Många bra poänger, och du närmar dig kärnan av definitionen om privatkopieringens natur. tyvärr handlar mycket av diskussionerna här om att definiera begreppet privatkopiering. Detta är helt lönlöst eftersom copyswede och dess anhängare äger begreppet. De ändrar därför dess innebörd löpande för att bäst passa sina syften.
Bättre är då att, som du gör, argumentera för det orimliga i kulturallmosans utformning. Copyswedes mål är att kasettskatten obemärkt skall glida över i kulturallmosan, men det haltar ju betänkligt när kopian varken kan delas med andra, eller det överhuvud taget finns något intresse att göra detta finns som det ser ut idag!
Om tex copyswede säger att privatkopieringen numera omfattar även din datatrafik och skatt på denna går ut med 6kr/GB så är det så! De kan till och med ta betalt för detta, vilket vi redan upplevt, när de utvidgat begreppet tidigare.
Skickades från m.sweclockers.com
Nu fungerar det inte så, dels så har copyswede inte några befogenheter att ändra innebörden av begreppet privatkopiering, dels så kan de inte automatiskt ta ut avgifter på vad som helst. De kan begära ut avgifter, men om motparten inte vill betala så får man dra det till domstol vilket då hänt i en del fall. Ungefär samma sak som om du får en faktura, är den direkt felaktig så bestrider du och låter bli att betala, vill utställaren då ändå ha betalt så får hen ta det till domstol. Vad som klassas som privatkopiering finns reglerat i lag, visserligen lite luddigt, men konceptet i sig kan inte copyswede påverka.
Jag vill minnas att rätten resonerar fram och tillbaka om begreppet, och minns jag inte helt fel så kommer de i resonemanget fram till att å ena sidan är det att räkna som, å andra sidan är det inte att räkna som. Vad som skiljer sig i CopySwedes och Samsungs talan däremot är att CopySwede utöver sin talan att de ska omfattas av lagen, vilket Samsung menar att de inte ska göras, hänvisar till just branschpraxis. Därav min slutsats, CopySwede står för särskilt ägnade för samt praxis, Samsung står för inte särskilt ägnade för, tingsrätten utreder särskilt ägnade för och kommer fram till att de dels är det men dels inte är det, och praxis fäller avgörandet.
Överlag vill jag minnas att det var en hel del praxis och prejudikat i övrigt som gick stick i stäv, "å ena sidan, å andra sidan", men jag vill minnas att förarbeten (lagstiftarens vilja) var klara på att datorer och tablets inte skulle omfattas av det.
Om dessa enheter ändå ska omfattas av kassettavgiften, så blir slutsatsen av det i så fall att förutsättningarna ändrats sedan lagen implementerats = branschpraxis. Tingsrätten kommer alltid luta domskälen mot lagstöd dock.
Sedan läser jag en jäkla massa domar i det här ämnet, så kan vara att jag minns fel också ska erkännas och blandar ihop det med någon, men jag får kolla det på måndag.
Och angående kulturskaparna så tycker jag det är symptomatiskt att det är just ordförandena i en massa föreningar som vill väcka debatt. De fattiga kulturarbetare som sägs vara de som gynnas av kassettavgiften lyser med sin frånvaro.
Det resoneras en hel del om särskilt ägnade i tingsrättens dom, detta är nog det mest koncentrerade citatet om detta:
Är Anordningarna ”särskilt ägnade”?
Anordningarnas beskaffenhet
De i målet aktuella Anordningarna är multifunktionella. De kan användas för mångfaldigande, t.ex. i form av privatkopiering, men den funktionen är inte den mest framträdande. Det kan inte anses att de är ”speciellt avsedda” för privatkopiering. Frågan är då om de anordningarna kan anses vara ”i hög grad lämpliga” för detta ändamål. Anordningarna har ostridigt den tekniska kapacitet som krävs för privatkopiering. Utredningen utvisar att det, i varje fall för de privatpersoner som är något vana vid datorer, är förhållandevis enkelt att privatkopiera med dem. De är ostridigt lättillgängliga för privatpersoner, som kan förvärva dem för ett överkomligt pris. De måste på grund av det anförda anses vara i hög grad lämpliga för privatkopiering.
Angående branchpraxis så antar jag att det är samma sak som likabehandlingsprincipen som de resonerar kring i detta citat:
Att man ska bortse från multifunktionaliteten kan, som EU-domstolen tog upp i Nokiamålet, framgå även av likabehandlingsprincipen. De anordningar som därvid närmast skulle kunna komma i fråga som jämförelseobjekt med Anordningarna är de externa hårddiskarna, vilka har samma lagringsfunktion som de hårddiskar vilka är inbyggda i Anordningarna och som är tekniskt sett mycket närstående. Tingsrätten finner emellertid att vid tillämpning av likabehandlingsprincipen en jämförelse inte kan göras med de externa hårddiskarna, till vilka varken lagstiftaren eller domstolar tagit ställning. De omfattas endast av en skiljedom, vilken dessutom, såvitt framkommit, inte gäller samtliga berörda importörer och tillverkare. Likabehandlingsprincipen har därför enligt tingsrättens mening inte åsidosatts.
Slutsatsen är denna:
Slutsatser
Anordningarna är ”i hög grad lämpliga” för privatkopiering. De används rent faktiskt i en omfattning som överstiger vad som kan tillåtas enligt Infosoc-direktivet. Vid sådant förhållande, och eftersom det inte framkommit något som kan leda till en annan bedömning, ska Anordningarna betraktas som ”särskilt ägnade” för privatkopiering. Det uttalande som gjordes i samband med 2005 års lagstiftning, som formellt inte hade status av lagförarbete, får därmed anses ha förlorat den betydelse det kan ha haft. Samsung är på grund av det anförda
skyldigt att till Copyswede lämna redovisning för Anordningarna.
Såklart är det fullt möjligt att hovrätten gör en annan bedömning, men jag tror inte det är så självklart som många tycker att det borde vara. Vi får se helt enkelt
Angående att det är ledarna för organisationerna som skriver en debattartikel är väl inte speciellt anmärkningsvärt? Det brukar vara så oavsett vad det gäller, bara att titta på vilken mer högprofilerad debattartikel som helst. Det ingår i deras jobb att tillvarata medlemmarnas intressen plus att de har mer pondus när de gör uttalanden. Sedan kan man undra vilken privatperson som skulle vilja ta emot den hatstorm som försvar av privatkopieringsavgifterna uppenbarligen innebär...hur många hat-mail/samtal/brev mm tror du den/de personerna skulle få ta emot?