När vi spelade ettan

Jag skaffade aldrig D1, men jag såg min bror spela det på hans dator, och varje gång jag var på besök (han var 25-26) så spelade jag det.
Minns att jag var både fascinerad av spelet men även lite smårädd (va bara 9 år).
I synnerhet butchers rum (för att inte nämna butcher själv) samt musiken blev jag äckel-fascinerad av.

Kommer ihåg att jag spelade sönder demot som jag fick från ngn svindyr speltidning. Efter 5 minuter med demot så var man helt såld Sen köpte man spelet och sträckspelade igenom det. Blev lite besviken på att det inte var längre än det var. Har fortfarande min skiva i hyllan bredvid datorn

The butcher ja. Jäklar vad rädd man blev när man öppnade dörren och fick höra "AHHHHHH, fresh meat!". Man visste det var ngt därinne som skulle total förstöra en innan man öppnade dörren. Otroligt bra designad spelsekvens som jag aldrig kommer glömma.

Hade fått pappas gamla dator 97, var 8 år gammal och satt ensam på mitt rum. Allt var nersläckt och jag var smått skräckslagen. När jag mötte skeletonking sket jag nästan på mig. Spelade inte mer på någon vecka då för jag var skärrad.

Någon vecka senare spelade jag igen, lika smart då var det mörkt i rummet, mötte butcher och samma visa igen. Någon vecka senare spelade jag igen, med alla lampor tända och då klarade jag äntligen spelet.

Spelade 1an senast när open beta i d3 tog slut, drog även genom d2 några gånger då för att få upp känslan. Förstår inte vad som skrämde mig då men riktigt roligt spel även med dagens mått. Precis som iddqd och idkfa sitter några "fusk" kvar i minnet i d1.

Jag och en polare köpte spelet en eftermiddag och drog hem till honom. Vi började spela direkt och satt hela natten till att solen gått upp och Diablo var död. Min polare skötte fighterna och jag hade koll på hälsa/mana. Dessutom spelade jag när vi var i Tristram och tog hand om försäljning/köp.

När vi klarat spelet var vi båda väldigt belåtna och sov sen hela dagen. Har inte spelat D1 sen dess.

Om 16 år kommer jag antagligen ha glömt dagen jag köpte D3, men D1 glömmer jag aldrig.

Första kontakten med D1 var hemma hos en gymnasiepolare som jag spelade en hel del Warhammer och rollspel med, behövdes inte många minuter där förrän man skaffade det själv.

Kommer ihåg att det var en del skillnad på att spela singel och multiplayer i 1an, har för mig att King Leoric (som jag har starkaste minne av) inte var med i multiplayer.

Lirade aldrig 1:a i begynnelsen utan tog tag i det bara för några månader sedan för att ha det gjort innan D3. D2 lirade jag också först ~2002 om jag inte minns fel. Kul information, D1 kom faktiskt ut dubbat på Svenska också, något du kanske skulle ha satsat på när det begav sig.

Min storasysters dåvarande pojkvän fixade det åt oss (piratat på engelska), hackade lite smått på vår 486'a. Brukade lira det två och två, en skötte potions och en skötte fighting

Edit Vill minnas att jag även lirade demot, har för mig det följde med någon pc-tidning.

Spelade Diablo när jag var 7-9 och kommer ihåg att Butcher var jävligt creepy. Han dök upp ganska tidigt. Jag trodde att om man dog var spelet slut men tillslut fattade jag att man kunde gå ner igen. Diablo var ett sjukt bra spel!

Underbart spel att minnas till. Var bara 13 bast men hade jädrigt skoj med det kom jag ihåg. Dock såg ju varenda våning lika dan ut mer eller mindre så efter level 50 tror jag jag slutade. Skulle vara kul om det släpptes en mod på 1:an.

jag köpte aldrig det här spelet då jag inte var så gammal då... runt 8-9 var jag väl kommer ihåg att jag hade skitkul med polaren vi satt o spela coop samt sket på oss samtidigt för det var rätt läskigt vilket bråk det var om vem som skulle få "bokrummen" goda minnen

Gick runt på ICA Maxi som vilken vardagskväll som helst som 9åring kanske. Såg det häftiga Röda Djävulsnyllet stirra ner på mig från de upplysta höga hyllorna. De vita skenet och de onda gula ögonen tilltalade mig och jag skrek om att få ens ta ner och titta på det.

Dett spel skulle jag ha, jag kunde jobba hela sommaren för det. (Kostade väl 100kr nytt). Min bror övertalade familjen och att spelet var skräp och inte värd ens det. Men jag trodde honom inte, jag bönade tills det var mitt. (Tidig födelsedagspresent tror jag det blev). Tog hem det och dog och dog och dog och dog. Online såväl som SP. På något vis fick jag ihjäl Diablo minns jag och blev grymt besviken på slutet. Spelade aldrig om det efter det.

Tills D2 kom, men det är en annan historia.

Vet ej vart jag och min bror fick demot ifrån (säkert PC-hemma), men ett par timmar innan vi skulle åka till Arlanda för att flyga till varmare breddgrader så installerade vi det och... har aldrig längtat hem så mycket från en utlandsresa

Mvh dk