Termer likt CMR, höga frekvenstal hit och dit etc. är i mitt tycke en form av bondfångeri som kläs i tekniska termer. Det må finnas en strikt teknisk förklaring i botten om hur snabbt någon bildprocessor arbetar internt och hur det påverkar specifika testbilder. Den praktiska effekten är däremot omöjlig att sätta en objektiv kvalitetsstämpel på. Oftast handlar det om att bilden blir så överdrivet genomtuggad att endast en bråkdel av det man faktiskt ser är originalbilden, precis som Alling beskriver. Allt man kan säga är att bilden är tja, annorlunda.
Riktigt höga siffror kommer ofta till genom kreativt räknande, till exempel kan panelen rent tekniskt adresseras i 120 eller 240 Hz (man säger 100/200 i Europa/50 Hz-länders marknadsföring) men genom att lägga till olika typer av ljussreglering som att belysningen släcker ned mellan uppdateringarna får man "dubbla frekvensen" och ytterligare tekniska finesser som overdrive och black frame insertion, så har man ytterligare "dubblering av frekvensen". En tillverkare räknade 200 Hz*2(BFI)*8(8 zoner med separat nedsläckning) och fick fram att TV:n arbetade i 3200 Hz. Samma TV i Nordamerika benämndes 3840 Hz eftersom marknadsföringen där räknar på basen av 60 Hz.
Notera att ingen TV tar emot mer 60 Hz-signal på ingångarna (åtminstone officiellt) och att majoriteten av det material vi tittar på produceras i 24, 25 eller 30 bilder/s.
Det samband du däremot kan utläsa av dessa siffror är att tillverkaren själv anser att produkten med högre siffror är bättre än produkterna med lägre siffror. Med andra har de på de lagt mer tid och resurser på bättre bildpaneler, optimerad elektronik, fler finesser, dyrare deisgn etc. på den ena produkten jämfört med den andra. Så TV:n med 1000 Hz på klisterlappen kan fortfarande vara en bättre produkt.
Fast den slutsatsen kan du själv dra genom att jämföra andra siffror: Priset.
