Totalt Radera disk

Kör med magneter över hela hårddisken. Då kommer ingen någonsin kunna återskapa data från dem.

OBS! Detta fungerar dock inte om du vill att köparen ska kunna använda dem.

Ett program som är bra, File Shredder http://www.fileshredder.org/

Gratis.

dd

http://www.dban.org/

dban rekommenderas varmt - har använt det på måååånga hårddiskar

Eller.. om du inte orkar hålla på med program:

Rensa hårddisken helt o kopiera sedan över nya filer som fyller hårddisken. Ta bort dessa filer igen sedan. Allt han kan hämta tillbaka då är 100st likadana filer

Tiv

Vad är det för fabrikat på hårddiskarna? Är det Hitachi, Maxtor, Samsung, Seagate, Western Digital, eller något annat? Kanske Quantum eller IBM rentav?

Alla hårddisktillverkare har någon form av programvara som kan användas för att permanent radera all data på hårddisken och därmed återställa hårddisken till ursprungsläget så som den var när man köpte den. Det här burkar populärt kallas idag för lågnivåformatering (eng. low level formatting).

Man pratar om lågnivåformatering och högnivåformatering (eng. high level formatting). Att lågnivåformatera en hårddisk innebär att man skriver alla spår (eng. tracks) på dess platters för första gången, anger interleave faktor etc. och förbereder den på så sätt rent fysiskt för användning.

Termen lågnivåformatering används idag på ett felaktigt sätt. Idag är det endast hårddisktillverkarna själva som kan utföra en äkta lågnivåformatering i ordets rätta bemärkelse. Det görs endast en gång när hårddisken tillverkas och det är tänkt att detta ska hålla under hårddiskens hela livstid. Att lågnivåformatera en hårddisk är alltså inget som en vanlig döding själv kan utföra hemma. Det krävs tusentals dollar värd utrustning för en sån uppgift.

Hur kan man då säga att man själv kan lågnivåformatera en hårddisk? Jo, vad de flesta menar när de använder den termen är något som kallas för zero-fill. Informationen på disken lagras ju digitalt, som ettor och nollor. Datorn och olika program på datorn kan sedan tolka dessa ettor och nollor och få det till något meningsfullt så som ett textdokument eller ett Youtube videoklipp. Zero-fill innebär som namnet antyder att man fyller hårddisken med endast nollor. Man skriver alltså över all befintlig data som består av olika kombinationer av ettor och nollor med endast nollor över hela hårddisken. Informationen, dvs. endast nollor, blir då meningslös och intetsägande. Men för att vara helt säker på att precis all gammal information har skrivits över med endast nollor så kan man köra processen flera gånger om och om igen.

Jag tror att den amerikanska regeringens standard föreskriver att man upprepar processen två gånger, dvs. man kör tre cykler totalt för medelstark säkerhet, och sex cykler för högsta säkerhet. Den allra högsta säkerhetsnivån innebär att man förstör hårddisken fysiskt. Ska man däremot som vanlig döding sälja vidare hårddiskarna så är det kanske inte så smart att göra det sistnämnda.

Processen som jag beskrev ovan - zero-fill - kallas också för data wiping, dvs. data rensning eller motsvarande på svenska. Zero-fill är data wiping, men data wiping är inte zero-fill, alltså är data wiping ett övergripande begrepp. Zero-fill är en av flera data wiping metoder. Zero-fill innebär alltså att hårddisken fylls med nollor. Men man kan lika gärna fylla den med endast ettor och få ett minst lika bra resultat. Sedan finns det ännu mer avancerade metoder där man använder sofistikerade algoritmer för att fylla hårddisken med både ettor och nollor på ett slumpartat sätt vilket teoretiskt sett bör ge ännu högre säkerhet och göra tidigare information ännu svårare att återskapa. Det är endast med hjälp av utrustning i militärklass som man eventuellt kan återskapa någon bråkdel av informationen. Alltså är risken för att den du säljer hårddisken till kan återskapa informationen obefintlig, förutsatt att du inte säljer den till militären eller så.

Varför många idag kallar disk wiping för lågnivåformatering har nog sin förklaring i att man som användare förr i tiden kunde faktiskt utföra lågnivåformatering på gamla hårddiskar från 80-talet typ. Dessa hårddiskar kunde man alltså lågnivåformatera, och som användare kunde man manuellt sätta interleave faktor och ändra olika parametrar, sådant som idag inte är möjligt eller inte behöver göras på dagens moderna hårddiskar.

Gamla hårddiskar använde MFM (modified frequency modulation) som kodningsschema och de hade stegmotorer. De behövde därför lågnivåformateras då och då pga. termisk expansion som är associerad med stegmoterer. Med tiden så förflyttade sig spåren (tracks) på diskens platters dit läshuvudena förväntade sig att de skulle vara och då uppstod det läs eller skrivfel. Dessa fel kunde rättas till med hjälp av lågnivåformatering och som jag förklarat tidigare så är det en process som involverar skrivning av spåren. Man skrev alltså om spåren på nytt på dess nya positioner dit stegmotorn hade flyttat läshuvudena.

Det här är helt onödigt med dagens moderna hårddiskar. Dels så använder alla nya diskar RLL (run length limited) som kodningsschema istället för MFM och dels använder de servomotorer istället för stegmotorer. De är dessutom programmerade att ignorera alla försök till lågnivåformatering. Som sagt var, moderna hårddiskar är lågnivåformaterade på fabriken och det är något som endast görs en gång under diskens hela livstid.

Men termen lågnivåformatering sitter som klistrat på våra hjärnhinnor och används än idag, oftast felaktigt i betydelsen disk wiping eller zero-fill. Det blev liksom instansat i våra hjärnor att det heter inget annat än lågnivåformatering. Det var kanske fallet med gamla hårddiskar som kunde lågnivåformateras men så är det inte alltså idag med dagens hårddiskar.

Det är just det som dban gör. Jag vet inte exaka arbetsgången och man kan säkert välja i dban (det var längesen jag körde det nu) men alternativ är tex att fylla allt med nollor, sedan ettor, sedan nollor igen och tillsist random ett eller noll. Allt beroende på säkerhet.

Vad jag har hört så om man endast kör en eller ett fåtal nollningar/wipe så kan man faktiskt läsa tillbaka data med avancerad teknik. Exakt hur det går till vet jag inte men Google har svar på allt.

Jag hoppas att du inte blev alltför uttråkad av det jag skrivit och att du lärde dig något.

Vad du alltså måste göra är alltså en disk wipe operation, kanske en enkel zero-fill på de diskar du tänker sälja. Kör gärna flera cykler av zero-fill på dem om du vill vara extra säker på att all information försvinner. Det tar visserligen mer tid men det kan det vara värt om man har mycket viktig information som inte får hamna i fel händer. Samma sak gäller om du ska skänka bort hårddiskar någon gång. Bara för att man är snäll och ger bort hårddiskar eller hela datorer till välgörenhetsorganisationer m.m. behöver inte betyda att man är beredd att äventyra sitt företags affärsuppgifter eller andra känsliga uppgifter.

Du har här fått flera förslag på olika program som du kan använda för att utföra en disk wipe. Det finns både gratisprogram och betalprogram som är speciellt utvecklade för den här uppgiften. Men i första hand så bör du ta reda på om inte tillverkaren av dina hårddiskar har något program som du kan använda. I regel alla hårddisktillverkare har någon programvara som är fri att använda på företagets egna hårddiskar och som kan utföra en ganska bra disk wipe operation. Detta gäller inte minst Western Digital, Seagate och Maxtor diskar (de andra har jag inte erfarenhet av).

En variant av betalprogrammen om du hellre vill anävnda ett kommersiellt program är att man använder ett stort program som t.ex. Acronis Disk Director som i första hand används för att partitionera och formatera diskar, men som vid sidan av detta även kan utföra disk wipe. Jag har själv använt Acronis Disk Director för att utföra disk wipe för inte så länge sedan och det fungerar klockrent.

Men jag har även använt SeaTools for DOS som är Seagates program för diagnostisering och kan utföra zero-fill. Jag har även använt PowerMax som är Maxtors program för diagnostisering och även den kan utföra zero-fill operation fast där heter det low level format för att gamla inbitna nördar ska känna igen sig, men det är en zero-fill som utförs när man väljer det. Maxtors gamla diskar ska annars fungera med Seagates programvara eftersom Seagate har köpt upp Maxtor. Men vissa äldre Maxtor diskar kan nog bråka med SeaTools som i mitt fall vilket gjorde att jag behövde använda Maxtors egenutvecklade PowerMax som daterar från samma tid som hårddisken.

Vill man inte hoppa mellan olika program för zero-fill för olika hårddiskfabrikat så kan man använda ett tredjeparts program så som Acronis Disk Director. Den fungerar i stort sett med alla PATA och SATA diskar, oavsett fabrikat. Man startar processen i Windows miljö men sedan frågar den om att få starta om datorn varpå den automatiskt utför zero-fill i kraschsäker DOS eller DOS-liknande miljö.

Acronis Disk Director är faktiskt ett mycket bra program om man bara ser på betalprogrammen. Det är många gånger bättre än Windows egna verktyg för hårddiskar. Windows verktygen har flera gånger sabbat mina volymer/partitioner. Partition Magic lika så vilket ledde till att jag satte det på min svarta lista. Det ena ledde till det andra och efter kritik från användare så har Norton helt upphört med att utveckla skitiga Partition Magic. Parition Magic var bra innan Norton tog över, och som med alla andra övertagningar så har Norton en tendens att sabba bra program. Då gick jag till Acronis Disk Director och det har till och med räddat en av mina partitioner en gång. Det var så bra att jag köpte en licens och har använt det sedan dess och jag använder det hellre än Windows egna verktyg. Jag kör med Windows XP och Vista för övrigt.

Av de fria disk wiping alternativen så skulle jag nog rekommendera DBAN. Men oavsett vilket program du använder så bör du använda det i en kraschsäker miljö så som DOS. De flesta av de här verktygen har stöd för att köras i DOS eller så har de en speciell version som är anpassad för DOS. Jag nämnde tidigare dianostikprogrammet SeaTools. Denna finns t.ex. i två separata versioner, en för DOS och en för Windows - de heter SeaTools for Windows respektive SeaTools for DOS - där endast DOS versionen har stöd för zero-fill.