|
Tänkte ge mina reflektioner, en sann D2-nörd som lääänge följt utvecklingen av D3 (och spelar än idag). 27 år kan väl tilläggas...
Jag fick tillfällig tillgång till betan via en community-sida, och spelade 2 dagar, sen dog intresset av att fortsätta, för man kom ju ändå inte längre än till lvl 13. Efter det förbokade jag CE, och väntade mycket hoppfullt men samtidigt på ett subtilt sätt. Spelet släpptes äntligen och PANG så var man fast i ... kanske ett par veckor på sin höjd. Sedan började svagheterna i spelet alla talar om att bubbla närmare upp till ytan. Verkligheten kom ikapp som vanligt. Obalansering av i princip allt, innehåll, AH/RMAH, you name it.
Jag spelar än idag som jag skrev, fast det går lite i perioder. Har spelat ett drygt 100-tals timmar med min Demon Hunter, och nu sista veckan dragit upp en Witch Doctor till lvl 60 och naggat på några paragon levels. Men så har man sambo och barn, så min tid är begränsad till några timmar om kvällarna. Detta har dock medfört till att jag inte tröttnat riktigt lika fort som en polare (han är singel och slutade kanske efter ~3 veckors spelande, inte rört det sedan dess).
För att ge ett kort udrag av vad som har förändrats i spelet ur min synvinkel:
Patch 1.0.3 kom. Mjaha, detta verkade lovande, men inte ens i närheten tillräckligt med förändringar.
Patch 1.0.4 kom. Jackpott! Nu börjar Blizzard komma i närheten av en releasekandidat, alltså hur det skulle sett ut från början. Dock ljusår ifrån något som får anses vara en värdig uppföljare, men åtminstone ett rejält kliv i rätt riktning.
Patch 1.0.5 har man bara fått några korta utdrag ifrån, men ser inget som får än att häpna och utbrista i "äntligen!!!". Nåja, många bäckar små sägs det. Det kanske kan göra lite skillnad.
Patch 1.1 är ju vad man verkligen längtar till med PVP-patchen (hur bra nu den kommer bli).
Frågan är bara... Orkar jag vänta tills dess? PVP-patchen utlovades komma i år, men hur hög är den sannolikhetshalten på en skala? Ska man lägga spelandet åt sidan så länge? Finns ändå inga andra spel som tilltalar en kräsen människa som jag. Jag är riktigt kluven alltså... Jag hade gärna skrivit i flera timmar till och gå in djupare i alla aspekter och problem kring spelet, men det har jag varken tid eller ork med. Plus att alla andra redan nämnt vad som är galet. Jag kan bara instämma. Just nu är jag bara frustrerad över att communityt rasar i både ilska och spelarantal, samt Blizzards takt att bearbeta på saker. Jag var skeptisk likt många andra till vissa system i spelet prerelease, och nu kan man ju bara konstatera att ens farhågor besannats. Helvete.
Jag är dock inte den som ger upp på spelet riktigt lika fort som många andra då jag fortfarande ser potential i spelet... Det är fortfarande till viss del kul på sina ställen, om än kortvarigt. En riktig jävla omställarpatch med dunder och brak skulle nog väcka intresse hos flera av oss igen. De flesta säger dock att skadan är för stor och att det redan är för sent.
Men för att avsluta med ytterliggare ett klyschat talesätt: Hoppet är det sista som försvinner.
Jag tänkte försöka leva på det där så kallade hoppet och nöta igenom inferno ett tag till med Zombie Bears (Witch Doctor som ni förstår. Ehh ja just det, build diversity, vad var det nu igen? Ett av alla skämt?).
Senast redigerad av Evra 2012-09-06 klockan 21:22.
__________________
Throw dirt on me and grow a wildflower
www.svenskadiablo.se
|