MikroSD-kort går inte att läsa/registreras inte

Det har också med generation av flash i dessa minnen - äldre media i området max någon GB i storlek hade ofta SLC-minne och de höll längre över tiden än dagens kretsar.

Dagens SD och USB-stickor är som sagt byggt av flashminne som ingen annan vill använda i mer kvalificerad utrustning och det är MLC och TLC-minne då innehållet i dessa speglar 'spillet' av vad som tillverkas i massupplagor just nu.

Beteendet hur det går sönder kan variera stort och man skall komma ihåg att även SD/USB-minnets firmware är lagrad i samma minnesceller som den övriga datan och är minnet av dålig kvalitet med början till dataförlust så kan det slå på dess firmware likväl som användarens kamerabilder och man kan få väldigt olika beteenden när det väl rasar.

Sedan är ytterst tveksamt att motionering/reallokering av block som börja vara svårlästa utförs alls i SD/USB-stickor. Det reallokeras nya block från en rensad pool vid skrivning, ja, men det är ytterst tveksamt att det går en GC/patroll som känner av 'kvaliten' på blocken och reallokerar datat till nya om de är dåliga i dagens SD och USB-minne - och blocken som håller SD/USB-stickans egna Firmware flyttas/skrivs nog förmodligen aldrig om någonsin under SD/stickans livstid även om man är flitig användare av resterande flashutrymmet.

Jag tycker mig se en allt tydligare tendens att även om media använder sig av wear-levlings algoritmer och quality-partrolling och skriver om misstänkta dåliga block (främst i SSD-minnen) - så gör man det inte på enhetens egna firmware, och det blir riktigt surt om den delen havererar för att flashminnet som används är väldigt dåligt redan från början med låg retention-tid.

I SSD görs patrolling (numera!!) om de är strömsatta och skriver om allt för dåliga block (lång lästid är en indikation på att blocket bör skrivas om), men högst tveksamt att det gör i dagens SD och USB-minnen ännu.

Krasst sett så har kvaliten (= retension-tid vid spänningslöst läge) sjunkit så väldigt mycket i senaste årens flash-minne att kontrollerchipen som kontrollerar dessa i SD och USB-minnen (+ bottenskrapet av använda flash-minne) inte har hängt med att de måste göra kontroll på innehållet var gång det strömsätts och sannolikheten stor att ett antal block måste motioneras/reallokeras för att fräscha upp datat i dessa - inklusive blocken som håller firmware för SD/USB-minnet själv!!

---

Som motpol till dagens trista konstaterande av modern flash-medias dåliga retention-tid och databevarande som inte ens kan räknas i enstaka år längre (och somliga flash-media knappt ens i veckor...) så drog jag igång en gammal ABC1600 nu i sommar, med en hårddisk som inte snurrat ett varv sedan slutet av 1985 - och gick igång utan en enda läsfel när den bootade upp och inga nya fel hittade i diskytan i en kontroll efter [1]

- Vi pratar alltså om gamla MFM-diskar över ST506-gränsnitt (och vidare till SASI-kontroller) med bokstavligen snurrande rost i sig !!.

I och med detta också läste igenom över 50 st 5-1/4" disketter i DD-format (300 Örstedt i hårdhet på magnetmaterialet - dvs. ganska lätt att omagnetisera med en yttre magnet och därmed inte 'borde' hålla sig så bra över tiden) varav 10 st av dem (installationsskivor för systemet med skrivskyddslapp på) garanterat skrevs senast slutet av 1985 av Luxor som levererade burkarna. Inte en enda av dessa skivor visade några som helst tendenser till läsproblem - såg inte en enda retry-försök vid läsning av dessa disketter. Imponerade med tanke på att mediat är över 30 år gammalt sedan det skrevs på disketterna.

Jag hade räknat med att många av dessa gamla disketter skulle ha läsproblem och mentalt börja fundera på hur man skall rädda data ur dessa med att modifiera med extra läsförstärkare från magnethuvudena, med hjälp av en gammal dator, floppydrive och tillräckligt gammal linux som förstår sig på sådana gamla hårdvaror, nu visade sig att det är inget man behöver oroa sig över.

Fantastiskt! - Skall inom tid föra över data från disketterna till mer modern lagring men haken är att på ABC1600 så är det serieportar och 9600 Baud via Kermit som gäller som överföring, ingen nätverksanslutning eller IP-stack här inte! - och sedan när hade laptop en (för den delen även en stationär dator) anständig RS232-port ??? - Totala datamängden handlar om i storlek som lätt skulle rymmas på en enda CD-skiva - men det kommer att ta dagar och veckor att få över det...

Mediat är som sagt över 30 år gammalt och visar inga läsfel ännu och det är nog den äldsta lagrade och verifierad fungerande datamedia jag har (möjligen att man kan hitta kassettband för ZX80 och ZX spectrum hos föräldrarna) - Imponerande!.

[1]

Den gamla SASI-kontrollen som är ansluten till ST506/ST412-gränssnitte visade sig var mycket mer avancera än jag trodde/mindes - med gömda felaktiga sektorer, ECC-rättningar av data och har funktioner som automatisk omskrivning av veka sektorer och närmast liknande patrolling då den noterade vid sökningar veka sektorer som den såg på vägen och vid ledig tid kontrollerade dessa och skrev om dessa om nödvändigt och om det inte gick - använde reservsektorer och tom. reservcylindrar - Det är i en kontroller designad runt 1982 med funktioner man knappt ser ens i dagens diskar, och liknande funktioner som automatisk omskrivning av upptäckta veka sektorer och parolling för kontroll av läsbarhet finns typ endast i serverdiskar med SCSI/SAS-anslutning.

Att läsa igenom en IDE/SATA disk i tron att den kommer att rätta halvdåliga sektorer så tror man fel, kan man läsa sektor på de 79-försöket av 80 försök så är sektorn hel och ingen vidare åtgärd görs - automatisk omskrivning av upptäckta veka sektorer gäller bara i SCSI/SAS-världen, skall en IDE/SATA-disk rätta halvdåliga/tveksamma sektorer så måste varenda sektor _skrivas_ om utifrån av program genom att läsa in sektorerna och sedan skriva tillbaka till samma plats igen!!! (tex genom att man tar en diskimage av disken och sedan skriver tillbaka imagen igen på disken)

1. Om den inte detekteras är den helt död, och då är enda sättet ev en dyr recoveryfirma.

2+3. Läsning påverkar i princip inte NAND celler, men NAND-celler åldras dock med tiden även de. Speciellt data som ligger där på tappar sin integritet efter ett tag, och det har bara blivit värre och värre med nyare flash. Äldre USB/SD kort kunde klara sig 1-2år utan problem, och man behövde kanske skriva om data en gång per år, för att vara säker på att det hålls färskt. I modern SSD tex görs detta i bakgrunden så länge som disken får ström.

Nyare SD-kort får du nog räkna 3 månader eller så, för samma problem. Men i gengäld har dagens NAND kontrollers (även SD kort) lite bättre ECC skydd, vilket gör att de klarar sig kanske 6 månader istället, dock med sämre hastighet. Äldre kort hade nästan inga skydd och näsan ingen felhantering, så blev där kritiska fel, dog kortet precis som ditt verkar ha gjort.

Så SD-kort är slit o släng idag... typ nästan som engångsbestick. Ja du kan tvätta dem och använda igen, men de är inte direkt gjorda för det. Därför bör man inte heller lagra något värdefullt på dem.

'last chance' är möjligen att prova med en linux - men detekterar inte SD:n HW-mässigt av SD-läsaren så kommer heller ingen program åt det, oavsett OS.

USB-sticka/SD skall man idag se som en kortvarig temporär förvaring vars innehåll snarast (dvs timmar till inom några dagar) bör flyttas till mer pålitlig lagring som snurrdiskar/molntjänster/optomedia (nej, jag anser inte SSD tillhöra kategorin "pålitlig" media, då jag personligen började få sektorfel redan inom 1 år när aktuella SSD låg i skrivbordslådan, med wearlevling endast 4 gånger (dvs nästan helt oanvänd) och inte nära 1000 gånger... )

Prova mellan flera laptop:s SD-läsare och externa läsare/i kamera (om det är där det togs bilder i)

Skillnad mellan spänningarna eller överlagrad switch-brus på matningsspänningarna kan vara skillnaden om det kickar igång eller inte om man nu ligger så precis på gränsen.

---

Minneschipen i sig har onboard ECC i en eller flera lager och i modernare chip också Viterbi eller LDPC avkodare som försöker förbättra signal/brus förhållandet med ett antal cykler (det är detta som gör att minnen går allt långsammare att läsa med åldern/urladdningsgrad då de kräver allt fler varv i 'tvätten') tills ECC-subsystemet indikerar att datat är rätt och levereras.

Dessa Viterbi/LDCP faltningskodare är väldigt duktiga på att vaska fram data som försvagats och i princip försvunnit i bruset och ligger extremt nära Shannons teorem. - därför kan det ha påverkan med olika laptop, läsare och dess strömförsörjning av chipen då en 'tyst' strömförsörjning med mindre överlagrad switchar-brus från strömförsörjningen kanske lyfter datat tillräckligt för att vara avkodninsgbar igen.

Prova den officiella SD-formateraren från SD-minnes tillverkarnas egna standardiserings-organisation

https://www.sdcard.org/downloads/formatter_4/eula_windows/ind...

Fungerar inte den provad i flera olika laptop med SD-läsare eller externa USB-kopplade SD-läsare, så är förmodligen din SD-minne permanent död.

De ska inte förstöras så du inte kan använda dem genom att ligga länge, utan det är mer att data som ligger lagrat på det inte är läsbart. Problemet är att ibland försöker OSet eller kontrollern i SDkortet om och om igen läsa infon, vilket gör att den låser sig.

Det finns lite olika knep på nätet du kan testa, vissa fungerar ibland, vissa andra fungerar också ibland, och ibland går det inte göra ett skvatt. Så testa på, du har ju inget att förlora