Ny digital systemkamera från Olympus

Ser bra ut men den var väldigt dyr och ful

Utseendet spelar väl knappast någon roll när det gäller systemkameror?

Tror inte denna riktigt kan konkurrera med D300:an både vad gäller pris eller prestanda.

Och självklart AntooNzor, är det utseendet på kameran man tittar på, inte prestandan.

va på fotomässa i Sthlm i helgen o Olympus hade den i sin monter. den fokuserar grymt fort. kanske inte har så mycket o jämföra me me min Olympus e-300 men iaf kanske blir nån sån i framtiden.

Så jävla ful! Och dyr!

Marginell skillnad om man tittar på kamerorna den förväntas konkurrera med eller?
Därmed inte sagt att jag valt denna över en Nikon-kamera men ändå...

Den erbjuder inget som renderar D300 eller D40 obrukbara eller totalt utkonkurerade, men den bidrar med mångfald på marknaden och en hel del smarta funktioner.

Den är t.ex. mycket hållbar, vädertätad, testad för 150k tagningar, 5stegs bildstabilisering, grymt stor sökare med 100% täckning, stöd för både CF och XD, roterbar display med Live View, enligt Olympus har kameran dessutom världens idag snabbaste AF samt preview av WB-iställningar direkt på skärmen innan man tar bilden.

För mig som primärt fotograferar mellanformat så känns den verkligen intressant, kul att stödja något annat än Canon/Nikon så det förblir mångfald på marknaden.

Får se hur bra bilder den förmår att producera.

Den förmodligen viktigaste komponenten i en systemkamera är dess sensor, och precis som det står i artikeln ovan har den här kameran en mycket mindre sensor (av typen 4:3) än konkurrenternas APS-C, APS-H eller FF vilket i regel ger lägre bildkvalitet.

Sambandet är mycket komplicerat, men grovt förenklat kan man alltså ha som tumregel att en större sensor ger bättre bildkvalitet. Bland annat har det att göra med att en mindre sensor på sätt och vis mer förstorar upp bilden den precis tagit än en större sensor.

Om vi kunde bygga en viss kamera i olika versioner (med olika sensorer), men att kamerorna i övrigt skulle vara helt identiska, hade man kunnat illustrera fenomenet bättre. Tänk att man har en sensor med storleken 17,3 x 13,0 mm tar en bild i 12 megapixlar. Samma bild tas med en aps-c-sensor på 25.1 x 16.7 mm samt en fullformatare på 36 x 24 mm. Bilderna visas sedan på en vanlig 19" datorskärm. Alla bilderna har samma antal upplösning i pixlar, men fullformataren följt av APS-C-sensorn kommer ha högst reell upplösning; man kommer alltså kunna se mest detaljer i fullformataren och minst i 4:3-kameran (som använder samma typ av sensor som den i artikeln).

(Om FF-kameran använder ett dåligt objektiv och 4:3:an ett mycket bra blir resultaten de omvända, men i mitt tankeexperiment är all utrustning identisk förutom själva sensorn.)

Detta är mer eller mindre den enkla förklaringen till varför inte ens vidunder som Canon EOS-1Ds Mark III (~70 000 kronor) eller Hasselblad H3D II (~500 000 kronor) duger om man skall ex. tapetsera en skyskrapa med en bild av Grand Canyon. Bilden förstoras upp så pass mycket att deras ~21 resp. ~39 megapixlar inte räcker till, trots det långa betraktningsavståndet. Det man får göra då är att ta fram den gamla storformatskameran (en sån där stor sak på stativ ni vet med ett skynke som man stoppar in huvudet under?). Dessa kameror är inte särskilt snabba och dessutom arbetar de med gammal hederlig negativ-film men deras reella upplösning överstiger allt vad man lyckats åstadkomma i digital väg idag (med undantag som typ Hubble-teleskopet; tänk "i kameraväg" istället...). Ett negativ på ex. 8 x 10 tum från en Linhof-kamera kan med rätt skanner ge en digital bild på tusentals megapixlar och en ofattbar detaljrikedom.

En annan egenskap som skiljer systemkameror från de mindre kompaktkamerorna är att man med rätt objektiv och inställningar kan åstadkomma ett mycket kort skärpedjup vilket gör att exempelvis en person är skarp i förgrunden men hela bakgrunden är suddig och utsmetad - precis som man vill ha det på t.ex. porträttbilder. Dock är det som så att en mindre processor ger ett större skärpedjup, dvs. skärpan "sträcker sig längre" och allting i bilden är skarpt. En större sensor ger det omvända - möjligheten till korta skärpedjup.

Ännu ett minustecken är, precis som artikelskribenten korrekt medger, att en mindre sensor också ger högre pixeltäthet och mer brus. Här har vi alltså ännu en försämring av den reella upplösningen.

(Läs mer om sensorstorlekar och bildkvalitet i Ken Rockwells artikel "The Full Frame Advantage": http://www.kenrockwell.com/tech/full-frame-advantage.htm)

Mycket av detta är visserligen förmodligen inte av betydelse för den vanlige fotoentusiasten, men det är värt att påpeka. Värt att nämna är även att mindre sensorer kostar mindre och inte kräver lika stora objektiv som i sin tur är billigare. Dock är det så pass ironiskt att ett mindre objektiv är svårare att utveckla; ett Canon-vidvinkelobjektiv är garanterat mer komplicerat än ett Hasselblad-dito, trots att Hasselblad-alternativet är otroligt mycket skarpare. Detta pga. att objektivets kvalitet påverkar bildkvaliteten i allt högre grad ju mindre sensorn blir då imperfektioner i bilden som ex. oskärpa förstärks ju mer en bild förstoras. En gammal storformatkamera från andra världskriget med ett halvrostigt gammalt normalobjektiv tar förmodligen skarpare bilder än en EOS 400D med ett 18-55/3.5-4.5 just pga. den stora förstoringen av den tagna bilden i en EOS 400D.

Vidare är det även mycket bra att andra företag ger sig in i systemkamerabranschen och ger "de två stora" en match. Konkurrens leder till att Canon och Nikon inte kan "slappa" utan tvingas utveckla ännu bättre kameror. Det bästa exemplet är nog att Canon numera har bildstabilisering även i deras billigaste objektiv, kitobjektivet EF-S 18-55/3.5-4.5 (med samma namn fast med tillägget IS, för Image Stabilizer) till EOS 400 pga. att Konica Minolta/Sony, Pentax, Samsung, Olympus och Panasonic länge haft en inbyggd antiskakfunktion i kamerahuset som tilltalat många nybörjare. Ett annat exempel är att Canons nya semiproffskamera EOS 40D numera är vädertätad, främst pga. Nikons D200 & D300 samt Pentax K10D (som för övrigt förmodligen är den mest prisvärda systemkameran om man i dagsläget kliver in i systemarevärlden och inte redan har ett stort antal objektiv och tillbehör).

(Själv har jag förresten Canon.)

Over and out.

camclockers.com?

Möjligtvis den viktigaste komponenten för bildkvaliten . Men för t.ex. dagstidningsjournalister så räcker kvalitén som en bra kompaktdigital producerar. Så superb upplösning är knappast det viktigaste för en journalist.

Det är som sagt antagligen av större betydelse för en entusiast, eftersom dom oftast bryr sig mer om det tenkiska och mindre om det praktiska än en yrkesman.

Att små objektiv är svårare att tillverka är en sanning med modifikation, i praktiken är det endast svårare att tillverka vidvinkelobejektiv till kamerorna med mindre sensorer medans många telegluggar av t.ex. Canon kan prestera bättre på en digital eftersom den då använder mitten av objektivet och därför undviker distorision m.m. På bekostnad av upplösning, men som sagt är det inte alltid viktigast.

Även om det inte räcker med endast en sensor för att skapa en digitalkamera är det den i särklass viktigaste komponenten. Utan någon sensor blir det nämligen ingen bild, och själva syftet med kameran är ju att ta bilder.

Själva upplösningen är kanske inte prio 1 för en dagstidningsjournalist, men däremot är en hel del andra saker viktiga som en digitalkompakt inte kan leverera. Det är ingen slump att bildjournalisternas favoritkamera på senare år hittills är och har varit Canons EOS-1D-serie (1D, 1D Mk II, 1D Mk II N, 1D Mk III) pga. den avancerade blixtautomatiken tillsammans med rätt blixt, autofokusens träffsäkerhet och framförallt det höga antalet bilder per sekund - inget av vad en vanlig digitalkompakt idag kan leverera.

Jag håller inte alls med. Visserligen avundas entusiasterna proffsens avancerade utrustning, men det är främst för just proffsen som den spelar en större betydelse. Sports Illustrated, National Geographics och dylika tidningar hade inte varit där de är idag om de inte ständigt haft tillgång till den mest avancerade tillgängliga utrustningen.

Du har helt rätt.

Man använder olika kameror till olika arbetsuppgifter.

Precis som jag förklarade i mitt inlägg ovan är detaljrikedomen i analoga mellan- och storformatskameror bra mycket bättre än den i den modernaste digitala småbilds- (Nikon D3, Canon EOS-1Ds Mark III) eller mellanformatskameran (Hasselblad H3D II), varför exempelvis landskapsfotografer ofta använder dessa. Några av de vackraste landskapsbilderna någonsin (på Death Valley, Grand Canyon och dylikt) är tagna med just gamla storformatskameror byggda i trä och dessa används fortfarande, om än i en mer nutida tappning i form av ex. Linhof-kameror.

Även om NG inte hade vädertätade superkameror med 10-20 megapixlar, 5-10 b/s och blixtsnabb autofokus för 30 år sedan har de alltid haft tillgång till den mest avancerade utrustningen för en given tidpunkt vilket säkrat deras plats som den mest prestigefyllda fototidningen. Precis som jag sa tidigare hade alltså NG inte varit vad det är idag om de inte ständigt hade haft tillgång till det bästa; hade alla sprungit runt med storformatskameror hade visserligen haft fantastiska bilder på statiska motiv (landskap, arkitektur, botanik m.m.) men inte de tekniskt krävande bilderna (som dessutom blivit mer och mer avancerade) som man tagit de senare decennierna.

Huruvida Olympus skall skämmas eller ej är en annan diskussion, men faktum är att sensorn i kameran är av en typ som ger upphov till sämre bildkvalitet i form av lägre reell upplösning och mer brus, samt mindre möjlighet till att kontrollera skärpedjupet, än (mer eller mindre) branschstandarden. Detta i en kamera som skall konkurrera i semiproffsklassen (!).

Jag tror mer på fotografen än tekniken, har du sett "Du Levande" av Roy Anderson? Ta reda på hur dom gjorde den filmen så får möjligtvis förtroendet tillbaka för konstnärer och fotografer.

Eller ta en titt på t.ex. Anders Krisars "Chords" projekt, om du gillar storformat. Digitalt orörda fotografier.

Att vissa specialprojekt kräver teknik medger jag såklart och egentligen är vi ganska överens, förutom att jag tycker du verkar tro på tekniken lite för mycket. Att teknik skulle vara något fundamentalt och att National Geographics är vad den är p.g.a. att deras fotografer haft tillgång till den senaste tekniken tror jag inte en sekund på.

Och sen ännu en gång så är vi relativt överens, jag har hela tiden varit fullt medveten om Olympus svaga sidan, upplösningen. Skillnaden är att jag skulle ta bort (!) i det hela, då jag inte ser det som en speciellt stor grej. Tror ej heller att dom flesta yrkesverksamma fotografer som potentiellt sätt skulle kunna köpa Olympus E1 ser det som en så särskilt stor nackdel.