Din favorit spelkonsol från förrtiden

Sega CD-X? (också känd som Multi Mega)

Det är det jue!
Att den inte dök upp på mina sökningar..

EDIT:

För mig så är det playstation och super nintendot som ligger närmast hjärtat. spelade väldigt mycket på dom konsollerna. hade även ett sega megadrive (gen 1) men det var mest för sonic spelen.

Köpte en IntelliVision när den kom. Nostalgi.
Underbar och bajsbrun.

Bästa spelen var nog Advanced Dungeons and Dragons samt flygspelet (med ballongen) i tre-i-ett-kassetten.
Det var tider det.

Min favorit måste nog vara Nintendo 64. Tillsammans med lite Golden Eye och diverse Mario spel hade jag det kul i många timmar.

Skickades från m.sweclockers.com

hade också några såna kassetter men det brukade mest röra sig om kanske 10 stycken spel och sen kosmetiska variationer av dom
men kul konsol, hur gammal är den?

Playstation

Wipe out
Resident evil
Tekken
Final fantasy 7
o.s.v.

Atari 2600 växte jag med. Därefter blev det Commodore 128.

Amiga 500. Min pappa köpte den på 80 talet för galet mycket pengar har han berättat. Sen föddes jag -92 o vi hade kvar den med hundratals spel. Det var så jag kom i kontakt för första gången med datorer och spel. Vi sålde den dock i fortfarande fungerande och fint skick för ett halvår sedan, snacka om bra kvalité.

Bubble Bobble var favoritspelet.

Tvivellöst SNES, om vi bara går på spelen. Så många spel som lyckas vara totalt briljanta helt utan asflashig grafik man i slutändan bara blir trött i skallen av. Det blir ju inte direkt sämre av att jag är är något av en 2D-junkie (kan raljera hur mycket som helst om hur undermåliga dagens skärmar som bara kan visa en 2-dimensionell projektion av en 3D-värld är för ändamålet), nyare konsoller har ju lidit en ganska kraftig brist på sådant.

Ska man se till rent bruksvärde är nog Xboxen min favorit. När jag köpte den var den en totalt omatchad HTPC till det priset prestandamässigt, och att min absoluta favorit bland mediacenter, XBMC, enbart fanns till den plattformen på den tiden gör ju avgörandet ännu enklare.

Vic-20, C64, A500 och NES
North and South på Vic-20'n och C64'an, Chuck Rock lirades sjukt mycket på A500'an.
Sedan hade man nån 500-in-1 kassett till NES

Minnen

Sega Master System, är en favorit.
På senare tid Sega Mega Drive, första versionen. (Också känd som Sega Genesis, då Sega inte kunde registrera "Mega Drive" i U.S.A)

Playstation 1? Kom igen, den kom väl ut igår? Inget för retro-sektionen.

Onödiga fakta om Playstation:
Nintendo och Sony hade ett samarbete där dem skulle ta fram den ultimata konsolen och springa ifrån sina konkurenter för gott. Något hände och Sony splittrade med Nintendo, och tog hela Playstation-konceptet med sig.
(Sony hoppar i säng med andra företag, och splittrar så snart dem fått grepp om teknologin??... *Sarkasm* Det känner vi inte igen */Sarkasm* Verkar som om Sony hoppar i säng både här och var för att "stjäla" teknologi )

http://en.wikipedia.org/wiki/Nintendo_PlayStation

Den omåttligt populära 64DD säger väl en hel del om var man ska lägga pengar

Nja, det där är väl en sanning med modifikation. Om nu någon ska skuldbeläggas så bör det väl vara Nintendo, de gjorde en riktig fuling och droppade samarbetet med Sony utan någon som helst förvarning, och inledde ett dito med Philips i stället. Detta nya samarbete ledde dock ingenstans.

Playstation var väl till en viss del resultatet av det nedlagda samarbetet med Nintendo, sedan är det väl upp till var och en om man vill kalla det stöld av teknologi eller ej. Personligen tycker väl jag det snarare är den logiska följden av situationen som uppstod; har man kommit halva vägen genom ett samarbete som bryts av den andra parten, så är det ju en ganska osund ekonomisk strategi att lägga ner det hela om man nu kan slutföra det utan att bryta mot några avtal.

Några avtalsbrott eller patentstölder tror jag knappast förekom. Nintendo lär ha läst lusen av Playstation när den väl släpptes, just på grund av det tidigare samarbetet. Om sådant förekommit hade det kort sagt blivit ett jäkla liv.

Det har du rätt i.
Men jag tror att även Sony tog vad dem kunde under samarbetet.
På något sätt fick ju Sony med sig hela Playstation-konceptet för sig själva, och jag tror inte Nintendo hade tillåtit det om dem hade kunnat förhindra det på något sätt.
Patentstölder handlar det inte om, utan det gäller att ta tillfällena i akt, så man kan "komma undan" utan några som helst kontraktsbrott".

Jag har för mig att Nintendos samarbete med philips heller inte var något som helst kontraktsbrott, utan det vara bara Sony som såg lite snett på det. Jag har för mig att det handlade om själva CD-skivan som media, och den har Philips, i samarbete med Sony tagit fram. Det föll sig naturligt att Nintendo tog kontakt med Philips för att komma undan eventuella tvister med Sony angående det mediat.

http://en.wikipedia.org/wiki/Compact_Disc

Jag reserverar mig för att ha fel. Det är trots allt bara mina misstankar, tillsammans med några gamla artiklar som en TV-spelsmagazin tog upp på den tiden då detta skedde.

Jo, det är ju givet att Sony tog med sig vad de kunde från det brutna samarbetet, något annat vore ju helt vansinnigt att göra.

Samarbetet med Philips lär inte heller varit något kontraktsbrott nej. Eventuellt kan väl någon förlikningssumma utbetalats om kontraktet nu inte medgav att samarbetet kunde brytas när som helst och hur som helst, men det blev definitivt inget civilmål av det, det hade vi känt till i sådana fall.

Vi kan väl bryta ned det hela i sina beståndsdelar och spekulera lite i vad som hände.

Nintendo hade erfarenhet av spel och konsolltillverkning. De hade då endast utvecklat konsoller som använde kassetter: NES, SNES, GB, och en del "specialare" i stil med Playchoice10 (som förvisso i princip är en NES i alla relevanta hänseenden). men man hade inte någon som helst erfarenhet av optiska media. Man startade ett samarbete med Sony för att slippa ta de första stegen själva vid utvecklingen av det som skulle bli en CD-enhet för SNES, och som motprestation skulle Sony få en del av kakan vid försäljningen av spel på CD-media. Här kan vi också flika in att det givetvis fortfarande var optisk mediateknologi Nintendo var ute efter i samarbetet med Philips. Varken Sony eller Philips hade något annat att komma med, ingen av dem höll på på minsta sätt med spel tidigare, annat än att leverera vissa komponenter. De hade ingen egen utveckling eller försäljning av färdiga spelgrejer.

Förmodligen var det ett väldigt klokt beslut att inleda ett samarbete istället för att försöka utveckla något själva. Vi snackar rörliga delar, som måste arbeta med en väldig precision, och som dessutom ska vara driftsäkra och klara ganska oöm behandling. Spelkonsoller drabbas nog av väldigt mycket mer misshandel än säg en CD-spelare som står på stereobänken.

SNES är en nästan löjligt flexibel plattform, Nintendos vana trogen. Den går precis som NES att "bygga ut" nästan in absurdum med mappers, coprocessorer och sådant. En educated guess är att en SNES inte skulle kunna hantera dataströmmen från en CD rakt av, inte streama video, inte göra både det ena och tredje som krävs för att det ska vara någon större vits med en CD-enhet. Kunderna kräver ju dessutom en synbar förbättring för att känna att det är värt att köpa den där (förmodligen svindyra) CD-spelaren. Vi kan nog kort sagt utgå från att CD-spelaren nästan skulle vara en egen konsoll, och att den enda egentliga funktion som skulle användas i själva SNES:en förmodligen skulle bli PPU:n. CPU:n skulle nog mest stå för koordinering, och inte göra så värst mycket annat.

Min gissning är att man i princip utvecklade en hel konsoll, minus några vitala grejer som var ganska lätta att fixa i efterhand för Sony. Nintendo hade spelen och knowhow kring hur en bra konsollarkitektur ska se ut, och Sony hade det där med optiska media och hur man hanterar [de på den tiden förhållandevis stora] datamängderna från dem.

Att inte slutföra och få ut något på marknaden i det läget vore ren idioti. Sedan är det ju väldigt subjektivt om man vill se det som att Sony fult utnyttjade läget och stal teknologi av Nintendo, eller att Nintendo var ett gäng dumproppar som genom att bryta samarbetet, och därmed ge bort år av erfarenhet av spelsvängen, skapade sig själva en formidabel konkurrent.

NES och SNES. Hade aldrig ett SNES själv när jag var liten men har haft en på senare år

Favoriten är helt klart min Neo Geo, men typ samtliga 2D konsoller som gjordes innan the dark side (Sony och Microsoft) fick klorna i tvspelsbranschen.

Förr i tiden var spel gjorda av nördar, för nördar och då höll sig mainstream-casual-hippster maffian borta från tv och datorspel.

I och med Playstations intåg så tog dom över och alla spel blev anpassade efter den stora massan som tidigare höll sig utomhus och söp eller knarkade ihjäl sig.

Det var bättre förr. Grumble, grumble