AMD Fiji "Radeon R9 390X" visar livstecken – kan göra entré i början av 2015

48xx serien va ett tydligt exempel på vad man kan göra på samma nod, likaså nya GTX 9xx.

Fast 900-serien har inte ökat transistordensiteten eller för den delen minskat strömförbrukningen per transistor i någon större utsträckning. De har använt transistorerna på ett sådant sätt att de får ut mer prestanda. Tittar vi på steget från 3870 till 4870 så ökade antalet transistorer med 44 %, ytan ökades med 33 % och strömförbrukningen stack iväg med 50 W vilket var mycket då hela systemet då drog 200-250 W, det vill säga lika mycket som ett modernt grafikkort drar ensamt. Så de ökade antalet transistorer, prestandan och strömförbrukningen. Problemet är att vi snackar om 0,959 miljarder transitorer på en 256 mm2 krets för 4870 där hela Swclockers testsystem drar 250 W. 290X har 6,2 miljarder transistorer på 438 mm2 och drar ensamt 250-300 W. De kan inte riktigt öka allt ett steg som de kunde förr. Det är det stora problemet med grafikkort idag. De har slagit i en vägg av kylning. Tidigare gick det bra att bara bygga en större och törstigare krets men det går inte riktigt längre. Det är svårt att kyla och det är för dyrt att tillverka stora kretsar.

Det är resultatet som är intressant, därav tog jag likheten från både 48xx och GTX 900 som bägge uppvisar mindre mirakel/stora skillnader på samma nod. När man konstruerar en mikroprocessor så är det så många olika faktorer att ta hänsyn till. Du kan öka transistordensiteten med en speciellt designad arkitektur på samma nod, men det är svårt, och kanske inte alltid mest kostnadseffektivt. Det kostar enorma pengar att utveckla arkitekturen på dessa vis och att testa den, men det kostar också groteska pengar att tillverka den på en modern tillverkningsprocess pga dålig yield i starten och investeringskostnaderna för att betala dom sjukt dyra processhallar och maskiner som den nya processen behöver.

Det blir bara svårare och svårare att krympa halvledare som vi vet, och vi kommer få se mer och mer av nya arkitekturer på samma nod. Det innebär också att t.ex Intel kommer få stanna upp med sin tick-tock strategi, om dom redan inte tvingats göra det som vi sett på förseningar. Vi behöver nya transistorer med mindre läckage och som kan operera i mångdubbel frekvens om vi ska se någon utveckling i framtiden. Man kommer få börja stapla kisel/kretsar mer och mer, och jag hoppas att vi kan se optiska processorer i framtiden som lär erbjuda minimala förluster och i princip en "perfekt" transistor, likt en kvantmekanisk transistor som t.ex IBM's labbtransistor som opererade i nära absolut nollpunkt och blev supraledande. Sen har vi kolrör, grafen och sketchset. Det visar sig med tiden.