Tung fas i livet?

Från September?! Herrejävlar...mycket har hänt på en gång!

Själv känner jag igen att man inte har några negativa känslor. Man liksom blir bedövad när saker händer...

Kommer ihåg när mina föräldrar skildes... eller snarare inte.
Var 10 år men minns ändå ett skit, the awesome power of the mind.. eller?
Det var väl lite blåsigt hemma, men minns ändå inget speciellt, annat än när de flyttade till varsin lägenhet och vi tömde vår gamla villa.

Men jag måste säga att jag känner igen den här avtrubbningen som blir: "Nähe.. men det var ju tråkigt", inget mer. Känner nog att jag till stor del fortfarande sitter fast där.

.

usch fy... tyckte mitt liv var surt ett tag... och de var de väl, men hände mycket positivt i samma veva/efter de.. så efter regnet kommer solsken, låter kanske lite klyshigt men så är det oftast... de kommer bli bättre.. det kommer de alltid. Swec finns för dig.. alltid

Fyfan, vad jobbar du med egentligen?

Finns väl egentligen inte så mycket man kan göra mer än att låta tiden gå och försöka se det positiva i ens liv.

Prata med någon. Snarast.

Hoppas att Sweclockers inte var det första stället som du, TS, vände dig till.

Grymt tråkigt TS.
Kanske en psykolog hjälper om du vill bara prata ut, vad vet jag ditt jahopp vet jag inte hur du känner när du säger så.

men en sak som man lärt sig, ta en dag i sänder o handskas med problemen.
Stoppa aldrig upp din vardag för något. (jag säger så nu, jag kanske ångrar mig senare)..vad vet jag.

önskar jag kunde säga att livet blir bättre,men det kan jag inte.
visst,livet har ju vissa ljusa perioder,men livet är(beroende på sin omgivning) fylld utav sorger,hat,irritationer,bitterhet,död etc.
det enda man kan göra är att härda ut och få mer skinn på näsan (så att säga) för att senare kunna ta smärtan.
tråkigt dock det som hänt.

Tack och lov att man inte är den där datanörden/genomsnittskillen som "inte har känslor".:) Tycker det är så trist att killar reagerar (eller brist på rekation:P) och agerar på detta viset. Tycker det är beklämmande att folk ska försöka vara macho.:( Det finns ju fler känslor än de som dyker upp i penis om ni inte visste?;)

Tror inte killar "vågar" (de vill inte upptäcka sitt inre)/vill gå i terapi (machoprylen försvinner då...:P)...

Det är ju detta den manliga delen av befolkningen borde göra oftare (i situationer som dessa).:)^^ Fram för mer känslor och kärlek istället för "ok...va synd...oj glömde lägga till...för dig menar jag"-attityden...:)

Kolla in denna tråden: #10489723 där jag ger ett lästips på alt. behandlingsmetoder för den som är skeptiskt till ECT.:) (Med anledning av att Uppdrag Granskning gjorde ett reportage som visade att svenska läkare "dolt" att ECT kunde ha en negativ inverkan på minnet). Men allt står i nämnda tråd ovan.:)^^

Magnetterapi kan bota depression - DN.se

Baslådan var dagens!:D:D

När min farsa dog berättade inte jag för så måna, sa till några vänner vad som hade hänt och dom förstod och dom var...stödjande, eller vad man ska säga.
Finns folk som har det värre, tänkte jag.

Dom i afrika t.ex., har knappt mat, deras föräldrar/barn/släktingar dör varje dag. Och här lever vi i i-världen och klagar.
Eller, dom som dött, dom hade inte velat att du bara skulle säcka ihop, dom hade velat att du gjort något av det.

Om du inte kan se skillnaden på att gnälla över att man inte har den nyaste iPhone, och att man skapar en tråd för att man kanske inte mår så psykiskt bra, så tycker jag ärligt synd om dig.

Klart jag känner fler känslor än de i ballen. Må dåligt över tråkiga saker osv. är ju klart att jag gör.
Men ofta så känns allt så stressigt och påträngande än att jag inte blir annat än likgiltig över det som sker. Det är inte macho på något vis alls, men ska man gräva ner sig över allt dåligt som händer så blir det ju bara ännu jobbigare.

Det är ju klart att de avlidna förmodligen inte ville att man ska sörja dem i all evighet, men helt känslokall kan man väl inte vara "för deras skull"?
Dåligt exempel på ett i-landsproblem.

@anton Nejnej, men det jag menade var att man inte ska gräva ner sig i sorgen och sen inte göra någonting.
När nåt sånt jobbigt händer bör man väll göra motsatsen, göra roliga saker. Umgås med ens vänner och sånt.
Självklart ska man minnas dom döda och sörja dom. Men inte till en sådan grad att man inte klarar av något själv, det är ju lätt att man blir helt orkeslös när någon/några nära dör.

@crippa Jag säger inte att han ska tänka så, det var jag som tänkte så när min farsa dog. Och det hjälpte mig, det finns folk som har det värre, det kunde vart värre.

Jag tycker väldigt synd om dig om du lever i en värld där du måste upprätthålla nånslags machopryl hela tiden. Om du är så pass osäker i dig själv kanske det inte vore så dum idé av dig att snacka med någon.

Men bara så du vet så är det faktiskt inte så att alla människor lever i en sån bubbla, många av oss umgås faktiskt inte i sånna kretsar där det skulle innebära nånslags respekt att vara "macho".

Jag syftade *inte* på mig utan alla andra killar.:D;) Jag är aldrig macho. Jag är mjuk, ödmjuk och snäll som siden: jag är Don Juan!;)

Fast det stämmer lite det Mc(don juan(EnKronan...om att män mindre vill gå i terapi. Tror jag?

Ålder vet jag iaf har med saken att göra, ingen ....20 åring vill ju gå i terapi lixom.