Nivå: Land

På landsnivå är det mera av samma som på regionnivå. Ett antal stora fiberägare har sina ledningar utlagda längs ett eller två spår upp och ned genom landet. Dessutom transporterar Sverige för närvarande även data från norra Norge och ned till Sörlandet, för det är så knepigt att dra fiber över alla fjordar.

sverigeöversikt.jpg

De största ägarna av egna fiberledningar är Teliasonera, Tele2, Telenor, IP-Only, Trafikverket, TDC och Svenska Kraftnät. Där sticker Teliasonera ut eftersom de sedan sin tid som Televerket äger det så kallade "stamnätet" med egna hubbar i de fyra större städerna. Trafikverket har också nät längs med Sveriges järnvägar medan Svenska Kraftnät hängt upp ledningar i sina kraftledningsstolpar.

Varje kabel är uppdelad i olika fiberpar där fiberparen i sin tur kan hyras av olika ägare. Så det behöver inte vara den som äger kabeln som är den faktiska uthyraren. Sedan kan man i varje fiber stoppa in en mängd olika infraröda våglängder för att få ut 100–1000 Gbps, och varje våglängd kan i sin tur hyras ut till ännu fler. Så det finns ett stort nät av "falska nätägare".

1.403082!systemskiss-sverige.jpg

Internet vore inte ett inter-nät om inte alla kunde mötas och utväxla trafik. Bilden visar skelettet till hur Internet är hopkopplat i Sverige, med de olika operatörerna och Telia/Skanova som är lite på sin egen kant, med egna kopplingsstationer. Endast Telia är utritad som enskild ägare av ett fibernät, men det finns andra liknande. Någon måste ha hand om alla de verkligt stora utbytespunkterna och för detta har man skapat företaget Netnod. Netnod är en betydande aktör och har utbytespunkter i storstadsregionerna. De flesta nätägare peerar i slutänden i Netnods switchar.

Det finns tre olika skäl för operatörerna att mötas i en nod. Det första är för att byta trafik med någon på jämställd basis, så kallad peering: "Du får ett paket av mig om jag får ett av dig". Alla operatörer framför olika data i sina fibrer. En av dem kanske har kontakt med stadsnäten i Västerås och Karlstad, medan en annan kan ha fått Strängnäs och Eskilstunas stadsnät som sina kunder. Någonstans måste trafiken mellan dessa städer utväxlas. De flesta operatörer utbyter också trafik nere i Europa, i exempelvis Amsterdam och London.

Den andra anledningen för möte i en nod är för att köpa transit, det vill säga att man betalar någon annan för att föra trafiken ut i världen.

Den tredje anledningen är för att kunna ta emot yttre tjänster, exempelvis atomtid. Netnod använder atomklockan hos provningsanstalten SP i Borås till att synka sina atomklockor i storstäderna, som i sin tur matar NTP-tidsservrarna via SUNET. Provningsanstalten jämför hela tiden sin tid med GPS-tiden och världstiden från Paris och meddelar Netnod skillnaden, som då kan justera sina tidsservrar. Atomklockan i Borås fungerar egentligen som en sorts synkroniserare för de atomklockor som finns i Netnods olika hallar i landet. Netnod förlitar sig inte på GPS-tid.

Kartan visar inte de förstärkare för optiska signaler som måste finnas var 80 kilometer. De stationerna, som ser ut som små röda stugor, kanske du ibland har sett ute i naturen.