Dagens konsumenter
Ovanstående arbetar dagligen i en datorbutik som tillhör en av Sveriges större återförsäljare. Denna butik säljer allt från kompletta datorer, tillbehör, spel och hemelektronik. Det ger ett spann på cirka 60 000 artiklar att hålla reda på. Det jag kommer att beklaga mig över återspeglar en säljares vardag.
Varje dag servar jag mellan 80 till 130 kunder i olika ärenden och det är allt från att plocka fram förbeställda varor till att vägleda kunden från förfrågan till köp.
Redan efter ett par dagars arbetserfarenhet kan vi börja dela upp kunderna i kategorier, kundkategori Alfa och Beta. Kund Alfa har i förväg bestämt sig för vad han ska köpa och gör sin beställning i förväg. Han har undersökt marknaden och är påläst. En medveten och klok kund helt enkelt. Tyvärr har kund Alfa en underkategori av kundtyp som vi kallar Alfa-alfa. Den här kunden har ingen aning om vad den har beställt utan enbart strosat runt på nätet och bokat något efter högst 17 sekunders bläddrande varvid han därefter lagt en beställning.
Kund Alfa-alfa kommer fram till kassan, ber mig plocka fram varan och säger, efter att jag har kämpat med att leta fram varan på lagret:
- "Är den här bra? Jag visste inte vad jag skulle ha så jag tog den här."
Hur tänker man då? Kunden kan ingenting om produkten, eller har någon aning ifall den uppfyller sitt syfte. Men om man chansar kanske det blir rätt?
Nu är inte inköp av datorer och tillbehör livsavgörande beslut men det handlar i många fall om stora summor pengar. I det här läget har jag två val, antingen nickar jag medlåtande och intalar kunden att han har gjort ett alldeles korrekt val och hoppas att gud skall straffa stackaren vid ett senare tillfälle, alternativt följer jag mitt goda hjärta och vägleder kunden till ett klokt val.
Om vi backar bandet till kund Alfa. Den perfekte kunden som har alla indianer i kanoten. Vad skiljer honom från kund Alfa-alfa? Jag har inte på något sätt kunnat urskilja bakgrund, social status eller på något sätt sortera kunderna i olika fack. Det existerar inget som helst mönster i människotypen. Allt från fotomodeller som kommer in och köper den bästa gamingmusen i kombination med marknadens bästa headset, till rånördar som tror att ett 8800 GTX kommer göra dem till bättre Counter-strike-spelare.
Vi går vidare i ledet, kund Beta. Han har ingen aning om vad han vill, heter eller är på väg. Han tänkte traska in och förlöjliga sig själv:
- "Jo, alltså jag kan ju ingenting. Men jag ska ju ha en bärbar dator, liksom."
Det första jag tänker på är varför vuxna människor avslutar en mening med ordet "liksom"?
Varvid min självklara följdfråga är:
- "Vad har du tänkt att använda datorn till?"
- "Lite allt möjligt, surfa, spela, ladda hem musik, betala räkningar."
- "Okej, då ska vi ta fram ett par alternativ." Jag plockar fram tre olika alternativ.
- “Har du inga billigare?”. Jag presenterar den billigaste datorn i sortimentet.
- "Är den bra?"
- "Nej, det är den billigaste datorn i sortimentet. Det är inte en bra dator."
- "Varför inte?"
Vad i hela fridens namn tror människan framför disken? Hur svårt skall det vara att inse att den billigaste varan inte är bra?
- "Alla egenskaper som en dator har så är den här sämst på alla punkter."
- "Men kan man inte uppgradera den?"
- "Du kan köpa till mer RAM-minne, det gör stor skillnad." Jag visar listan med RAM-minnen.
Någonstans här trillade polletten ner och kunden fattar att det billigaste inte är bra. Men här gick det riktigt fel, och det är här jag undrar vad i helvete skolväsendet håller på med. Jag minns en gång i tiden när jag gick i skolan och hade en lektion som gick under titeln samhällskunskap. Under flera av dessa lektioner pratade vi om handel och ekonomi. Hur råvaror förädlas och skeppas från tillverkare ut till distributörer som i sin tur säljer vidare till återförsäljare. Mitt i detta otroligt svåra stycke pratade vi om något som avhandlade utbud och efterfrågan. Just detta kapitel i boken tycks 99 procent av invånarna har missat.
- "Jag vill inte ha det där billiga. Det är säkert mycket sämre än det dyrare minnet." Vid det här laget har jag gett upp hoppet. Jag säljer kunden den billigaste datorn tillsammans med det dyrare minnet.
Skulle jag försöka intala kunden att den borde välja en annan produkt möts jag av förklaringar som:
- "Min son har sagt att bla bla bla."
Självklart kan kundens tonåring mångt mycket mer än säljaren i en datorbutik. Han sitter ju nätterna igenom framför "datan" och spelar Counter-strike. Bara det ger honom en magisterexamen i fysik vilket gör honom till expert på elektronik, och eftersom han köper minst åtta spel varje månad det senaste halvåret måste han veta allt om datorbranschen.
Ett annat exempel inträffade rätt nyligen. En kund kommer fram till mig och vill prata om grafikkort och datorspel. En sådan kund uppskattar man alltid, kunder som kan lite och vet vad dom vill.
- "Jo jag har ju spelat Battlefield 2 ett bra tag nu och läste att Battlefield 3 ska komma. Du vet inte vad det kommer kräva för grafikkort?"
- "Nej, så vitt jag vet har det inte bekräftats eller dementerats av några parter att spelet skall släppas."
- "Så du vet inte vad det kommer kräva för grafikkort?"
- "Nej, jag har tyvärr ingen aning."
- "Ok, men hur ser det ut på grafikkortsmarknaden?"
- "Ja du, det är Nvida och Ati som är giganterna. Just nu ligger Nvidia i topp med det vassaste kortet."
- "Men vad kommer hända i framtiden?"
- "Korten kommer utvecklas och bli snabbare."
- "Men alltså vad kommer exakt hända?"
- "Det vet jag inte."
- "Så du vet inte vad som kommer hända i framtiden på grafikkortsmarknaden?"
- "Nej, tyvärr så vet jag inte vad som kommer hända i framtiden."
- "Nehe, jag skulle bara kolla om du visste."
Till en början trodde jag att han skämtade med mig, att det var något sorts practical joke eller en kollega som spelade mig ett spratt. När jag tittar upp ser jag killen gå iväg med en barnvagn hållandes ett litet barn i handen. Killen var uppriktigt sagt förvånad över att jag inte visste vad som hände i framtiden.
Det känns alltid skönt att kunderna har förtroende för min kompetens.
Den sista stora kundtypen är typisk enligt alla regler. Det slår aldrig fel. En äldre herre med ödmjuk inställning och alltid villig att lyssna och lära sig. Han ställer många frågor med eftertanke och framställer alltid sitt behov så precist så inga missförstånd ska uppstå. Det är inte alla gånger den här typen köper något men på något underligt sätt så infinner sig en känsla av tillfredsställelse. Jag har gjort mitt jobb och kunden är nöjd.
Kan inte bara alla konsumenter rätta sig efter två led. Antingen går du in med bestämt hjärta och vet vad du vill ha, eller så lyssnar du på säljarens råd och tips. Och tro inte att du ska få rabatt med inställningen att säljaren har fel i allt han säger.
