BK Jumbo vs Los Condores KFF

När jag sade till min bror att jag skulle ringa honom efter matchen och berätta hur det gick svarade han att redan visste hur det skulle gå; BK Jumbo skulle få stryk och jag skulle bli skadad. Det skulle visa sig att han hade helt rätt, men här är berättelsen om exakt hur det gick till.

Kvällens motståndare var, det på pappret väldigt starka laget, Los Condores KFF. Dessa grabbar var riktiga "vatos locos from the barrio", d.v.s. inga man leker med. Jag skojar bara, de var snälla och trevliga, men väldigt duktiga spelare. Jag hälsade på domaren och motståndarnas lagkapten som hette Beto och så var matchen igång.

Till en början var spelet jämnt och tempot lågt. Lagen kände på varann. Los Condores skapade de första målchanserna, men jag lyckades enkelt avvärja alla hot. Ett farligt inlägg, som jag lyckades blockera ut, ledde till höra och på den hörnan gjorde Los Condores 1-0 på nick. 2-0 kom på ett friläge på min vänsterkant. Jag rusade ut och kastade mig, men den blivande målskytten lobbade iskallt bollen över mina fäktande armar. Liten revansch fick jag dock en stund senare när samme spelare återigen kom fri med mig. Denna gång var jag med på vad han skulle göra och jag parerade skottet snyggt. Riktigt gott för självförtroendet.

Efter det andra målet börjar vi komma in mer i matchen och vi spelar ett riktigt hyfsat passningsspel med några farliga målchanser som resultat. Till sist får vi utdelning när Per blir frispelad och han gör inget misstag. Ett mycket snyggt mål. Målet är givetvis en riktig moralhöjare och vi jagar kvittering. Detta får Los Condores att skärpa till sitt spel och de börjar pressa på mot mitt mål. Jag tvingas till en avancerad räddning som dessvärre leder till att jag sträcker min vänstra främre lårmuskel. Jag kan trots smärtan spela vidare. Smärtan känns extra svår när Los Condores gör 3-1 precis före halvtid. Det var inte ens någon riktigt bra målchans. Surt som bara den.

I halvtidspausen snackar vi ihop oss och vi kommer ut till andra halvlek fyllda av förtroende. Alla jobbar hårt. Jag härskar i mitt straffområde och utespelarna tar sina motståndare hårt. Reduceringen hänger i luften när en kontring friställer halva motståndarlaget med mig. Jag är chanslös när bollen retfullt passas förbi mig till en spelare som enkelt trycker in 4-1.

Vi ger inte upp, utan jobbar ännu hårdare. Det blir kamp om bollen i vårt straffområde och när jag ligger ner och försöker komma åt bollen trampar någon av motståndarna mig på höger vad med hela sin vikt. Det gör mycket ont och jag skriker, men tydligen tog domaren inte med sig vare sig glasögon eller hörapparat. På den efterföljande hörnan kommer ett skott i stolpen. Jag hade fått skämmas ordentligt om den hade gått in, eftersom jag släppte den i övertygelsen om att den var på väg ut. Nåväl, bollen studsar i alla fall rakt i min famn efter stolpträffen och jag skickar ut en långboll till våra forwards. Där, djupt inne på motståndarnas planhalva, mottar en av dessa forwards bollen snyggt och en sällan skådad utspelning påbörjas. Efter en hel serie av snygga passningar, som involverar nästan alla av våra spelare på plan, står Henke, en extremt defensiv spelare och en trotjänare i laget, ensam med bollen framför ett vidöppet mål. En gång tidigare i sin karriär (säsongen 2007) stod Henke inför ett liknande läge och då brände han chansen, men denna dag gör han inget misstag. Han dundrar in bollen i krysset! Hans första mål (framåt) någonsin. Vild jubel och gratulationer åt en spelare som verkligen förtjänat att näta.

Efter reduceringen är Los Condores mer försiktiga och de är nöjda med att försvara sin 4-2-ledning till slutet. Det är glada miner i båda lagen. Det är svårt att vara besviken över förlusten när vi kämpade så bra ända till slutet, gjorde sista målet i matchen och kryssade andra halvlek. Personligen känns det skönt att jag, trots min sträckning, kunde spela klart matchen och att jag tog revansch på mig själv från förra matchen. Några riktigt fina räddningar och inte en endaste dundertabbe. Det känns verkligen att nästa match kan bli en seger - den allra första.