TIDAL lossless streaming

Hallå där! Du kan ju inte bara komma in här och posta en bild utan vare sig källa, sammanhang eller förklaring.

"om dessa mätningar stämmer"

"Mätningar"? Mätningar av vad? Mätningar hur då? Eller gissar du bara utifrån något som du inte ens vet vad det är?

https://twitter.com/thomps/status/582665894213599232?s=09

https://twitter.com/thomps/status/583294326136004608

Bra där, stavningspolisen. Jag skyller på min mobiltelefon...

Det mest bisarra är ju dock att artisterna ska ta tillbaka kontrollen genom att skylla på att "teknikföretagen" inte representerar dem.
Nej klart att de inte representerar dem, för då hade vi aldrig sett Napster eller Spotify.
Det här är ju bara ett pr-jippo och ett sätt att försöka skapa monopolmarknad när man drar tillbaka produktkatalogerna från andra tjänster.

Med tanke på att problemet med taskig mastring är typ en miljon gånger större än bristande codec-kvalitet för Ogg i 320kbps, så är strömning av FLAC i 99,9% av fallen totalt onödigt. Har Wimp/Tidal dessutom eftermastrat med någon Dolby-tjotjafs så är det helt plötsligt dålig/destruktiv mastring i 100% av filerna som dom erbjuder. Att det är FLAC är då i sammanhanget ointressant.

Skulle det vara som i tidgare inlägg att de har höjt nivån så att signalen klipper så är det riktigt, riktigt dåligt. De försöker helt enkelt vinna "loudness wars" och hoppas på att ingen av den tänkta målgruppen hör klippningen. Så kallade riktiga Audiophiler lär springa långt långt bort utan att stanna.

Då är Neil Youngs Pony rent tekniskt mer intressant, eftersom Pony säger sig ha letat efter särskilt bra original-mastrar som dom INTE har efterbehandlat just för att man skall få höra exakt hur det låter i Studion. Alltså en ljudmässigt betydligt mer sund tankegång än Wimps.

Vad gäller Pony har det ju kommit fram(via Times Magazine) att bolagets egna tekniker tycker att Pony-spelaren och FLAC-filerna i High Res(24/192, 24/96) är geschäft, eftersom med dessa redan bra och opåverkade mastrar låter det bra även med mp3/Ogg i hög bitrate och det utan en Pony-spelare ... och Pony-albumen är väldigt dyra.

Summa summarum, Tidal/Wimp är i mina ögon(öron) inte det minsta lockande. Just nu är Spotify fortfarande bäst pga utbud och för att det finns tredjeparts klienter som klarar ASIO/Wasapi för att få ut det mesta ur hårdvaran som man använder för uppspelning. Apples kommande strömningstjänst kan däremot bli något rent kvalitetsmässigt, men troligen väldigt dyr.

Jämför du mot Spotify Premium med strömning av hög kvalitet?

Hursomhelst, du vet väl att Tidal spelar med högre utnivå än Spotify: vår hörsel fungerar så att vi alltid intuitivt uppfattar högre som "bättre" vid en direkt jämförelse. Men inte för att det ÄR bättre, utan för att det är högre. Det är därför vi bla annat har "loudness wars" bland skivartisterna med ständigt hårdare och hårdare komprimerade skivor, det är nämligen mycket enklare att lura folk med detta tvärsäkra knep än att verkligen erbjuda högre kvalitet, för det är alldeles för få som fattar skillnaden.

Det finns hur mycket som helst skrivet om detta om du Googlar, men det är mest folk som sysslar med ljudteknik professionellt som debatterar saken.

Om du är verkligen intresserad, prova att spela in varsin fil av samma låt från Spotify Premium vs Tidal HiFi och normalisera sen båda till samma nivå i Audacity och prova sen om du kan höra någon skillnad???

I den mån det förekommer verkliga skillnader mellan samma låt från olika tjänster med jämförbar kvalitet brukar det bero på att källan är två olika mastrade versioner av samma skiva, inte på några skillnader i Codecs. Tyvärr brukar nyare mastrar av äldre skivor konsekvent vara sämre i ljudhänseende än de äldre versionerna beroende på att de i stort sett altid är hårdare komprimerade(= "alla" ljud låter lika högt, ingen dynamik).

Om man sitter på originalpressningar av CD-skivor från 80-talet och har favoritmusik som gavs ut på den tiden kan man skatta sig lycklig, i stort sett inga nya CD-skivor/Streaming-album är lika icke-destruktivt mastrade. Tex min CD-orignalversion av Pink Floyds "The Wall" pressad i Japan i början av 80-talet låter helt sensationellt jämfört med ALLA senare utgåvor(ja, jag har original-vinylen också, i detta fallet låter de mycket lika).

Det låter som att det är två olika utgåvor/mastrar du har jämfört, för så stort som du säger dig uppleva skulle skillnaden inte kunna vara även om den var sann. Ogg 320 är nämligen rätt så bra.

Men skillnad i ljudnivå kan ge liknande psykoakustiska effekter som just det du beskriver, tänk själv, vad gör du när du vill ha "lite mer tryck" i ljudet. Just det, du vrider på volymrattem ... alltså, ALLA rättvisa jämförelser måste vara med EXAKT samma ljudnivå, och givetvis med exakt samma master, och till sist kommer man troligen inte fram till något vettigt resultat om man inte blindtestar.

Örat har inte rak frekvensgång vid olika volymer, hörseln är logaritmisk, det finns kurvor framtagna av forskare som visar hur örats frekvensgång varierar vid olka ljudtryck. De kallas för Fletcher-Munson kurvorna efter de som gjorde upp de korrekta kurvorna först.

Kort sagt uppfattar vi låga och höga frekvenser sämre vid lägre ljudtryck, det är därför gamla stereoapparater har en "loudness"-knapp som förstärker just bas och diskant vid låga volymer. Yamaha hade länge tom en loudness-ratt. Folk idag vet mycket mindre om ljud(och mer om datorer) än för några decennier sen.

Så, det som händer när volymen är något lägre är att bas och diskant hörs sämre, vilket kan uppfattas som att ljudet är mer otydligt. Särskilt i bas/diskantrik musik som hårdrock.