de stora stark-fibrerna sker, härifrån drar man upp två fibrer till varenda lägenhet. Det finns inga genvägar, utan finns det tvåtusen lägenheter i ett området, kommer det in fyratusen fibrer till det lilla huset, varav hälften kontakteras och hälften ligger i reserv. Fiberbuntar tjocka som trädstammar måste hanteras. Det finns ingen väg runt det.
I en stad ansluts abonnenter allt som oftast alltså med fiber eller UTP, men går man längre ut på landsbygden är ADSL fortfarande dominerande. Asymmetric Digital Subscriber Line är ett sätt att modulera på en databärvåg som ligger över det hörbara området. Över en och samma telefonledning går det att tala i telefon med vanliga ljudfrekvenser och samtidigt överföra data.
I Sverige är vi lyckligt lottade som har gott om kopparledningar i marken. I andra länder är det mindre gott om kopparledningar och där har man infört olika radiometoder för att nå den sista biten (last mile), exempelvis Wimax.
Den digitala bärvågen avskiljs i telestationen och dras in i en signalavskiljare, en Digital Subscriber Line Access Multiplexer (DSLAM). Läget är därefter detsamma för alla typer av Last Mile Solution.
