OBS! Läses på egen risk!
Jag öppnar med en tidlös klassiker: Dagens ungdomar vet inte hur bra dom har det!
På min tid när jag ville köpa ett nytt TV-spel så fick jag snällt cykla till leksaksaffären och ta en nummerlapp (om det inte var söndag eller efter kl. 13 på lördagen).
Väl framme hos butiksbiträdet så fick jag be snällt om att få titta på några TV-spel. Butiksbiträdet lade då fram 3 st spel som jag undersökte noggrant. Med noggrant menar jag då att jag tittade på de bilder som fanns (3-4 st), läste vad spelen handlade om och frågade butiksbiträdet vad han/hon (då fanns inte hen) tyckte om spelen.
Alla spel såg ju helt fantastiska ut i mitt huvud (dåtidens demo)! Men det fanns ett som stack ut lite extra. Det här var uppföljaren till storsäljaren året innan och hade tilläggsnamnet DeLuxe på slutet. Jag läste ord som laserkanon, pulverisera, hoppa i hyperrymden och framförallt: spelet byggde på vektorgrafik!
Då gick jag vidare till nästa fråga. Har jag pengar nog i plånboken för att kunna ta med mig ögonstenen hem?
- Ursäkta mig min herre, vad kostar spelet?
- Spelet kostar 699 riksdaler, sa han med en slentrianmässig artighet.
Oj då, det var mycket pengar. För en arbetslös ungdom är 700 kr mycket. Räknar man med inflationen så blir den summan idag 1 806 kr.
Alltså här står jag i butiken och tar beslut om att köpa ett spel, som jag bara har sett några bilder på, för 1 806 svenska riksdaler!
Men nöden har ingen lag, är man TV-spelberoende (eller dataspelberoende) så är man. Skulle det vara så att efter jag tryckt i kassetten och spelat 20 banor tycker det är tråkigt, så kan jag bara återvända till butiken och få pengarna tillbaka. Eller hur?
Expediten bara tittade på mig. Varför skulle jag vilja lämna bort ett spel, helt gratis? Det är ju bara att sälja det i Gula Tidningen (80-talets bibel) eller till en kompis.
När han sen förstod att jag menade *öppet köp* så visste han inte om han skulle skratta eller gråta. Jag fick då minsann veta att så fort förpackningen är bruten så görs inga återköp! Jag hade ju fått veta precis allting som går att veta om spelet….
Min tanke då var: tänk om jag fick vara ung långt LÅNGT in i framtiden..........typ 2014! Då skulle jag aldrig behöva betala utgivare, utvecklare, producenter, röstskådespelare, ljudtekniker, researchers, kundsupporttjejer & killar……ja listan kan "go on forever”.
Eller jo, betala skulle jag ju, fast bara om jag tyckte att spelet var roligt efter x antal timmar (dagar?).
Det fanns ett annat alternativ på den tiden också. Spelet kunde ju lite enkelt glida ner i fickan bara. Den enda som led av det var butiksägaren. MEN om spelet var bra så skulle jag ju minsann cykla tillbaka till butiken och betala för mig.
Sen så hade dom mage att införa dåtidens DRM och kopieringsskydd….dom larmade spelen!
GAME OVER
Jag avslutar med en minst sagt lika tidlös klassiker som jag öppnade med: ÄR DET INTE GRATIS, SÅ ÄR DET INTE GOTT!
//Fred
Denna text är skyddad av Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk