Citat:
Ursprungligen inskrivet av Dr.Mabuse
Såg Zeitgeist (singular, eftersom jag såg den långa versionen) för länge sedan, och den förringar inte på någont sätt det jag redan sagt.
Gör dig inga illusioner om mina kunskaper bara för att jag är medvetet sparsam med mina kommentarer.
Min ståndpunkt är att bankerna tjänar pengar oavsett, det sker bara genom andra kanaler - som ägare av alla distributions- och produktionsled.
De verkliga ekonomiska problemen med piratkopieringen är lokaliserade till asien, men där finns politiska hinder och motstridiga egenintressen som hindrar bankerna från att (vilja) agera. Fjuniga tonåringar som sitter på kammaren och laddar ner en och annan film intresserar bara folk längre ned i näringskedjan.
Om du får din "vetskap" därifrån är det inte undra på att du tror att banker styr världen. Allting banksektorn gör är inte dåligt, det finns fördelar och nackdelar med det lagliga ramverket därav. Problemet är att de inte spelar på samma regler som andra verksamheter på marknaden (transaktionstjänster är i grunden helt enkelt en tjänst, och historiskt har det varit norm snarare än undantag att ha konkurrerande sådana). Det blir så oseriöst när hela frågan används för sådan spektakulär sensationsmedia som förringar frågan med sin dåliga trovärdighet (av goda anledningar).
Som det ser ut så skapar banker pengar och tjänar genom processen själva en stor kaka, opåverkade av de marknadsprinciper andra spelar efter, så har de inget att förlora då folk tvunget och enligt lag måste använda den valuta de spelar med oavsett hur mycket de förstör den. ( För de mindre inlästa; banker skapar bokstavligen kredit, idag är det digitalt (förut var det på papper men båda handlar om i princip databaser), vid utlåning. I Sverige så har banker i genomsnitt kanske 40-50% kontanta reserver och håller sig där. Men lagen är mellan 10-20% minimigräns i de flesta länder och då måste du alltså knyta dina resurser till den valuta de skapar och lägger i egen ficka utan någon konkurrensprocess. Centralbanken skapar bara 10% av nya pengar i kontanter, därigenom, men den allra mesta nya kreditomsättningen skapas av banker genom utlåningsprocessen med fraktionella reserver )
Vidare så är det fullständigt instrumentalt i frågan om konjunkturer där hög och lågkonjukturer kan dras nytta av genom att kreditexpansion och "cash in", från privata och offentliga håll. I USA t.ex. så fanns i princip ingen inflation alls över hela århundraden (!) innan deras centralbank och dessa utlåningsprinciper tagits i bruk, enda undantaget var när Lincoln tryckte pengar för att finansiera hans sida i kriget.
Samtidigt så förser banker med en hel del viktiga tjänster inom transaktion och resursförvaring rent tekniskt. Men just denna kreditexpansion är ett skämt och gör mycket riktigt att banker tjänar på i princip allting vad gäller omsättning om inte i första hand så indirekt.
Alternativ är att bland annat
- Göra banksektorn offentlig. Då går åtminstone vinsterna till allmän nytta och andra skatter kan dras ner (inflation har av många insatta kallats för inflationsskatt, även om det är en sanning med modifikation). Visst stödjer jag fri marknad och konkurrens men saken är den att en riktig sådan existerar inte inom banksektorn ändå, så enda skillnaden är om vinsten går till privata händer som är mycket privilegierade, eller till allmänt bruk. Förflyttningen av resurser går då till stor del till det hållet och blir praktiskt taget som en skatt. Samtidigt så kvarstår de direkta möjligheterna till relativt enkla lån och ny omsättning som så många vant sig vid, men utan lika stor misplacering av resurser och framförallt inte till privilegierade privata parter som inte fått det genom att spela enligt ärliga marknadsregler, en väldigt stor del går tillbaka till samhället. De lägre "konventionella" skatterna som görs möjliga gynnar vidare marknaden generellt.
Nackdelarna är möjligen mindre innovation vad gäller de tekniska tjänster banker förser, en annan är att det att man centraliserar ett väldigt mäktigt instrument med vilken hela marknaden kan influeras, vilket alltid är en fara då en stat alltid kan utvecklas till att missbruka detta (inte för att privat och offentligt missbruk av makt gör någon stor skillnad).
- Förhindra denna kreditexpansionsprocedur. För mer info om proceduren så läs Modern Money Mechanics A Workbook on Bank Reserves and Deposit Expansion (det finns en till bok i serien och de är utgivna av Chicagos centralbank) (ser nu att hela sidor fattas i denna PDF, jag har boken själv och kan skicka en e-bok till de som är intresserade). Detta kan även göras i samma veva som att knuta valutan till en hård resurs, t.ex. guld, eller industri. I det förstnämnda exemplet så betyder det bokstavligen att man har rätt att gå med x antal av en valuta till sin bank och få x gram guld. Detta förhindrar inflation och kreditexpansion men har problem, bland annat i att det är en växelverkan som också påverkar resursen i fråga.
Knutet till en resurs eller inte, så är väldigt låga eller ingen tillåten kreditexpansion något som är opraktiskt idag, då folk är så vana vid enkel kredit. Tyvärr. Det kan skapa ett underlag för en finansvärld som inte förvränger marknaden genom misplacering av resurser som idag, anser proponenterna.
- Tillåt konkurrerande valutor. Detta är den mest idealiska lösningen då den tillåter samma marknadsregler som överallt annat inom området för transaktionstjänster. Vem helst som driver en valuta vill givetvis vinna förtroende och kommer att ha ett intresse i att göra sitt för att se till att den är stabil och att banker och andra som arbetar med den inte förstör den. Tillsammans med direktdemokrati är detta en ypperlig lösning då mindre lokaliteter direkt kan förvalta sina egna betalmedel (egna valutor) samt välja vilka andra de vill tillåta eller inte (detta är endast säkert genom direktdemokrati, som behövs för att förhindra privat missbruk av makt lika mycket som statligt sådant, givetvis enligt grundläggande personliga rättigheter och med hänsyn till de mänskliga). Hanteringen fungerar med växelkurser precis som idag, mellan större valutor (inte för att dessa inte kan bli stora). Detta har varit norm i tidigare USA, det har varit norm i Schweiz historiskt och det har fungerat. Det tillåter marknaden att välja mellan stabilitet och sparsamhet eller omsättning och enkel kredit. Men framförallt så förhindrar den banker från att kunna göra vad de vill och komma undan med det (som i USA där lån har getts löjligt enkelt under de senaste åren till personer utan en chans att betala tillbaka det, har själv hört från personer i branschen som berättat att de riskerat att få sparken om de inte gett lån, även om det varit uppenbart för dom att det skulle sluta med utmätning. Banker kunde göra det för det är hela marknaden som betalar.).
Lika mycket som den är idealisk så är det nog den som får störst motstånd då den är så olik dagens lagramverk, som förvisso inte har mycket positivt i att det är optimalt för banker att maximera sina vinster, genom att förlytta resurser från annat håll till sig själva utan att folk kan välja att sluta stödja det. Den kräver att folk har en förståelse för sakfrågan och det är en förståelse som idag inte finns utan behöver sammanfattas och spridas på ett rigoröst, dokumenterat och seriöst vis. Därför så är det ett mer långsiktigt alternativ än t.ex. alternativ ett. Men också det mest hållbara och kompromisslösa.
____________________________________________________
Slutligen så finns andra problem inom finansvärlden, så som handel med derivatainstrument som optioner. Förra året så var det totala "värdet" av dessa värdepapper mer än tio gånger hela världens BNP. Helt ofattbart förstås, men det är så förvrängd marknaden är idag pga den kontrollerade finansvärlden. Den är inte rättvis och den ger inte möjlighet till fri och ärlig marknadskonkurrens. Vad den gör är att den garanterar artificiellt skapad inflation och resursförflyttning från producenter och innovatörer till finansiärer (som långt ifrån alltid behöver vara dåligt men vilket skapar nackdelar med dagens metoder).
I sammanfattning så handlar det inte att styra världen och inte heller marknaden, utan att ha en väldigt stor influens på marknaden och genom direkt misplacering (malplacement) av resurser sabba poängen med marknaden och därigenom skada samhället. Detta mer än någon oljeshejk eller livsmedelsmonopolist kan drömma om.
En annan slutsats är att medan EMU medlemskap kan ge kortsiktiga fördelar. Så är det att kompromissa framtida generationers möjligheter till självbestämmande.
