Sony tar fram trådlös överföring för interna komponenter

Och jag som kämpade med kabeldragning i en hel halvtimme, such a waste.

Det finns säkert andra områden där detta vore bra, tänk er överföring mellan två mobiltelefoner där hastigheten är 11Gbps, något snabbare än bluetooth, även om man skulle behöva ha mobilerna på max 1cm. avstånd

blir nice kabeldragning utan kablar xD

Tänka är en sak, men att få det att fungera är en annan. Med tanke att man skulle kunna få in en mobiltelefon på Pluto med rätt utrustning känns avlyssning som högst realistiskt. Millimetervågor är lätta att skärma på ett sätt, men samtidigt rätt svåra. Sidechannel-attacker är bara förnamnet. Och, som sagt, man kan inte skärma perfekt om man ska ha universalitet och faktiskt tjäna routing på det, och man vill inte ha stående vågor heller. Vidare är säkerhet ofta eftersatt eftersom få går efter ett paradigm där säkerhet designas in i en produkt. Det är nästan alltid ad hoc, precis som för exempelvis GSM eller blåtand.

Störintegriteten är vidare lättare att modellera och pröva en säkerhetsaspekten.

Nope, du har helt rätt. Trådat är säkrare. Trådat går också att sniffa, så egentligen bör vi ha kryptering även där. När det gäller höga frekvenser är "trådat" nästan i princip hopkopplade antenner. Skillnaden blir mindre med ökad frekvens.

Om det bara var för att slippa korsa kablar, så kommer jag med en ny uppfinning; Det tjockare moderkortet! . Men ärligt talat, varför kan man inte bygga tjockare moderkort om man så gärna vill korsa kablarna?

För att det är dyrare exempelvis...

edit: Tänkt som svar på Cellomannens fråga.

Det går att göra tjockare kort men de kostar mer att tillverka eftersom att antalet felaktiga blir större. De är dessutom mer klurigare att få till. De sista korten jag var med och utvecklade var någonstans imellan A4 och A5 i storlek samt hade 14 lager. Det blir då en massa saker att tänka på som balansering av koppar i kortet så man inte lägger alldeles för mycket koppar på en del av kortet med följden att korten slår sig. En hel del komponenter är byggda för att kylas nedåt genom kortet. För att göra det får man fylla alla lager under komponenten (bara komponentens yta eller så mycket som behövs) med koppar samt ansluta alla dessa lager med vior eller mikrovior. Vior är kopparbeklädda hål samma som man använder för att föra en signal från ett lager till ett annat.

Dessuton med fler lager i kortet så går fler av dem till "spillo" eftersom man eftersom man behöver fler jordlager (ett lager i kortet som är täckt med koppar och anslutet till jord).

Det finns stora vinster att göra med så få lager som möjligt därför kan man chansa på att det går bra med ett par korsade ledare. Men risken finns alltid att det var ett eller flera fall man inte tänkte på och så kanske man sitter med en överlagrad högfrekvent signal på den vanligaste drivspänningen.

Det finns flera olika, det vanliga är 10-15 meter har jag fått för mig.

Jag förstår inte vad du vill ha sagt riktigt? Du kommer antagligen inte kunna sänka antalet lager bara för att du får trådlös överföring på sina håll. Däremot blir jord- och matarplan jävligare att få till, vilket kommer utesluta en del automatiseringsvertyg för höghastighetsrouting. Då är det fortfarande billigare att öka antalet lager. Ett moderkort kan ha ännu fler lager än 14, typ 16, 18, 28 eller 32 lager. Du kommer inte undan kopparbalansering och höghastighetsrouting och jordplan bara för att en och annan komponent blir trådlös. Som jag sa förut krävs en lucka i jordplanet om du ska föra över från en kortsida till den andra och utvecklingen (om detta skulle bli en standarsgrej) kan "springa iväg" så att komponentstillverkare anser sig frångå standardspänningar vilket ger ännu mer powerrouting som om det inte redan vore ett jätteproblem för moderkort.

Dessutom blir komponenterna dyrare. Det är ju lite oklart vilka komponenter som avses, men jag gissar att det handlar om moduler. Moduler (med eller utan radio) underlättar routing eftersom tillverkaren har routat modulen med jordplan och allt och den enda "specen" för PCBn blir just hur tillverkaren rekommenderar att jordplanet ska se ut på moderkortet (i dubbel bemärkelse).

Har man problem med routingen (vilket man nästan alltid har) så finns alltid kabeldragning att tillgå. Konceptet med radio är bra, men ingen universallösning och det kommer inte göra korten lättare att routa per automatik.

Detta kommer att bli intressant på diverse LAN etc., alla kör på samma frekvenser, låter bättre med fiberkablar som någon annan nämnde, nästa fluga : störa ut datorer xD

Den blir inte det. Man kan tjäna på att ha ribbon i stället för att dra linjer på kretskort men trådlöst hjälper inte speciellt mycket och bandbredden är tragisk.

Om det blir ngt överhuvudtaget så blir det optiskt för då kan man ha flera kontakter genom sama vågledare.

Jag väntar på samma sak...

Problemet med optik är sändare och mottagare som kostar pengar och ökar komplexitet. Men visst, på enstaka höghastighetsbussar är det en vinst. Och där är vi ju redan, Fibre Channel har ju funnits ett tag.

Jag tror inte vi vinner något på att ha optiska länkar mellan "allt". Då är vi tillbaka till samma princip som wire-wrap, och då ser kretskorten ut såhär:

Javisst, inget jag motsätter mig. Men dessa tekniker (konventionella ledare, optik eller radiolänk) är inte uteslutande på något sätt utan kompletterar varandra.

Nu är det aldrig fel att satsa på säkerhet, men ser ni allvarligt så många säkerhetsproblem med att utveckla trådlös överföring mellan komponenterna inuti datorn att ni måste skjuta ragg så fort ni ser rubriken på artikeln?
Sitter ni i betongbunkrar och faradayburar med avskärmade kablar, eget elverk och är enbart uppkopplade precis när ni postar inläggen här på Sweclockers?
Hur gör ni när ni byter kanal på TV:n eller pratar i mobiltelefonen? Det är ju ingen större säkerhet på dessa trådlösa prylar och det kan ju sitta någon 10 meter bort och avlyssna.

Missförstå mig rätt, jag föredrar när tekniken faktiskt är säker och att jag ska kunna känna mig lugn när jag använder den, men det skadar inte att utveckla tekniken åt olika håll (hur ska man annars veta om teknik A eller B är bättre eller sämre?). Förbättringar kommer alltid med tiden ändå och om det visar sig att tekniken är för osäker för att användas så kommer det inte någon produkt på marknaden med just den tekniken.

Det är skillnad på vad du kan få från en IR-diod på en fjärrkontroll och en bredbandig radiosignal förstår du väl? För det första har vi inte talat specifikt om personlig säkerhet, utan säkerhet generellt. För det andra ska man aldrig försöka förutsäga vad en "skurk" kan och vill göra med sina data. Det är denne som kan värdera dina data, inte du. För det tredje är detta främst ett problem för företag och myndigheter, som redan idag är stort drabbade av missat säkerhetstänk och rena osäkerhetskänslor (t.ex. komponenters ursprung och TPM-moduler). Kan du avlyssna 10 meter bort kan du också avlyssna 100 meter bort, eller 1 km eller ännu längre, det beror på dina resurser. Faran är inte att du specifikt ska bli avlyssnad utan att du ska bli generellt avlyssnad och sedan slentrianmässig behandling av dina data, speciellt om de finnes ointressanta. Många har den underfundiga designprincipen för databaser, t.ex., att data aldrig ska raderas, bara markerat som borttaget (något som för övrigt gäller även de flesta filsystem).

Säkerhet hindrar inte teknikutveckling heller, så jag förstår inte vad du menar med "åt olika håll". Bra säkerhet är precis som bra teknikutveckling, förutsättningslös. Det är varken din eller säkerhetskonstruktörens sak att "förutsäga" all form av missbruk. Sådan säkerhet är i allmänhet dålig säkerhet och leder till patchmentalitet.

Javisst förstår jag det. Det enda jag ville förmedla med exemplen var vilken nivå man ska läggas sig på när man pratar om säkerhet. Ska man säkra allt ner till minsta fjärrkontroll eller ska man nöja sig med att se till att kritiska system och dylikt säkras och att allt annat får prioriteras mer praktiskt och ekonomiskt till exempel?

Kort och gott, jag tycker att det, på er, låter som att över huvudtaget utveckla mot trådlösa lösningar är ren idioti på grund av säkerhetsaspekterna. Att man med sådan inställning bara kommer peta vidare med kopparlösningar som läggs lager på lager på lager för att rymmas.
Jag menar, man måste ju även få misslyckas för att hitta bättre lösningar. Sony väljer här att testa sig fram med en teknik som kanske är väldigt osäker men på sikt kanske blir säkrare för att de åtminstone vågade sig på det.

Säkerhetsaspekten är såpass viktig - och blir viktigare med tiden - att man helt enkelt inte kan åsidosätta den. Det är ingen riktig teknikutveckling. Säkerhetsinformatik är en evidensbaserad vetenskap och ju tidigare man involverar denna i utvecklingsskedet desto bättre blir produkten.

Observera att vi måste skilja på två olika saker, teknisk utveckling versus produktutveckling. Jag talar om produktutveckling, tråden handlar om produktutveckling. Jag får känslan av att du talar om grundläggande teknikutveckling. I det förra fallet är säkerhet en del av designprocessen, precis som att prylen måste leva upp till elsäkerhetskrav, miljökrav, hållfasthet, strömförbrukning etc, etc. Produktutveckling handlar många gånger i allra första hand att följa en kravspec, inte att hitta på Lösningen med stort L.

För teknikutveckling är saken naturligtvis annorlunda, här är det mer förutsättningslöst och en ny designprincip behöver inte följa några krav alls egentligen.

Nja, man ska inte tänka på hur man förhindrar missbruk i efterhand. Eller alls, för den delen. Om man försöker klura på missbruk gör man det fel, eftersom bara det mest uppenbara och generella kan förutsägas. En specifik "exploit" kan aldrig förutses, det är därför vi har patchhelvetet för många OS. "Hur kan den här produkten missbrukas" är i mångt och mycket en felaktig frågeställning. Rätt antagande är "den här produkten kommer att missbrukas, hur minimerar vi riskerna?".
...och i det allra flesta fall är detta mycket enkelt. Det förutsättningslösa arbetet är redan gjort eftersom vi kan luta oss på rigid vetenskap i stället för gissningar; kryptering t.ex, är ett löst problem. Säker kod utgör också många gånger lösta problem. EMI- och läckskydd är redan lösta problem (i praktiken kan dessa dock krocka med funktionaliteten och/eller inverka menligt på routningen av kortet, så vinsten blir liten). Buffert-fel är kända problem. Skalskydd är känt, sidechannel är känt (dock lite svårare att åtgärda), användardumhet är nästan en förutsättning men inputvalidering är en känd lösning, osv. Det enda som behövs är att ingenjören är kompetent, och det är inte för mycket begärt tycker jag.

Allra bäst fungerar det när kunskaperna om detta är så invävd så att den knappt ens är medveten, så det är inte så att säkerhet behöver vara en hämsko. Tvärt om; disciplinerad produktveckling lönar sig i längden och blir billigare och kan faktiskt gå snabbare. *Givetvis* kan dålig byråkrati alltid döda fantasin och drivkraften, men då är det ett systemfel, inte ett fel i att inkludera säkerhet. Byråkrati kan *alltid* döda ett projekt alldeles oavsett vad byråkratin är till för.