Guide: Val av grafisk miljö. (Att välja distribution)

Valmöjligheterna är många, och oerhört förvirrande. Även för de vana användarna av de olika Linux-distributionerna.
För en vanlig användare är det inte så intressant vad för verktyg och bibliotek som finns bakom kulisserna, utan intresset ligger i valet av den grafiska miljön. Många förvirrar valet av distribution med valet av grafisk miljö. Och det är det vi skall gå igenom här.
Efter den här lilla genomgången, är det tanken att det skall bli mycket lättare att välja en distribution utifrån den grafiska miljön man föredrar.

De grafiska miljöerna kan delas upp i två läger:
De minimalistiska fönsterhanterarna och de kompletta skrivbordsmiljöerna.
Vad som skiljer dessa två läger från varandra, är det som just nämndes: minimalism eller komplett.

Minimalistisk miljö
En minimalistisk miljö innehåller bara det som behövs för att kunna starta program, hantera fönster, och växla mellan programmen. Allt annat måste kompletteras med oberoende tredjepartsprogram. Dessa benämns som fönsterhanterare, just för att de hanterar grafiska fönster, och inget mer. Vill man ha mer funktionalitet utöver att kunna flytta runt meningslösa tomma fönster, så får man lov att installera det själv. Vill man ha en filhanterare, så får man välja en och installera den separat. Vill man ha en texteditor, så får man lov att välja en och installera... och så vidare...
Fördelen med detta är att man själv får skapa sin egen arbetsmiljö utifrån ens egna preferenser. Men detta kräver att man vet vad man skall välja också. Vet man inte vad man skall installera eller inte, så är det i regel bättre att gå på en komplett grafisk miljö istället.
Nackdelen med detta är att det kan bli en rörigt lappverk av program som använder olika sorters bibliotek, som i sin tur kan göra att det inte ser homogent ut. Ett KDE-program här... ett Gnome-program där... en XFCE-widget och några Unity-paneler... Ja... det blir en sorts "Frankensteins monster" om man inte vet vad man gör. Slutresultatet kan bli mycket mer tungdrivet än en skrivbordsmiljö om man inte tänker sig för, för att inte tala om hur hemskt det kan se ut då de olika biblioteken från de olika miljöerna ser olika ut.

Komplett miljö
En komplett miljö levererar allt det där extra som behövs för just en komplett arbetsmiljö. Oftast inkluderar detta filhanterare, texteditorer, kontrollpaneler, startmenyer, widgets, ikonteman, kontorssviter, bildredigeringsprogram, spel... och mycket mer.
Och hur mycket som inkluderas varierar mellan de olika miljöerna. Dessa benämns som skrivbordsmiljöer, för att de ger en allt för ett typiskt digitalt skrivbordsarbete. Oftast kan man själv påverka vad som skall inkluderas eller inte, i form av paket som installeras eller avinstalleras.

I stycket ovan pratade vi om "Frankensteins monster", och de olika miljöernas underliggande bibliotek.
Om man inte tänker sig för, så slutar det i att man skapar en ännu mer tungdriven miljö än vad man ursprungligen tänkte sig.
Det hela grundar sig i de bibliotek som utgör grunden för de olika miljöerna. Samma bibliotek återanvänds även i den uppsjö program till Linux som finns där ute. Det är till en stor fördel om man väljer program som baserar sig på samma bibliotek som den skrivbordsmiljö man valt.

Exempel på detta är:
Filhanteraren "Nautilus", som använder GTK-biblioteken, precis som alla andra Gnome-program.
Filhanteraren "Dolphin", som använder QT-biblioteken, precis som alla andra KDE-program.

Vad gör dessa grafiska bibliotek?
De ansvarar för utseendet och funktionen. Det vill säga hur knappar, rull-listor, fönster, kryssrutor och allt annat ögongodis ritas upp på bildskärmen.
Till dessa bibliotek kommer även teman, som kan ändra utseendet. Dessa tema-paket innehåller bilder och instruktioner på hur de olika komponenterna skall ritas och med vilka färger. Om de skall ha kantiga eller rundade hörn. Tjockleken på fönsterlisterna. Teckenstorlek med mera.

Vet man vad dessa bibliotek handlar om, så är det lättare att välja miljö, och program och fortfarande hålla sitt system vältrimmat och snyggt.

De stora biblioteken.
Det finns idag två primära bibliotek de flesta grafiska miljöerna använder sig av.

• QT
  KDE och andra besläktade miljöer använder uteslutande QT -biblioteken.

• GTK+
  Gnome, och besläktade miljöer använder uteslutande GTK+ -biblioteken.

De övriga biblioteken.
Jag kommer inte att gå igenom dessa, utan nämner bara några av de "vanliga övriga" biblioteken.
Det finns ännu fler än dessa, men de här är de som de flesta av oss stöter på förr eller senare.

• wxWidgets

• Tcl / Tk

• Java / Swing

Man klickar på ett programs namnlist, och drar den lite åt sidan. Sedan klickar man på ett annat programs namnlist som ligger bakom den första. Den hoppar då fram. Man flyttar den lite godtyckligt åt andra hållet. Båda programmen överlappar varandra fortfarande lite grann, men det gör inget för det mesta väsentliga syns redan bra som det är. Man nöjer sig med den godtyckliga placeringen.
De flesta av oss känner till den här metoden, och de flesta av oss är rätt invanda med att hantera programfönster på det här sättet. Inget man tänker så mycket på.
Men det finns fler metoder att hantera program på än med flytande fönster.

En annan metod att hantera flera program samtidigt, som många datorvana börjar ta till sig allmer idag, är sida-vid-sida metoden. (Engleska uttrycket "Tiling" har tyvärr ingen bra svensk översättning).
Istället för att användaren själv, helt godtyckligt, placerar programfönstrena och ändrar eras storlek, så tar datorn över uppgiften, och placerar ut alla programmen på ett optimalt sätt så att de ligger kant-ikant, sida vid sida. På så sätt utnyttjas hela bildskärmsytan optimalt och utan att programmen inkräktar på varandras utrymmen.
Detta ger användaren mer tid till att sköta sitt arbete då användaren inte behöver bekymra sig om fönsterplacering.

Se följande skärmdumpar för exempel:

• Flytande / Stackande. (Eng: Floating/Stacking)
  Skärmdump på flytande fönster.

• Sida vid sida. (Eng: Tiling)
  Skärmdump på fönster sida-vid-sida.

Den snabbtänkte frågar nu varför det finns fönsterhanterare för just sida-vid-sida metoden. Kan man inte lika gärna köra det klassiska flytande läget och placera ut fönstrena, Resultat blir ju densamma. När man väl placerat ut fönstrena är man ju redan igång och arbetar.
Det kan nog ligga en del i det. Men tänk er en situation där man stänger och öppnar nya fönster hela tiden. Programmering är ett exempel. Där öppnar och stänger man textfiler i en flygande följd för att klippa, kopiera och klistra textstycken hela tiden. Ett flitigt datautbyte mellan flera olika texteditorer och utvecklingsmiljöer. Visst finns det tabbar att tillgå, men det är inte lika effektivt när det kommer till arbetsflödet. Tabbar fungerar bra på webbläsare, där man ändå bara läser en sida i taget.
När det kommer till att byta data mellan två fönster är det effektivare att ha de i separata fönster. Vilket tidsslöseri det är att behöva placera varje nytt fönster från texteditorn eller vadän för program man arbetar med. Det är där som sida-vid-sida metoden kommer in i bilden. De automatiserar fönsterplaceringen på ett optimalt sätt direkt, och ens arbetsflöde ökar markant.

I listan nedan komer det att anges vad för typ av fönsterhantering den grafiska miljön använder sig av. Typen anges antingen som "Stacking", eller som "Tiling"
En del miljöer är också hybrider. De kan effektivt växla mellan båda metoderna. Då anges typen som "Hybrid".

Äntligen.
Nog med dravel, svammel och onödigt slöseri av luft, kärnkraft och Internet. Låt oss nu gå igenom några av de olika valen som finns där ute. Vilka fördelar och nackdelar respektive val har.
De videofilmerna om respektive miljö kan handla om en något äldre version än vad som är ute i skrivande stund, men ha överseende. Jag har försökt att titta på videor som koncentrerar sig på själva miljön, och inte så mycket annat icke relevant tjafs.
Dessa videor varierar i kvalitet. Jag själv skulle gärnafixa fram videor på egen hand, men det tar på tok för mycket tid. Tid som jag inte har tyvärr. I framtiden kanske, men inget jag lovar.
Har ni tips på andra videofilmer som visar respektive miljö bättre än de videor jag länkat är ni mer än välkomna att kasta in länkar i tråden nedan, så ser jag efter vad jag kan göra.

Först ut kommer de kompletta skrivbordsmiljöerna.

• KDE 4
  Hemsida: https://www.kde.org/ - Bibliotek: QT 4 - Skärmdumpar: "Screenshots" från KDE's hemsida
  Typ: Stacking.

  Detta är enligt min mening den mest kompletta skrivbordsmiljön av dem alla. En komplett installation av KDE ger en verkligen allt man kan tänkas behöva i vanligt arbete och det vardagliga digitala livet. Det är sällan en "vanlig användare" behöver ladda ner något utöver.
  KDE är också oerhört konfigurerbar, och när man väl djupdyker i KDEs kontrollpaneler, så inser man snart att det är nästan ingenting gom inte lämnats konfigurerbart på ett eller annat sätt. KDE har en oerhört stor potential i att skapa en unik och anpassad miljö för varje enskild individs behov.
  KDE 4 introducerar också aktiviteter, vilket är en smidig utökning eller tillägg till virtuella skrivbord.

  Fördelar:

  • En mycket komplett uppsättning av program medföljer "per standard".

  • QT-bibliotekets smidighet att anpassa utseendet.

  • Widget-systemet integreras i KDE-miljön. Stort utbud av Widgets att ladda ner.

  Nackdelar:

  • Något långsam att ladda in efter inloggning. (Flyter på oerhört väl när det väl har laddat in.)

  • Mest resurskrävande miljön hittills. (Ingen match för en modern dator dock.)

• Gnome 3
  Hemsida: http://www.gnome.org/ - Bibliotek: GTK+ 3 - Skärmdumpar: "Discover Gnome" på Gnome's hemsida
  Typ: Stacking.

  Gnome visar var skåpet skall stå när det gäller att gå den fina balansen mellan enkelt användande och bra inställningsmöjligheter.
  Detta gör också att Gnome känns rappt i alla avseenden i allt från inladdning efter inloggning, körning och till avslutande vid utloggning.
  Gnome använder många element från Mac OS X miljön, och en Apple-användare kommer att känna sig hemmastadd relativt snabbt när det kommer till navigering.

  Fördelar:

  • En bra balans mellan enkelhet och inställningsmöjligheter. Inte för enkel, och inte för avancerad.

  • Inte fullt så resurskrävande som KDE, och det utan att tumma för mycket på funktioner.

  Nackdelar:

  • Kan ej köra Applets/widgets i paneler.

  • Inget smidigt sätt att reglera vilka notifieringar man får, och vad de gör. Kan stundom kännas lite väl irriterande.

• XFCE 4
  Hemsida: http://www.xfce.org/ - Bibliotek: GTK+ 2 - Skärmdumpar: "Screenshots" från XFCE's hemsida.
  Typ: Stacking.

  Någon som föredrar det klassiska skrivbordsläget, men ändå vill ha en modern tappning av det?
  Då är detta miljön som kommer att falla er i smaken. Här bjuds en klassisk arbetsmiljö med en liten nypa "Gnome/Mac OS" tillsammans med en uppsättning program och sviter för typiskt enklare datorarbete. Och detta utan att dra in mastodonterna och bautastenarna i hallen.
  Har man dessutom en något åldersdigen dator med en aning begränsad mängd RAM-minne, kan det här bli en bra miljö som ger en det mesta som de andra två stora miljöerna nämnda ovan utan att få datorn att gå på knäna och gråta av smärta.

  Fördelar:

  • Så mycket för så lite. Inte totalt komplett, men det är inte långt ifrån.

  Nackdelar:

  • Något begränsade inställningsmöjligheter, men det är kanske inte därför man väljer XFCE.

  • Använder den något åldersdigna GTK+ 2 bilbiteket. De flesta GTK+ programmen går över till GTK+ 3.

• LXDE 0.8
  Hemsida: http://www.lxde.org/ - Bibliotek: GTK+ 2 - Skärmdumpar: "Screenshots" från LXDE's hemsida.
  Typ: Stacking.

  Klassiskt skrivbord med den klassiska startmenyn i den klassiska bottenpanelen.
  Det här är Linux-världens svar på det klassiska Windows-skrivbordet som introducerades i Windows 95, och som används i Windows upp till Windows 7. En typisk Windows-användare känner sig hemmastadd relativt snabbt.
  LXDE är dessutom oerhört resurssnål, och jag vågar påstå att detta är den mest resurssnålaste skrivbordsmiljön.

  Fördelar:

  • Mycket resurssnål för att var en skrivbordsmiljö.

  Nackdelar:

  • Utvecklingen verkar lite ostadig. Huvudutvecklaren vill byta biblioteket från GTK till QT, och det skapar lite underligheter i framtida versioner. Framtida versioner av LXDE byter till biblioteket QT, men huruvida detta stabiliserar sig i "Razor QT" eller "QTDE" vet ingen ännu. Håll ögonen öppna.

  • Använder den något åldersdigna GTK+ 2 bilbiteket. De flesta GTK+ programmen går över till GTK+ 3.

• Unity
  Hemsida: https://unity.ubuntu.com/ - Bibliotek: GTK+ 3 - Skärmdumpar: "Discover Gnome" på Gnome's hemsida
  Typ: Stacking.

  Canonical, företaget bakom distributionen Ubuntu, har skapat en egen variant av Gnome 3, och integrerat en hel drös funktioner. Synnerhet i sökfunktionen.
  Gnome har en ganska kraftfull sökfunktion, som Canonical har byggt vidare på och bjudit in tredjepartsleverantörer som fått integrera sina tjänster. Multimediabibliotek serverat direkt i sökresultaten.
  Man kan se Canonical lite som Linux-världens motsvarighet till Google.
  Detta har gjort Unity till en "internet-miljö" med mycket hämtat från Gnome 3.

  Fördelar:

  • Den utökade sökfunktionen, och valmöjligheten att ta bort eller lägga till tredjepartslevernatörer av olika tjänster.

  • Lättanvänd.

  • Touchskärms-läge. TV-läge.

  Nackdelar:

  • Panelerna är inte fullt så anpassningsbara som den kunde ha varit.

  • Stundom lite väl begränsad när man väl sätter igång med seriöst arbete med multipla program.

  • Inte lika tillgängligt i andra distributioner utöver Canonicals egna.

  • Spårning av användarens sökningar i Unity sker, och samlade data skickas till Canonical.

Härnäst kommer listan om de minimalistiska miljöerna. Fönsterhanterare och liknande.

• Fluxbox
  Hemsida: http://fluxbox.org/ - Bibliotek: Egen intern - Skärmdumpar: Skärmdumpar från Fluxbox's hemsida.
  Typ: Stacking.

  Snabb, optimerad och minimalistisk.
  En tom bakgrund, en högerklicksmeny och en tunn aktivitetslist med tillhörande klocka.
  Där har jag beskrivit hela upplägget i fluxbox.
  Då Fluxbox inte använder något extern grafisk bilbiotek såsom QT eller GTK gör den oerhört "portabel". Paketberoendena är få.

  Fördelar:

  • Få externa beroenden gör Fluxbox till en smidig oljad blixt. Kan med fördel köras på extremt begränsade system.

  Nackdelar:

  • Många inställningar kräver manuellt rotande i konfigurationsfiler med texteditor. (Vissa ser detta som en fördel)

  • Lite väl statisk i upplägget. Man kan byta färgtema och flytta på panelen, men det är också i stort sett det hela.

• Openbox
  Hemsida: http://openbox.org/wiki/Main_Page - Bibliotek: Egen/GTK+/QT - Skärmdumpar: Skärmdumpar från Openbox's hemsida.
  Typ: Stacking.

  Lik fluxbox med en bakgrund och tillhörande aktivitetspanel.
  Likaså oerhört liten och portabel då även Openbox inte använder sig av några externa grafiska bilbiotek.
  Däremot är Openbox mycket mer anpassningsbar. Det mesta går att flytta om och ställas in.
  Till detta kan Openbox smidigt integreras med Gnome, KDE och XFCE, och kan använda sig då av element och komponenter från respektive skrivbordsmiljö.
  Detta ger Openbox stora möjligheter att skapa en egen individuellt anpassad arbetsmiljö, trots att den bara är en enkel fönsterhanterare

  Fördelar:

  • Få externa beroenden gör Openbox till en smidig oljad blixt. Kan med fördel köras på extremt begränsade system.

  • Har möjligheten att integrera sig väl med Gnome, KDE och XFCE.

  • Exemplarisk Wiki-sida med väl utförliga instruktioner och intressanta förslag.

  Nackdelar:

  • Tjah... jag kan inte komma på nåon i skrivande stund. Tipsa mig

• i3
  Hemsida: https://i3wm.org/ - Bibliotek: Egen - Skärmdumpar: "Screens" på i3's hemsida.
  Typ: Tiling.

  Sakta i backarna. Det här handlar inte om Intels i3 processor, utan om fönsterhanteraren i3.

  Det här är en oerhört kompakt och smidig fönsterhanterare som skiljer sig från mängden.
  Kasta ut musen, för här är det tangentbordet som gäller. Det här är fönsterhanteraren som gör hollywood-myten om hackare sann.
  Plita frenetiskt på tangentbordet likt en tangentbords-ninja, och se hur fönster ploppar upp och försvinner i en rask takt. "look at ma mad h4xx0r sk1115 !!oneone11eleven!"
  Vilket arbetsflöde man kan få till när man slipper flytta ena handen från tangentbordet till musen. Här gäller det att händerna aldrig får lämna tangentbordet... någonsin.

  Värt att notera är att i3 kan visa fönster i flytande läge (Stacking), Men det besegrar lite av syftet med i3. Däremot så säger jag inte att det är en dålig funktion. Faktiskt en vettig funktion som bör användas sparsamt till de program som är beroende av att visas med bestämda proportioner. Exempel på dessa är videospelare, bildredigering med flera...
  Därför anser jag att i3 är en renodlad tiling fönsterhanterare med en extra funktion, snarare än vad det är en hybrid.

  Fördelar:

  • Väldigt musoberoende.

  • Oerhört litet avtryck i systemet. 918KiB totalt. Får lätt ledigt plats på en gammal diskett.

  Nackdelar:

  • Väldigt tangentbordsberoende.

• Awesome
  Hemsida: http://awesome.naquadah.org/ - Bibliotek: Egen - Skärmdumpar: "Screenshots" på Awesome's wikisida.
  Typ: Hybrid.

  Awesome är en hybrid som tar de bästa av två världar. Kan simultant hantera fönster i både tiling och floating-läge. Perfekt när man använder program som mår bäst i respektive hanteringstyp utan att behöva tumma åt det ena eller det andra.

  Fördelar:

  • Hybridlösning. Varför välja när man kan få båda?

  Nackdelar:

  • Behöver lite programmeringskunskaper för att kunna konfigurera.

• Enlightenment
  Hemsida: https://www.enlightenment.org/ - Bibliotek: EFL - Skärmdumpar: "Screenshots" på Enlightenment's hemsida.
  Typ: Stacking.

  Nu tar vi och lugnar ner oss lite. Ja. Det stämmer.
  Jag har placerat den här under kategorin "fönsterhanterare" istället för "skrivbordsmiljö".
  Det finns anledningar till detta, så läs på.

  Enlightenment är den vackra svanen bland de grafiska miljöerna. Enlightenment är skapat i syfte att se vacker ut. Eyecandy galore.
  I begynnelsen var Enlightenment bara en enkel, men vacker fönsterhanterare. Dock har den på sistone kompletterats med egna programsviter inkluderandes lite av varje.
  Till detta har det även skapats ett grafiskt bilbiotek som är tänkt att sitta tillsammans med Enlightenment: "Enlightenment Foundation Libraries". "EFL" kort och gott.
  Program som använder EFL-biblioteken får samma utseende som esten av Enlightenment-miljön, och smälter in mycket bättre än andra program.
  EFL-baserade program är därför också mycket snyggare.

  Enlightenment har visserligen kompletterats med en del viktiga funktioner, paneler, menyer med mera, men allt finns inte där ännu. Och med tanke på att detta är tänkt att vara mer minimalistisk än komplett, så landar denna miljö ändå under kategorin "fönsterhanterare" trots allt.
  Miljön är under ständig utveckling, och det händer en del med ojämna mnellanrum. Man bör se detta som en miljö under utveckling. DEt finns en orsak till varför den fortfarande bara har major versionsnummer 0, vilket tyder på att det är "Work in Progress / WiP".

  Personligen hoppas jag att fler program kommer att skapas med EFL-biblioteken bakom sig. Det behövs.

  Fördelar:

  • Ögongodis deluxe.

  • Den mest kompletta fönsterhanteraren. Kan *nästan* räknas som en komplett skrivbordsmiljö.

  Nackdelar:

  • Bara *nästan* en komplett skrivbordsmiljö. Är inte riktigt där ännu. Dock inte så svårt att komplettera med det där sista som behövs.

  • Inte alltför många program använder EFL-biblioteken. Detta gör att en del av ens tänkta arbetsmiljö inte alltid följer det vackra utseendet som Enlightenment är känt för.