Kylare i övre klass, utseende och form som gäller eller?

Jag gjorde liknande och ångrar det lite i efterhand men samtidigt inte. Köpte en Noctua NHP12 SE2 för 525kr till en oklockad processor, vilket inte behövdes, men det kändes bra att ha någonting lite exklusivare, gediget och bra. Jag anser att när man köper t.ex. en processorkylare eller varför inte ett klädesplagg eller en ost, etc. så köper man inte bara den rent materiella produkten eller dess fysiska egenskaper. I t.ex. fallet klädesplagg köper man en kanske dels någonting att täcka kroppen med, värma kroppen med etc. men man betalar också för en viss image, man köper exklusivitet, och beroende på egna värderingar köper man även självförtroende, man köper självrespekt och en subjektiv men irrationell upplevelse av affektion.
När jag köpte den dyra processorkylaren var det egentligen inte lägre temperaturer som var målet, utan snarare en starkare känsla av affektion mot det immateriella objekt min dator utgör. Jag lade till ytterligare känsla av kvalitet och gedigenhet vilket gjorde att hela mitt datorsystem steg i affektionsvärde.

Det är irrationellt och i viss mån dumdristigt men produktegenskaper som höjer affektionsvärde och dylikt anser jag är en underskattad egenskap vilket ofta (med all rätt) bortses från i rescensioner men bör få ett större genomslag i rekommendationer.

Det är först på senare tid som jag insett hur irrationell men verklig denna filosofi är, men jag tillåter den att visa sig i mitt konsumtionsmönster mycket tydligt. Jag köper hellre rent materiellt sämre saker om de inger en gedigen känsla av kvalite och om min budget inte räcker till mina krav avstår jag hellre en rent nödvändig produkt snarare än köper ett alternativ i lägre prisklass.
Ett konkret exempel är att jag t.ex. för tillfället saknar en kökskniv. Jag har ett stort matlagningsintresse och skulle kunna köpa en vass kniv för ca 400kr som utan problem skulle underlätta enormt i vardagen. Dock når ingen sådan kniv upp till mina krav på kvalitetskänsla, och därför har jag stått och hackat tomater i tre månader med en smörkniv eftersom budgeten är dålig och jag behöver spara ihop pengar till att köpa en snäppet dyrare kniv vilken faktiskt kan upplevas ett affektionsvärde gentemot.

Förstår din lätta ångest kring kylarbyte men anser (utan närmare info) att detta är ett resultat av att du underskattar affektionsvärdet i det du inhandlat. För visst känns d14 rent subjektivt bättre än den förra kylaren, om du bortser från vad pengarna kunnat lagts på istället?

För i övrigt är hela den mänskliga förmågan att känna kärlek mot materiella och "döda" objekt ganska fascinerande. Normalt kan liknande beteenden undvikas då man medvetandegörs om dem men just denna förmåga är iallafall för mig nästan omöjlig att bortse från och jag tillåter därför sådana känslor till 100%, nästan njuter av dem.

Måhända är jag lite för berusad för att skriva objektiva och intelligenta inlägg men detta representerar min filosofi.