Varför tvåkärnig processor fortfarande är aktuella!
Jag byggde nyligen en dator och använde mig av Pentium G3258, en tvåkärnig processor. Även om jag ska använda den till musikproduktion med mera skrämde den mig inte med sina "endast" två kärnor. Två kärnor är nämligen fortfarande helt OK för seriöst datoranvändande.
En av orsakerna till detta är att en dator i regel styrs av en människa vid sitt utförande av arbetsuppgifter. I många fall behöver datorn en instruktion från användaren och utför en tidsbegränsad uppgift, kanske bara på någon sekund, och vill sedan ha mer instruktioner. I dessa fall säger det sig själv att en tvåkärnig processor klarar av detta bra.
Även när program är "gjorda" för att dela arbetsuppgifter mellan olika kärnor, så har jag märkt att de ofta inte håller måttet. Det är beklämmande att se en kärna bära all arbetsbörda och resten kärnor stå nästan still med endast små kraftryck här och där. Dagens "flerkärniga" program är i många fall inte kapabla att effektivt dela en arbetsuppgift på många kärnor. I detta sammanhang vill jag nämna Far Cry 4 som inte ville starta om man hade två kärnor men när någon hackade detta så visade det sig att det gick bra att spela spelet på en G3258. De bara narrades med att man måste ha fler kärnor för att klara av spelet (skulle vara intressant att se arbetsfördelning mellan t.ex. 4 kärnor för det spelet).
Men det finns undantag! En sorts programkategori som tyvärr är absolut bäst på att utnyttja datorns alla kärnor är de otaliga benchmarks som används för att visa på flerkärniga processorers "överlägsenhet". Den programmeraren skulle vara ett ljushuvud (OBS! jag använder här "ljushuvud" i positiv bemärkelse och inte i sarkastisk/negativ bemärkelse) som skapar en benchmark som simulerar VERKLIGT användande av dator. Ingen människa kan hinna ge en dator de tusentals instruktioner som benchmarks ger på någon minut. Under en sådan processorpress och med välskriven kod för multitasking är det uppenbart att processorer med många kärnor går segrande ur leken.
Den tvåkärniga processorns svaghet, som jag ser det, är när en datorn ska genomföra en långdragen och repetitiv process som kräver många men "små" handlingar. Ett utmärkt fall är att rendera filmer, där datorn en längre stund ska skriva ut tusentals enskilda bilder. Är programmeringen bra, så att alla kärnor utnyttjas på bästa sätt, så är givetvis denna arbetsuppgift bäst lämpad för en processor med så många kärnor som möjligt. För musikproduktion, där kravet på kraft för vissa processer kan vara omfattande, är inte fler och därmed svagare kärnor alltid bättre. Om en kärna inte har tillräcklig kraft kanske den står försvarslös mot en krävande synth, om musikprogrammet inte kan dela upp samma ljudeffekt på flera kärnor. Min erfarenhet är musikprogrammen ännu inte är bra på detta vilket kan bero på att många av dagens musikprogram har sin rötter i en enkärnig era och programmerarna inte har hunnit med att skriva om koden på bästa sätt.
Men situationen kommer förändra sig. Eftersom det idag är regel att en processor har minst 4 kärnor är det uppenbart att programmerare i högre grad kommer göra program/spel som effektivt fördelar arbetsuppgifter på kärnorna. Jag bedömer att denna "förvandling" är så gått som fullbordad om 3-4 år och då kommer det vara dags att kassera min G3258.
*****************************************************************
UPPDATERING 2015-11-01
Detta har varit en spännande tråd att skapa. Jag är tacksam för alla givande, informativa och uppriktiga svar jag fått.
Med en processor så är två ting viktiga: KRAFT, alltså hur många bit's per sekund en kärna klarar av att processa och MULTITASKING. Det som har gått upp för mig med all tydlighet är att multitasking har två naturer. En är hur ett program är skrivet och om samt hur det fördelar arbetsuppgifter på en och flera kärnor. Den andra naturen av multitasking, och som jag missade i mitt ursprungsinlägg, är att med flera kärnor/trådar kan man förbättra Windows hantering av flera applikationer som är på samtidigt, som t.ex. webbfönster, som någon helt riktigt påpekade var för sig utgör självständiga applikationer. Sedan kändes det skönt att några av mina största "motståndare" ändå gav den tvåkärniga G3258:an rätt när det gällde att installera Windowsuppdateringar och att starta CPU Z . Det betydde mycket grabbar!
Men det blir alltid en balansgång mellan kraft och processortrådar. Fler kärnor, men kraftigare sådana, är således det bästa men också dyraste svaret på frågan om vad man helst bör köpa. En person som är osäker på vad han behöver ska nog ta det säkra före det osäkra och köpa en fyrkärnig processor, så att han kan känna sig som en i det stora gänget .
Avslutningsvis, även om jag vet att detta kan generera ännu fler svar, de här som har den föreställningen att en tvåkärning processor bara klarar av att köra två applikationer samtidigt och gjorde hånfulla kommentarer som att man kan använda DOS om man bara vill använda en kärna (vilket faktiskt var ett ganska skojigt hån... och får mig att drömma tillbaka till glada DOS-dagar med min första dator, en 486...) så illa är det inte. Men uppenbarligen finns det gränser för G3258:an. Om dessa gränser kommer av att processorn saknar fler kärnor eller att den helt enkelt inte har tillräckligt med juice i sina två kärnor, det lär väl bli ännu en trådsida eller två. För mig och för många andra kan G3258:an göra allt som vi har behov för, vilket är lite tyngre saker än att titta på pinupbilder i ASCII-format i DOS-prompten!
