Vilket är det värsta Jobbet du haft?

Reklamutdelning som pojk. Slitigt som fan och företaget jag jobbade med gav mig ett mycket större område än jag ville ha, vilket resulterade i att jag fick slita hela helgen för några ynka hundralappar i månaden.

Vet inte hur det är på BK men när jag jobbade på max "i min ungdom" så hade man alltid tillgång till recept. Man hade även passchefer som man kunde fråga. Låter mer som du hade en lat chef.

Kan inte säga att jag har samma erfarenheter. De chefer man haft som är "dåliga" har nästan alltid handlat om folk som blivit befordrade när de var för unga. Ibland har man mött "chefer" som typ är tio år yngre än en själv. Dessa tenderar att vara lite "Jag bestämmer.." istället för "Vad tycker du..?".

Man har haft sådana chefer också. Jobbade tidigare på Max restauranger i Malmö (studerade vid den tidpunkten). När man inte är kökschef så är man ett restaurangbiträde (aka vitmössa) medan kökschefer och uppåt är (gråmössor). Ibland så blev man själv som vitmössa med typ tre-fyra gråmössor. Dessa dagar tenderade att gå till så här. En gråmössa säger åt en att göra detta.. en annan säger åt en att skita i det och göra detta i stället (säg gå ut på lagret och hämta mer muggar). Halvvägs tillbaka så möts man av första gråmössan som undrar vad fan man gjorde där bakom och varför man inte gjorde det han så åt en. Till vilket man hänvisar till passchefen att man allt fått order att göra detta (alltså hämta muggar). Slutar med att personen ifråga blir sur och gör allt för att se till att man får de sämsta jobben. Det tåls att nämnas att denna gråmössa var typ 20 år.

Höll detta för mig själv tills Max ville göra mig till gråmössa och jag just studerat färdigt. Som svar fick de en uppsägningslapp samt ett hejdå. Hade fått ett bättre jobb som betalade det dubbla.. och jag slapp alla dessa tjugoåringar som blivit stora i rocken. Tåls att nämnas att restaurangchefen inte direkt var någon höjdare heller.

Summan av det hela... Ju yngre ens chef är ju större idioter tenderar de att vara. Och då har jag inte nämnt alla dessa idioter till kunder som ibland dök upp. Kastade ut en kille som bestämde sig för att cykla in till kassan. Han återvände tre gånger och den fjärde gången som han åkte ut så hade han mage att ringa min chef. Eller kvinnan som beställde en halv meny och skulle ha resten gratis för att hon påstod att hon allt betalat för det i expresskassan. Polisen fick komma för att hon blev helt rabiat och skulle hoppa på en över kassan.

Sommarjobbade även en sommar med parkarbete när jag var si så där 15 år gammal. Gruppen jag ingick i var bara polare. Problemet var att man fick en sur gubbe till handledare från Måndag till Onsdag. Han skulle tydligen gå i pension och fick därför ta vårat gäng. Hur som haver så förstod man direkt att gubben inte var riktigt riktig. Började t.ex. skrika på en polare för att han hade "fel" färg på skorna. När jag ifrågasatte detta.. så blev jag hans hatobjekt. Minns t.ex. en dag då han var extra sur och lät det gå ut över mig. Han skulle rensa en plätt där det legat en massa virke från spån. Det han gjorde var att han körde fram en skopa och släppte av den två milimeter från mina tår och sedan gav han mig en spade och beordrade mig att göra hans jobb.

Vilket jag gjorde.. i si så där en timme (det var typ 35 grader ute och ingen skugga) innan jag blev pissnödig. Gick på toa och tog sedan ett glas vatten innan jag gick tillbaka. Kommer till plätten och självfallet står surgubben där och stampar. Skriker åt mig att jag kommer att få sparken om jag går på toa igen och jag kan glömma min rast. Hotade att ringa mina föräldrar gjorde han också. Bet ihop och jobbade vidare. En halvtimme innan lunch så kommer delar av det andra gänget (som gjort klart sina arbeten) förbi och erbjuder sig att hjälpa till.. vilket jag självfallet accepterar med lättnad (plätten var ganska stor). När våran "arbetsledare" såg detta så gick han i taket och ringde mina föräldrar. Så här gjorde han måndag till onsdag i tre veckor.

Det som höll mig kvar vid arbetet (förutom lönen då) var det faktum att man hade en annan arbetsledare från onsdag till fredag. Av honom hörde man att man ville bli av med denna gubbe och därför försökte man sätta honom där han gjorde "minst skada".

Telefonförsäljare utan tvekan. Stod ut i en hel vecka innan jag insåg att det verkligen krävs en speciell typ för det jobbet.

Tidningsbud/reklamutdelare som vissa andra tycker är hemskt är rena drömmen i jämförelse, för mig.

Här finns en del exempel på att folk haft ruttna jobb...

Själv har jag provat att köra i några år åt SDR i nedre tonåren, dåligt betalt och slitigt - Ja.
Sämsta jobbet ? Nej. Jag fick ju jobba och tjäna egna pengar som ung.

De jobb som jag provat som jag tyckt mest illa om är monotona och själadödande arbeten, t ex så avskyr jag att städa kontor, det är inte så jobbigt egentligen men det får mig att må fysiskt dåligt. Dammsuga upp 10 tusen häftklammer ur heltäckningsmattor och udda kontorister som minsann "ska kolla städerskan" och gömmer små saker på konstiga ställen för att se om man städar. Ofta städade jag och lade tillbaka deras små fällor bara för att vara störande.

De tyngsta otrevliga jobben jag haft är en kort tid som inhyrd inom ytbehandling, har provat både krom och pulverlack. Pulverlack va tungt och sjukt stressigt när vi hängde detaljer på en line, de flesta som jobbade där kändes som att de njöt av att vara samhällets bottenskrap och deras enda sysselsättning var att hela nätterna stå o skrika perversiteter, som en tourettes-kör på amfetamin. Fast de hade nog varit trevligare på amfetamin. ( jag har själv ADHD, men ändå.. )
På kromningen, annat företag, så var tempot bättre, man hängde upp detaljer på hängare i röken från kroniska kedjerökare blandat med ångorna från upphettade svavelsyra-bad. De fästpunkter som inte användes täcktes med gummiproppar ( nickel och krom byggs upp där det blir elektrisk kontakt och ström flyter, hängarna är isolerade och kontaktpunkterna leder strömmen mot det du behandlar ) vilka ofta hade fyllts med väteperoxid eller syra. Detta kunde spruta ut när man hanterade dem så man fick detta på sig. En tröja såg ut som spindelväv efter tvätten.. Kolsvarta ( efter hur det är när man hanterar oljig plåt ) handskar blev kritvita.
Inte något drömjobb.

Har också jobbat för en mycket "dynamisk" chef som kunde få för sig att ställa sig och skrika på en i 5 min för något man inte gjort, jag är inte så känslig så efter en sån föreläsning vid ett tillfälle så sa jag bara "du har fel". Att han inte drabbades av stroke då är ett under. Att man kan bli så arg... Andra dagar var allt bäst i världen. Letar du jobb ? Det finns alltid jobb på det företaget.. Goda kollegor dock.

Nu jobbar jag för ett väldigt bra företag och en väldigt schysst chef. Skulle inte byta tillbaka till det gamla för 15 000 mer i månaden.

När man läser om han läraren i Malmö... Att det ens får gå till så här i ett I land i norra Europa. Jag blir ärligt ledsen över detta och smygrasisten i mig ler överlägset.

Sen Ni som börjar era karriärer på skitjobb för att kunna arbeta sig uppåt, erfarenhet är kung.

Själv är jag så gammal att när skolan var slut gick man till fabriken, fick en kvast och började ekorrhjulet. Nu har jag ett jobb där jag reparera svenskbyggda maskiner över hela världen och det ställen jag sett får en att tacka sin lyckliga stjärna att man är född där man är.

Har haft några olika jobb genom mina år, dom "värsta" har alltid varit åt bemanningsföretagen.

Jobben i sig har inte varit dålig utan det har mer varit att dom ordinarie har en så jävla dålig attityd mot inhyrda, det här har gällt alla 3 ställen jag varit på. Sen har bemanningsföretagen i sig skött sin del dåligt i mina fall.

Trist att läsa om folk som jobbat på snabbmatsrestauranger och vantrivts. Jag började på donken som 16 åring, nog fortfarande det roligaste "jobbet" jag haft. Skiftledarna var mellan 18-25 både kvinnor och män, fick ruskigt bra upplärning och en sån jävla gemenskap mellan iallafall 95% av oss som jobbade där. Visst jobbet var ibland stressigt, och man luktade flott och fett på bussen hem. Men jag hade banne mig roligt varje dag pga människorna jag jobbade med. Sen hade självklart alla dåliga dagar och var griniga, men det skiljer sig ju inte från resten av världen.

En liten historia från snabbmatsstället. Vi hade en skiftledare som var kompis med alla och så jävla genomsnäll, men han kunde inte hantera stressen på rusherna. Det hjälpte inte att vi jobbade på Arlanda och ibland så fick man in stora ordrar pga försenade flyg etc och flygbolaget bjöd på käk, samt en liten stad som kom och skulle käka lunch varje dag. Knökat från 10-14 varje dag. Men den här personen gav närmsta personen nycklarna till kassan för att sen gå till grannrestaurangen och snacka skit med dom som jobbade där.

Bästa jag gjort var utan tvekan att plugga och starta eget. Jag har visserligen en chef som inte går att förhandla med nu men jag kan bestämma mitt upplägg av uppgifterna själv.

Jobbade hos SDR under ett och ett halvt års tid och hade ett stort område som trettonåring. Dåligt betalt, ja verkligen men knappast det hemskaste jag gjort. När skräpet var sorterat var det ju bara en skön promenad och sen var man färdig.

Skickades från m.sweclockers.com

Fick mitt första "ordentliga" jobb (om det nu kan ses som det) som värvare för ett stort välgörenhetsföretag. Skulle helt enkelt stå i stan och försöka få folk att bli månadsgivare, eller gå runt i bostadsområden och knacka dörr.

Just själva arbetsuppgifterna var det inte helt fel på, men det som gjorde situationen så bedrövlig var att min "team leader" hade lika mycket erfarenhet som jag, dvs 0. Det var brist på folk som sökte i våran stad helt enkelt, och alla som jobbat tidigare hade sagt upp sig. Vi hade utbildning samtidigt och började jobba samtidigt, och redan efter första passet verkade han lite halvnere. Jag hade själv inte fått så många värvningar, men han hade inte fått en enda. Och så fortsatte det under nästkommande pass. Kan räkna antalet varvningar han gjorde på en månad på mina händer (tre per arbetspass var "gränsen"). Samtidigt var det obligatoriskt för honom som min "chef" att ha lektioner för mig i värvningsteknik, han skulle ge mig tips, coachning mm mm. Dynamiken blev som ni förstår riktigt underlig.

Det slutade med att han någon timme innan varje pass ställde in pga att han mådde dåligt, och eftersom reglerna var att man inte fick vara ute och värva själv innebar detta att jag också fick sitta hemma och rulla tummarna. Efter att detta pågått någon vecka skickar koordinatorn från centralorten mail till mig och undrar vad problemet är, och jag svarar så gott jag kan på hur situationen ser ut. Några dagar senare kommer ett till mail där det står att verksamheten i vår stad ska läggas ner, då lönsamheten var för låg. Pannkaka av allt helt enkelt. Jag fick som något slags plåster på såren bra betalt för att vara med och städa i ordning lokalen i vår stad tillsammans med koordinatorn. Min chef/kollega erbjöd sig att hjälpa till, men fick ett kort "Nej, du kan gå hem nu" efter att han lämnat sina papper.

Blev även erbjuden fortsatt tjänst på centralorten, men det blev inget med det då pendlingen för en 70%-tjänst skulle bli lite för tidskrävande. Summa summarum en ganska stökig förstaanställning som inte varade i mer än en månad.

Gäller bara inte i Malmö utan över hela landet. När man själv gick lärarutbildningen så hamnade man i de skummaste skolor ibland under praktik. Spenderade en månad på en skola där det fanns mycket folk av invandrarbakgrund men det var de etniskt svenska eleverna som inte visste hur man beter sig. Hade en elev som stängde in en invandrarelev i ett klassrum medan han stod och skrek "Var hälsad seger" (Översättning från tyska) samtidigt som han heilade utanför dörren. Denna elev skrek sedan "yttrandefrihet" när han hamnade hos rektorn. Fanns en annan elev som blev förbannad och hotade att slå ned en (Killen var 1,50 och vägde 50 kg) när man ville att han skulle sluta störa andra och fokusera på uppgiften man gett honom. Även han etnisk svensk. Däremot när man satt och lyssnade på en invandrarklass så såg man iallafall intresse.. även om nivån kanske inte var den bästa. Respekt mot lärare (inte dock tid tåls att nämnas) och mot en själv fick man alltid. Så det ser olika ut beroende på var i landet man är, vilken skola man är på, vilken bakgrund eleverna har samt vem läraren är. Sedan läser man i tidningen hur vissa skolor går rent skit och hur arbetsplatsen är osäker i Malmö t.ex. Detta får en att undra om det beror på eleverna eller en kombination av dåliga lärare och elever som inte sköter sig eller helt enkelt inte är psykiskt stabila.

Detta har man av egen erfarenhet insett är det stora problemet med jobbet. I 95% av fallen är det klockrent.. Fin stämning och fina arbetskamrater. Det är när folks oerfarenhet av arbetslivet och saknad av mognad visar sig som det blir stora problem. Något jag stött på ett antal gånger. Sedan är det inte alltid rätt personal som blir befordrad heller.