Nokia uppfinner pekskärm med taktil återkoppling

Jag tittar på tangentbordet när jag skriver, men inte på mobilen när jag skriver bara när jag läser. Jag kan ju knapparna, menyerna och ordlistan, har bara haft en enda mobil. Hoppas det inte känns som en enda stor knapp utan flera mjuka som ställer in sig själv och kan försvinna.

Har någon lust å kolla om Valdi har patent på den här med?

Kung mytoman.

Nokia är INTE först med det här!

2003 publicerade två forskare från Sony hur de åstadkommit taktil återkoppling från en pekskärm genom att placera små "elektriska muskler" under skärmytan. Nokia är möjligen först med att produktifiera tekniken.

http://www.sonycsl.co.jp/person/poup/e-library/2003/uist2003_...

Återkopplingsmekanismen på F, J och 5 är ju naturligtvis till för att underlätta skrivning utan att titta på tangentbordet. Vi behöver dylika mekanismer. Hade de inte funnits hade man än mer frekvent gluttat ner på tangentbordet.

Men det handlar inte om att skriva meningar och ord. Varje enkillt ord, varje isolerad mening, kan mycket väl skrivas utan att man tittar ett dyft på tangentbordet. Men det handlar inte om detta, som sagt. Det handlar om den diskontiniutet som uppstår i alla processer där man handhar tangentbordet: Man måste skriva specialtecken, siffror och parera de skillnader som finns mellan tangentbord vad beträffar absoluta avstånd och layouten (detta är ett skäl till varför det är så idiotisk att frångå standardlayout).

Problemet är inte något som jag har "hittat på". Jag ser heller inget problem med att man omedvetet måste synkronisera sig med tangenterna. Detta är något som sker omedvetet och följdaktigen varken märks eller påverkar skrivprestandan negativt - tills någon gör en annan layout, helt tar bort etiketterna på knapparna eller dramatiskt ändrar återkopplingen. Då uppstår problem. Det jag vänder mig mot är att självutnämda "experter" på tangentbord anser sig själva kunna veta vad de gör omedvetet - vilket man per definition inte kan, som om de också vore experter på kognitionspsykologi, hjärnans funktioner och människa-maskininteraktion. I själva verket är det mycket enkelt: "Jag tittar inte på tangentbordet när jag skriver" är helt enkelt fjortisskryt och inget annat. Jag kan också förneka att jag tittar på tangentbordet när jag skriver, om det inte vore för att jag visse hur oduglig människan är på att avgöra dylika ting. Självbedrägeri utsätter man sig för ständigt.

Udda positioner går bra eftersom tangentbordet har gängse återkopplingsmekanismer, men det går inte lika bra som en normal, ergonomisk, position. Har du tänkt på varför skrivprestandan sjunker när man skriver i en udda position? Det verkar ju intinutivt självklart. Men tänk på det! En inte så liten bråkdel av den försämrade prestandan beror säkerligen på att man inte ser tangenterna!

Jag påstår inte att det är svart eller vitt. Jag har en hypotes - som är lätt att vederlägga - att det är skillnad i skrivprestanda mellan nedanstående fall:
1) Normalt tangentbord, normal ergonomi (högst skrivprestanda)
2) Tangentbord utan etiketter (lägre skrivprestanda)
3) Ögonbindel (än lägre skrivprestanda)
4) Tangentbord med vilseledande etiketter (lägst skrivprestanda)

Om 4 skulle ge minsta lilla mindre skrivprestanda än 1 vid upprepade blindtester skulle det vara en mycket stark indikation på att man omedvetet (eller medvetet) använder tangentbordets etiketter som någon sorts information när man skriver. Jag förutspår inte att skillnaden är dramatisk, jag förutspår bara att den finns.

Detta är ingen kontroversiell hypotes. Tvärt om; detta är vad man får antaga när det gäller sättet för oss att tillskansa sig information. Det är inte för inte som psykologer och medicinare har utvecklar s.k. dubbelblindtester och varför vi har begrepp som psykologiskt läckage och försöksledareffekt o.dyl.