"Tärningen", där vi enas om det mekaniska i naturen:
Jag går stegvis fram här. Så: Om vi skulle anta att vi har alla tänkbara mätningar inför ett tärningsslag så kan vi ju då förstås utifrån tärningens vikt, tärningens form, olika vinklar och krafter (vektorer) och en perfekt vetskap kring det fysiska underlagets egenskaper, då kan vi veta till 100% vilket utfall som tärningen kommer att visa. Att givet hela den förutsättningsbild som vi då beskriver så kan inte tärningen plötsligt visa någon ny sida som inte funnits tidigare och inte heller kan tärningen studsa något annorlunda eller visa någon annan valör än den som slutligen blir. För i just den vinkeln, men just den kraften mot just det underlaget, då visas alltid det värdet. Vid upprepade försök med exakt samma förutsättningar så skulle resultatet bli samma. Det enda sättet något annat värde skulle kunna visas vore genom att förändra någon del av de orsakande faktorerna. Typ att luta tärningen litet mer åt ett visst håll. Egentligen är det lika självklart som att en tärning inte kan rulla själv från vilande läge. Visst? Men eftersom vi aldrig i brädspel eller rollspel riktigt beaktar alla dessa parametrar så kallar vi det ju för ren slump när vi väl rullar tärningen. Praktiskt sett är det ju för oss rätt godtyckligt så. Det är bara att vi vet att det inte är någon riktig slump, vilken sida som till slut hamnar uppåt. "Ett" är alltid lika med "ett" i naturens ramverk, och "ett" är skiljt från "noll". Det värde som så småningom visas kan alltid i efterhand härledas och förklaras med de vinklar, krafter och rotationer som tärningen kastades i och det hade inte kunnat visas något annat värde än det som väl blev. Du kan inte ens skriva ett riktigt slumpprogram på dator, du kan bara "kryptera" utfallet så att användaren inte förstår varför en viss siffra valdes. I ett datorprogram som simulerar ett tärningsslag, där väljs siffran förslagsvis ut med hänsyn till den exakta tidpunkten som användaren klickar på en knapp i kombination med varaktigheten av musklicket. Men någon slump kan nog inte finnas.
"Jo, för hur jag håller tärningen kan faktiskt ändras", kanske du tänker nu. "Jag kanske väljer att kasta olika hårt, och dessutom har jag inte den perfekta kontrollen att kunna kasta just exakt så hårt som jag vill kasta".
Det vore en rimlig invändning iaf, men jag menar då att det ändå inte spelar någon roll, för tärningen får ändå en viss riktning och i den ekvationen där är din vilja och din eventuella felbedömning av styrkan i kastet blott biologiska faktorer som påverkar tärningens vinkel, kraft och rotation. Och jag menar där att du inte är så olik tärningen som du i så fall kastar. Du råkar bara vara en fantastiskt mycket mer komplex uppsättning av atomer. Lite mer black-box för oss att försöka förstå. Men hur du beter dig styrs ändå av hur du biokemiskt uppfattar olika saker, hur din kropp mår för stunden och massvis med olika hit-och-dit sanningar som vi säkerligen skulle enas om efterhand.
Tärningen jämfört varje orsak, allting som förutbestämt:
Om du exempelvis har en tanke att du ska höja ena handen, och sedan agerar på valet att höja 'höger' eller 'vänster', 'båda två' eller slutligen 'ingen alls', det är egentligen ofattbart små tärningsslag som sker i din egen hjärna och i hela din kropp. Tänk om någon/något kunde veta alla dessa saker om dig på förhand, och ända inpå minsta detalj kunna säga inte enbart exakt hur många och hur långa proteiner och aminosyror du har i dig, utan exakt vilken form, position, och riktning varje beståndsdel har, hur de rör sig genom kroppen och vilka små element som håller i dem och vilken påverkan det får för deras fortsatta riktning. En sådan supergudadator skulle kunna förutspå hela ditt beteende med 100% säkerhet i ditt utfall. Tänk om världen var datorkraftsrenderad, vilken superdator som då renderar den ständigt uppdaterade positionen och tillståndet av varje enskild atomt.
Men ok, en tärning är enkel och ändå har forskare svårt att förstå bara hur vatten beter sig. Liksom, vad snackar jag om? Vi kan lägga vad vi vill i svarta lådor tills vidare, bra vi är överens om att vadhelst vi än frågar om, om vi så ens pratar om väder, så är väl sambandet mellan orsak och verkan helt obestridligt för alla oss icke-fundamentalister? ("icke-fundamentalister" säger jag och fortsätter diskutera fundamentala frågor utifrån axiom ). Att det inte finns någon slump i vädret, bara olika svår data att analysera och olika svåra bedömningar att förutspå. Ingen verkan utan orsak, visst? Alltså: varje verkan har en förklarande orsak. "Detta sker p.g.a det där", och så kan vi sedan säga exakt samma sak om 'det där' som orsakade 'detta'. Sådant att "detta sker p.g.a. det där som sker p.g.a. det där". Så det är inte bara tärningen som styrs av den exakta omgivningen; varje val du själv gör är troligtvis redan bestämt långt innan du upplever att du beslutat det så. Du kan inte ändra det mer än att jag sitter här och skriver ett inlägg och slutligen formulerar denna textvägg på exakt det här sättet. Jag hade i teori kunnat säga samma sak annorlunda, men det ser ut exakt såhär och jag hade inte kunnat skicka iväg det på något annat sätt. Inte en bokstav hade kunnat stå annorlunda, slutgiltigt. För även de minsta små besluten, som t.ex. huruvida du orkat läsa så här långt av inlägget eller exakt vilka bokstäver dina ögon skummat förbi, det beror egentligen ytterst på ett enda ursprungligt ögonblick. Om vi antar 'The Big Bang' som den bästa (mest rimliga) av alla skapelseberättelser så var det förstås hur avgörande som helst att kosmos hela samlade atombatteri låg packat på exakt det sätt som det gjorde innan det small. Hade någon litet bit ändrats i den exakta kompositionen av alla fantasinumerärer av atomer så hade vi säkert inte funnits idag. Allting hade med säkerhet gått väldigt annorlunda till. Så tänk om bara två olika atomer hade bytt plats. Kosmos hade slungats ut till en helt annan sörja. Men nu låg de i en viss oräknelig ordning på detta specifika sätt. Ingenting som har hänt sedan dess hade kunnat gå annorlunda till och ingenting som kommer att hända kommer att kunna ske på något annat sätt än så som det blir. Inte eftersom atomernas ursprungliga läge låg packade just precis så som de gjorde då, och den kraft med vilken de slungades utåt bestämde implicit allt som komma skall. Redan då avgjordes troligtvis allt. Hur och när vår värld slutligen förstörs och varje liten känsla av kärlek eller hat som hinner ske däremellan.
Spelare eller NPC, "tärningen" återkommer:
Eller är vårt universum egentligen bara ett program som utvecklats och installerats. Då finns du kanske i mängder av kopior och är nu enbart en instansiering av den du tror att du är, men i självaste verket ingen alls? Eller om valfri gud finns. Min tanke är densamma. Då räknar vi bara från ett annat startögonblick istället. Så länge vi går tillbaka till en punkt och trycker på "play" igen så har vi ju inte förändrat något av de premisser vi går tillbaka till. Dina egna gener valdes nog inte heller på slump, för lika litet slump som med den där tärningen som vi kastade i inledningen av det här inlägget, lika beter sig allting annat på det vis som bestämts utifrån alla omgivande faktorer. Någon inneboende "vilja" kan jag inte se vare sig i tärningen, i vattenmolekylen, i dig eller ens den enskilda elektronen eller kvarken. Du har säkert massor med känslor, men du går säkert med på att det är elektroniska signaler som skickas genom dina neuroner som av helt förklarliga skäl får dig att bete dig på exakt det sätt som du identifierar din person med. Men slutligen finns det ett sätt, "så-som-den-gör", även för dina små ribosomer som binder aminosyror till proteiner, och ribosomen kan liksom aldrig "vilja" något själv. Precis som du. Och nog för att vi är högt mer komplexa än tärningen så är vi i den bemärkelsen inte väldigt annorlunda heller.
Känns det tokigt att tänka på dig själv så här, tänk då istället att dina barndomskamrater säkert i teori hade kunnat bli precis vilka människor som helst. Men hela verkligheten sker på ett enda sätt, och helt nödvändigt så. Förutom att de såklart kommer att reagera på olika händelser utifrån uppfostran och alla små tänkbara situationsspecifika faktorer, så menar jag att den exakta genuppsättningen inpå varje liten T,G,C och A-amin ser ut just som den gör utifrån styrda parametrar. Att visst, samma mamma och pappa kan ju inte få nästa barn att se ut som en klon av den förra, men om vi kunde spola tillbaka hela universum till exakt samma ögonblick igen så fanns det nog fler spermier med i leken, bara ingen "slump". Kunde vi spola tillbaka och trycka "play" så hade det gått till likadant varje gång, just eftersom alla parametrar inpå minsta möjliga nivå är exakt lika. D.v.s. minsta skrivfel som sedan sker i transkriberingen är säkert också, ned på yttersta nivå, självklart när det händer och inte. Att precis som med tärningen så upplever vi det som slump, men eftersom orsak och verkan som grundantagande här som det enda riktigt säkra så kan ingenting annat någonsin hända än det som händer. Så i sanning då har din upplevelse av din egen existens varit garanterad dig, ända sedan världens gryning, och jag kan inte föreställa mig ett enskilt verkligt slumpmässigt element kunna ha inträffat sedan dess. Ända ned på sub-molekylär nivå så tror jag fortfarande inte att det finns någon slump. I ett aggregat av födslar så kan man säkert konstatera procentsatser hit eller dit. Alla har väl sett chanstabeller för att att barn ska få blåa eller bruna ögon, givet viss bakgrund. Det kan ju variera. Men i det verkliga ögonblicket som det blir, eller inte blir, då är det en helt annan process som sker. Då är det inte något annorlunda än när vi slår med tärningen; vi kallar det utifrån tidigare statistik för 1/6 chans att slå ett visst värde (förstås beroende på tärning), men de gånger som du väl slagit en etta så var aldrig chansen 1/6. De gånger du slagit en etta då var ju chansen 100% och de gånger du inte slog en etta var chansen 0% att få en etta. Allt beror ju på exakt hur du håller och kastar tärningen, och alla ytor som tärningen slår mot innan den stannar. Jag vet att jag kommer bli missförstådd på den här punkten, men spolar du tillbaka och kastar tärningen exakt likadant så kommer den inte uppfinna något annat värde och du kommer inte hålla tärningen något annorlunda eftersom dina celler gör precis vad de gör utifrån sitt "nuläge" då.
Så vilket värde som kommer att visas nästa gång du ska slå en tärning, eller om du då istället kommer att säga "fuck it" och bara lägger ned den igen, det är redan skrivet och sant. Varje tanke du tänker nu om mitt korkade inlägg här har redan fördefinierats långt innan du föddes, eftersom varje liten ögonblicksposition har dikterats av det föregående ögonblicket utan någon slump däremellan. Så ingenting har kunnat ske på något annat sätt. Exakt hur du kommer att hålla tärningen har ju sina ursprungliga orsaker och dessa orsaker är i sin tur verkan av andra ursprungliga orsaker. I retroaspekt hade ingenting kunnat gå till på något annat sätt ens om du hade en reset-knapp på hela universum. För så länge reset-knappen hade tagit oss tillbaka till den första början, så skulle ju inte någonting ha förändras för detta startögonblick. Då skulle universum hända igen på exakt samma sätt. Det enda sättet som universum skulle kunna hända annorlunda på, menar jag, vore om någonting i dessa start-parametrar skulle ändrades. Men då har du inte tagit dig tillbaka till samma ögonblick, då har du skapat ett nytt alternativt ögonblick.
