Kontrastförhållandet på de IPS-baserade TV-apparater jag testat har legat inom 700:1 till 1000:1 och det krävs egentligen två saker för att de inte ska upplevas som grå eller svagt blå i svärtan och det är att man sitter i en relativt ljus miljö så att pupillerna drar ihop sig, samt att man ganska exakt finjusterar ljusstyrkan. Drar man på för högt följer förstås svartbotten med och man ser svärtan som ett mörkt grått eller blått ljus.
Sitter man i ett mörkt rum där ögat kan anpassa sig och bli känsligare märker man tydligare problemen med svärtan.
VA-panelerna brukar gå betydligt djupare i svärtan/högre kontrastförhållande 2500:1 till ibland över 4000:1 (oftast på Sharps paneler) och där är det lättare att få till en djupare svärta, men det försvinner också snabbare i vinkel. Redan vid 30-40 grader åt sidan är kontrastförhållandet nere på IPS-nivåerna och dras dessutom med förändrad gamma och förändrade färger som IPS:erna inte alls ger i samma grad.
Local Dimming ger potentiella fördelar men det är begränsat och dras med nackdelar som auraeffekter och att man ser hur panelen pumpar i ljusstyrkan, i en del fall med en slags "draperieffekt". Local dimming förbättrar heller inte kontrasten på lokal nivå och definitivt inte på detaljnivå eftersom zonerna som släcks ned är för få och för stora.
Störande? Kan bara var och en svara på. Bildrör är inte perfekta de heller. Jag har i alla fall subjektivt föredragit en mild inställning på local dimming som är diskret i sitt ljuspumpande just därför att det bli mörkare i en mörk scen och ljusare i ljus scen. Kontrastupplevelsen stärks även om den mätmässiga effekten är liten.
Detta är inget som kan kalibreras bort eftersom det är fysikaliska begränsningar i panelen. Man kan förstås finjustera ljusstyrkan såpass att man hittar kompromissen mellan punsch i bilden och djup svärta, men man får aldrig det omfång som en *bra* CRT, en *bra* plasma eller en OLED kan ge när vi pratar om att vara kungen i det mörka rummet.
Färgkorrekthet handlar i första hand om produktegenskaper, inte om panelegenskaper. Det är också ljuskällan, lysdioderna, som styr vilket färgomfång som är möjligt snarare än själva LCD-panelen. Men man ska leta bland det riktiga budgetskräpet för att finna TV-apparater som är helt fel i färgerna. Eller besöka valfri elektronikbutik. 50 apparater på väggen, inte en enda färg är rätt. Fast det är en inställningsfråga. Nästan alla apparater jag riktad mätaren mot går att justera rätt. Kanske inte kalibreras rätt, men "good enough".
Få apparater från de etablerade tillverkarna i mellanklass och uppåt är egentligen dåliga. Att köpa TV på ett vettigt sätt handlar främst om att välja de nackdelar man kan leva med.
