Inledning

Får det lov att vara en kvantprick? Tekniken för att med kvantprickar reglera energifördelningen i bakgrundsbelysningen är något vi sett hos TV-apparater under mer klatschiga namn som "Nano Crystal Display" (Samsung) och "Triluminos" (Sony) och annat kreativt från skrivbordet. Det har funnits i några år på TV-sidan och har märkligt nog varit frånvarande hos datorskärmar trots att tekniken kan ge minst lika stor nytta där.

276E6ADSS_00-RTP-global-001.jpeg

Kvantprickar är den svenska termen för Quantum Dot och att beskriva hur det fungerar exakt är lite väl bortom rim och reson. Mycket förenklat har kvantprickar förmågan att stöpa om energirikt ljus till andra, mindre energirika våglängder. En lättillgänglig ljuskälla, likt ljusenergin från en blå lysdiod med sin korta väglängd, kan genom kvantprickarna omvandlas till mindre energirikt grönt och rött ljus med exakt precision. Resultatet är rena färger och en större färgrymd.

Philips_276E6_kvantprick.jpg

Kvantprick av kadmiumsulfid.

Jämfört med traditionella vita lysdioder, vilka i själva verket bygger på en blå lysdiod med ett lager av gul fosfor, är kvantprickar också mer energieffektiva. Energin i det gula ljuset från den "vita" lysdioden måste i hög grad filtreras bort för att få fram rött och grönt. Kvantprickar öppnar därför för mer ljusstarka alternativt strömsnåla skärmar. Att tekniken inte förekommer oftare i datorvärlden är därför en verkligen god fråga.

Med bildskärmen Philips 276E6 används kvantprickar för att omvandla en i övrigt modest och enkel skärm till ett riktigt färgsprakande och ljusstarkt litet monster. Ett oerhört intressant monster. Målet för Philips är en AdobeRGB-färgrymd, men i fråga om faktisk färgåtergivning är skärmen något helt annat.