R.I.P Terry Pratchett

Jag började läsa Pratchett när det bara fanns en handfull böcker i Discworldserien översatta till svenska, varav tre på mitt lokala bibliotek. När jag sedermera med behållning började kunna läsa romaner på engelska så fortsatte Pratchett utvecklas till att utan tvekan bli den författare jag läst mest av (utan att överdriva speciellt mycket kan jag säga mig ha läst rubbet* av hans icke-så-blygsamma bibliografi), och som troligen gjort störst intryck på mig som person.

Från att ha skrivit Pratchettinspirerade historier på mellanstadiet och hängt på alt.fan.pratchett på Usenet (där Pratchett själv kunde dyka upp) till att ha skrivit mer analyserande arbeten om Pratchetts texter på gymnasiet så har hans böcker och andra verk varit närvarande en klar majoritet av min levnadstid.

För de som inte läst hans böcker så kan man i mina ögon jämföra dem med Douglas Adams böcker i stor utsträckning. Generellt förklaras de bättre av ordet "satir" än "fantasy", där det senare på sin höjd är en omgivning han valt för att låta historierna utspela sig (inte minst drivs det med fantasygenren i böckerna). Det är mycket humor i böckerna, men varvat med en hel del mer tyngre ämnen, och allt sammanflätas allt som oftast till medryckande och sammanhängande historier. Jag skulle personligen säga att det inte finns särskilt mycket överlapp mellan Pratchetts och Tolkiens/Eddings/Martins och liknande författares serier.

Om man har följt honom och hans sjukdom genom dokumentärer ("Terry Pratchett: Living with Alzheimer's" från 2009 ger stor inblick i hur hans liv förändrades med sjukdomen), föredrag och andra texter så var det inte speciellt oväntat att han skulle gå bort i närtid, och all tid som getts och allt material som producerats sedan drygt 7 år tillbaka har kunnat ses som en ren bonus.

Bland bortgångar av personer utanför min absoluta personliga närhet så är Pratchetts troligen den som fått mig att stanna upp mest, och jag har svårt att se att någon annan extern person som skulle kunna ha samma effekt för mig ens i framtiden. Jag hade gärna fått tillfälle att träffa honom i livet.

——
*: Nåja, Johnny- och Tiffany Aching-serierna har jag inte slutfört, men de är lite utanför Pratchetts ordinarie narrativ i mina ögon och riktar sig mot en något annorlunda målgrupp. Jag kanske plockar upp dem i framtiden.