systemd init - vad tycker ni?

Nu har jag gått över till systemd på två av mina fyra Arch-Linux installationer (jag kör dessa två med XFCE skrivbord). Tydligen är systemd "the shit" när det gäller initsystem på Linux, bland annat kommer Gnome 3.6 ha beroenden till systemd. Först var jag skeptisk men nu när jag själv provat så är jag mestadels positiv. Det är ganska smidigt när man väl börjat använda det. Kan inte påstå att datorn bootar mycket snabbare (kanske för att jag har SSD-disk så det går snabbt ändå) men det funkar bra. Jag gillar särskilt funktionerna att automontera nätverksshares när de blir tillgängliga och med timeout om de försvinner så nu kan jag använda fstab istället för autofs även för NFS, samba och sshfs.

Ubuntu har valt att fortsätta med upstart (åtminstone i 12.10) så de verkar välja ett eget spår. Men det är väl bra att det finns alternativ tycker jag. Men många andra distar går över till systemd verkar det.

En del kritiker hävdar att man går ifrån UNIX-principerna (som innebär att man ska dela upp saker och ting i många små specialiserade program istället för att ha en stor blaffa som sköter om allting). Andra hävdar att man måste anpassa det till dagens teknik och linuxkärnan i sig är ju en stor blaffa den också. Hursomhelst jag tycker det verkar fungera bra och det verkar inte slöa ner systemet heller (tanken är att den ska kunna starta saker parallellt och endast när de behövs istället för att alltid hålla allting igång i bakgrunden). Jaja, jag kan inte alla tekniska detaljer...

Många går väl och irriterar sig på Lennart Poettering som är lite väl självsäker av sig och tycker att de som inte använder systemd är dumma i huvudet. Även om han har goda argument om hur bra det är så kan man kanske vara mer ödmjuk av sig...

Eftersom Arch Linux nyligen officiellt har systemd som default och guiderna på deras wiki uppdateras i rasande takt att endast inkludera hur man ställer in saker i systemd kände jag mig tvungen att byta för att inte bli helt utdaterad. Men bytet är inget jag ångrar nu när jag väl gjort det. Visst det gamla initsystemet funkar och man kan köra mix av det gamla och det nya om man vill men man får ingen support längre för sysvinit. Jag tycker ändå det är bra att man tar radikala beslut och inte hänger kvar vid gammalt omodernt som är dömt att bli utdaterat.

Att använda systemd för systemet känns ungefär som att använda ZFS för lagring tycker jag. Visst det är en stor blaffa som sköter om mycket, men det förenklar också administrationen av systemet.

http://www.freedesktop.org/wiki/Software/systemd
http://en.wikipedia.org/wiki/Systemd
http://www.youtube.com/watch?v=TyMLi8QF6sw

Hur ser mount-raden ut i fstab?

För att montera min filserver via NFS har jag denna rad:
(ip-adressen till filserver har jag lagt in i /etc/hosts)
Har än så länge inte haft några problem med automount men å andra sidan har filservern varit igång hela tiden. Har inte testat med cifs ännu.

Testa att köra med statisk ip istället för dhcp så bootar du fortare. Verkar ta lång tid att få igång ditt nätverk. Eller kör du trådlöst? Jag kör statisk ip med netcfg net-auto-wired.service.

Ett annat tips för att få en snygg bild av det hela är


Tydligen bootar jag min desktopdator på 4,25 sekunder.

Ja alla verkar låna idéer från varandra. Själv gillar jag när man tänker nytt och försöker göra det bättre. Sedan är det lite synd att licensregler "tvingar" folk att uppfinna hjulet på nytt. Å andra sidan kanske man kommer på något nytt och kanske bättre, även om det tar tid att få det färdigt.

Det är väl något gammalt tänk det där att i UNIX så har man många små program som dedikeras för var sin uppgift och gör denna uppgift bra. Men ibland kan ju alltför stor uppdelning medföra att det bli dålig prestanda eller dålig integration. Exempelvis ZFS som istället för att dela upp lagring i en massa olika lager tar ett helhetsgrepp om det hela kan göra det hela mera effektivt, är det att gå ifrån de gamla unix-principerna? De som klagar på "layer violations" tycker väl det.

Nu är tredje datorn (filservern) konverterad till systemd. Det är bara htpc-datorn kvar men den har jag ändå tänkt uppgradera och installera om till 64-bit så det känns inte lika angeläget att konvertera den installationen.

Det kanske går att konfigurera att starta nätverket senare om man vill? SSH-tjänsten kan man konfigurera så att den startar vid första anrop. Gör man så med alla tjänster som beror på nätverket så skulle den inte behöva vänta på nätverket vid uppstarten. Nu startar det så snabbt ändå tycker jag så jag har inte brytt mig om att tweaka mer.

Smidigt!

Det fanns en servicefil för xbmc märkte jag. Har inte testat den men tror man kan använda den på liknande sätt för att auostarta xbmc på liknande sätt.

Efter att kört ett tag nu så tycker jag det känns ganska bra med systemd. Det som jag fortfarande tycker är lurigt är hur man bestämmer ordningen på när saker ska startas. Visst parallellisering är bra men det blir svårare att få full kontroll känner jag. Ibland startar en deamon för tidigt och så blir den fail och funkar inte. Startar man den sedan manuellt igen så funkar den. Jag vet att man kan sätta villkor på hur saker och ting beror på varandra men jämför man med den gamla rc.conf som fanns förut i Arch Linux så har det ändå blivit krångligare med att få saker att starta i rätt ordning (förr startades bara en sak i taget i en viss ordning så det var förstås lättare att styra det, men det gick långsammare). Men jag kanske behöver sätta mig in mer i hur det fungerar.

Jag är på det hela taget ändå positiv till systemd och hoppas detta blir framtidens standard på Linux. Ubuntu har som sagt var valt en annan väg och det är lite trist tycker jag för många utvecklare gör så att det bara funkar i ubuntu och så struntar de i resten. Ett exempel är xbmc som om man kör det standalone på Arch Linux så funkar inte avstängningsfunktionen. Detta beror på att xbmc-utvecklarna ser det som "distributionsspecifikt" bara för att det funkar på ubuntu och därför struntar i problemet. Det är ju snarare ubuntu som valt gå en annorlunda väg och är distributionsspecifika... Samma sak med utvecklarna av "zfs on Linux". De ser också bara till att det funkar på ubuntu och struntar i att skapa en systemd service för zfs. Jag kör med rc.conf just för denna demonen men gillar det inte. Kanske är det att Arch Linux ligger lite före andra distar? Eller kommer systemd att bli en flopp? Verkar som många användare av Arch Linux ändå är nöjda numera även om det finns en del som klagar på bytet. Vi har liksom inget val om vi vill fortsätta använda Arch för de kommer officiellt sluta supporta det gamla initscipts och endast stödja systemd i framtiden.