Tror vi på liv på annan planet?

Ja, den fastnade i mitt logikcenter som tuggummi. Som jag minns det ~"För 20 år sedan hade vi Pong-grafik, idag har vi VR som är väldigt mycket närmare vår uppfattning av verkligheten, det ter sig inte helt avlägset att vi skapar en digital värld som vi inte kan skilja från verkligheten. Frågan kommer när det inträffar som ett brev med en alternativ, mer träffsäker post: Hur stor är sannolikheten då att vi inte redan gör det?" Han verkar väldigt smart och kommer till slutsatsen att "chansen är liten att vi lever i "'grundverkligheten'". Även om man tror att det är sant så förändrar det inte hur man lever livet så mycket. Det är lite mer greppbart och spännande att tänka på Exomars del 2, Juice, Europa Clipper mfl. Samt läsa resterande böcker om The Culture.

Men ja, jag tror på liv på en annan planet, förmodligen inom vårt solsystem. Inte intelligent men intelligent finns längre ut. Tror vi de skulle se oss som trevliga ting om vi spred oss bortom Jupiter, efter att ha ruinerat vår jord?

Vi har identifierat vissa förutsättningar för vissa former av liv. Vi vet inte exakt hur liv uppstått på jorden, så att extrapolera till världar vi öht inte observerat går förstås inte.
Allt jag säger här är att just det specifika argumentet faller.

Precis vi har inte upptäckt, kan det ha att göra med att vi inte vet vart vi ska leta?
Sen verkar det vara ganska mycket oväsen där ut så vi kanske behöver bättre filtrering.

Varför skulle större delen av intelligent liv vara destruktivt?

förstår inte vad du vill säga med det sista faktiskt klart massutrotningar har skyndat på evolutionen

finns ingen data men du har ändå bara en datapunkt själv lite naivt att tror att bara för vi är som vi är skulle liv på andra planeter vara lika oss i beteende

Jag väljer att applicera följande formel för hur långt avståndet är till närmsta galax som har liv hos sig:
500 kvadriljoner, 253 triljoner, 675 biljoner, 123 miljarder, 934 miljoner, 3500 ljusår bort

Skickades från m.sweclockers.com

Vilka former av liv har vi inte lyckats identifiera förutsättningarna för? Såvitt jag vet så har allt liv på Jorden samma grundläggande uppbyggnad och behov. Kolbaserat och behov av flytande vatten t.ex. Det finns dessutom liv på Jordens mest ogästvänliga ställen, svavelrika sjöar och supertorra öknar vilket ökar chansen för liv på världar mindre optimala än Jorden.

Även om vi är långt ifrån att förstå hur liv uppstår och alla förutsättningar som kan behövas för att liv ska uppstå så anser jag ändå att det är ett rimligt antagande att det åtminstone finns en annan planet i universum som är mer eller mindre lik Jorden till sammansättning, magnetfält, temperatur m.m.

Eller vad tycker du om argumentet i videon jag länkade? Vi består bokstavligt talat av Universums mest vanliga grundämnen!

Vi vet inte om det finns liv där ute på någon specifik värld i ett annat solsystem, men för varje ny vetenskaplig upptäckt så ökar den statistiska sannolikheten. Skulle vi finna liv på Mars eller Europa i framtiden så skulle den sannolikheten öka extremt!

kul att se snillen spekulera i denna tråd när vi inte ens i närheten kan ens förstå hur stort Universum är. Självklart gissar jag på iaf

Rent statistiskt vore det konstigare om det inte fanns liv än att det finns det. Sen tror jag inte de är mer tekniskt utvecklade än vad vi är. Att resa till andra planeter i samma solsystem finns det nog många civilisationer som klarar, men ska man börja resa ljusår mellan solsystem blir både energin som krävs och tidsrymderna det handlar om...astronomiska.

När det gäller varför vi inte har hittat några tecken på intelligent liv så finns det nog flera förklaringar.
För det första är rymden stor. Verkligt stor. Så vi kanske bara tittar på fel ställe.

Även om vi tittar åt rätt hål så har civilisationen kanske inte kommit till när de radiovågor och ljus vi fångar upp idag lämnade deras planet. Det kan vara många tusentals ljusår till närmsta bebodda "granne", och då tar det också tusentals år för ljus och radiovågor därifrån att nå oss. Så det vi ser därifrån idag lämnade deras planet när vi fortfarande bodde i grottor. Kanske bodde de också i grottor då, men har precis som vi utvecklats sedan dess. Kanske var jorden en av de första planeterna med intelligent liv, så om, säg ett par hundra tusen år, börjar vi fullständigt bombarderas av livstecken...

Rymden är något jag personligen brinner för, även om jag tyvärr inte är särskilt kunnig inom det. Jag tror på intelligent liv någonstans där ute, förmodligen på flera håll, särskilt då statistiken pekar på det.

Det gör mig också oerhört ledsen. Eftersom mänskligheten inte ännu blivit kontaktade från utomstående innebär det med största sannolikhet att resande mellan planeter på dessa avstånd helt enkelt är fysiskt omöjligt, alternativt att mänskligheten helt enkelt ligger längst fram i utvecklingen. Det sistnämnda är ju lite coolt, men samtidigt tråkigt. Att vi skulle vara ensamma i universum däremot skrämmer mig.

Något som gör mig ännu mer ledsen än någonting annat är att om det någonsin sker så kommer jag förmodligen inte leva för att se det.

"Astronomers estimate there are about 100 thousand million stars in the Milky Way alone. Outside that, there are millions upon millions of other galaxies also!"

Sedan att planeter är betydligt valigare än vi trott.. så finns alla chanser. Det finns lite olika uppskattningar som är på minst 10.000 avancerade civilisationer i vår galax. Fast sedan är det så långa avstånd så det blir väldigt svårt att kontrollera

Om man tror på en gud/gudar, så måste ju iaf. den/de finnas någonstans..

Om man tror på evolution, så finns det ju också en chans...

Så ja, något liv finns det nog där ute..

Själv har jag en egen erfarenhet fastetsad på näthinnan sedan många år, då jag i yngre tonåren fick se något oförklarligt från fönstret i pojkrummet.

Var sent en kväll och tittade ut på den stjärnklara himlen och fick se några röda ljuspunkter röra sig sakta över himlen. Öppnade fönstret för att se bättre och trodde det var några helikoptrar...
Plötsligt började punkterna röra sig mot varandra och bilda en cirkel, med 5st röda punkter.
Rörde sig fortfarande framåt lite snabbare, väster ut, för att efter en stund bryta upp och röra sig åt lite olika håll.

Farten var ungefär densamma, men de rörde sig inte som normala flygplan eller helikoptrar. Helt plötsligt gjorde de 90 graders svängar med bibehållen fart. Andra stannade på en femöring, för att sedan fortsätta efter några sekunder. Accelerationen från stillastående var direkt...

Efter att ha åkt runt lite fram och tillbaka över himlen, så samlades alla väldigt snabbt och stog still en liten stund, för att sedan försvinna mot norr som ett streck. Skulle jag gissa var det nog mach 3-4.. från stillastående på en halv sekund. :-/

Har flera år senare läst om andra som såg dem också, men kan tyvärr inte hitta dem inläggen eller artiklarna, trots lite googlande så här på nattkvisten..

Gällande varför man bör utforska gränserna för vad man vet.

Gällande NASAs budget.

Jag har noll religiös tro. Utan det jag baserar detta på är rena vetenskapliga odds. Vetenskapen har redan lyckats bilda grundstenarna till encelliga organismer i labb, med situationerna som vår planet hade för miljoner år sedan, och eftersom vi vet att alla galaxer skapas på "samma sätt" (även om naturligtvis inte identiska), så är rena antalet planeter och galaxer så stor att det är som att skrapa alla trisslotter som finns... du kommer vinna. Så baserat på vetenskapens grunder på hur -vi- gjorts, så bör detta också kunna ske på andra planeter med liknande eller tom identiska förhållanden.

Problemet är som sagt avståndet. Det är så stort att det kan finnas miljontals arter lika smarta eller tom smartare än vi är... och vi kommer aldrig se dem innan vår ras är utdöd. Det är så stort att man som individ har svårt att förstå hur stort det är.

Behöver inte vara paranoia. Kan vara en enkel försiktighetsåtgärd. Det kan också handla om att man inte vill störa sina egna sensorers sökande efter liknande signaler från andra system.
Angående en dysonsfär runt deras hemstjärna så är hela den idén baserad på det grundlösa antagandet att civilisationers energikonsumtion ökar linjärt. Med sådan energiomsättning skulle de koka sig själva på nolltid. Det är helt enkelt inte rimligt.
Och angående existentiell frågor om vad meningen med livet är så tror jag nog att varje högre civilisation lämnat sådana dumheter bakom sig. Mening förutsätter syfte, syfte förutsätter skapare. Frågan är helt enkelt dum. Eller visst, du får tro på en skapare, men då är det hela en teologisk fråga och då är svaret olika beroende på religion. I den objektiva verkligheten är frågan meningslös.