Spotify på väg till webbläsaren

Teoretiskt sett är signalen densamma, men det kan också finnas andra skäl till varför vissa kablar fungerar bättre än andra. Ifall den är elektrisk, som t ex digital koaxial kabel, finns risk för störningar. Ibland kan du t o m råka ut för att två bra produkter fungerar extremt dåligt tillhopa pga. skillnader i komponentval. En produkt kan orsaka helt sanslös ljudjordslinga i ett system och fungera kanon i ett annat. Det behöver inte vara något hokuspokus med en något dyrare kabel, mer än att kvalitetskontrollen av kontakter är bättre, bättre kontaktytor osv.

Det du föreslår är egentligen lite av en hit-or-miss taktik. Även för enkla musikälskare kan det vara lättare att välja en hyfsat vältillverkad kabel från början, en extra summa som faktiskt inte behöver vara högre än det extra besväret att behöva byta ut en dålig kabel. Ett av de största problemen med "oljud" är trots allt eluttaget, men det är en annan historia.

Jag får en känsla av att du förbiser att hörseln kan övas, precis som andra sinnen. Du håller nog med om att en s k vetenskaplig studie av otränade lyssnare är ganska meningslös. Precis som när du påpekade att försäljare av HiFi produkter tenderar att överdriva en dyrare produkts mervärde, kommer distributörer av tjänster lika Spotifys att söka möjligheter att sälja in en billigare lösning som lika bra. Marknaden för riktigt dyr HiFi är trots allt i jämförelse inte så stor. I slutändan måste du själv besluta var din gräns går.

Mitt högst personliga val vad gäller musikfiler ser ut så här: om jag har köpt en CD väljer jag att rippa den till minst CD-kvalitet, alltså FLAC 16bit/44.1kHz, helt enkelt ett val att behålla vad jag köpt. I vissa fall köper jag högupplöst musik, och det gäller i nuläget uteslutande s k klassisk musik och jazz exceptionellt välinspelad. Om inspelningen inte är exceptionellt bra ser jag inget skäl till tredubbla filstorleken och ändå knappast få ut något av det (jag har svårt att se hur gamla inspelningar med Billie Holiday från 50-talet plötsligt ska börja låta bättre för att de är i 24bit/192kHz). Jag har valt att sätta gränsen på 24bit/96kHz, för hur jag än testat kan jag inte höra skillnader över det (du anser mig ett unikum när jag påstår att stråkar får ett mer vinyllikt ljud när kvalitén ökar från 16/44.1kHz till 24/96kHz, men vad ska jag göra när mina öron påstår det?). Sedan köper jag nästan aldrig musik i ett format med högre upplösning än vad originalinspelningen är gjord i.

Edit: jag kan också tillägga att val av högupplöst musik lite beror på karaktären. Ifall det t ex handlar om solo piano, så oavsett hur fantastiskt instrumentet i sig kan vara, har det i mina öron inte dynamiken och tonregistret för att låta bättre i högre upplösningar.

Att något benämns som en "vetenskaplig studie" är inte en mätare på dess sanning. Det handlar mer om att studien sägs följa en ertagen metod. Sen kan studien ändå visa sig vara lika sann som benämningen "skräp-DNA".

I slutändan finns ändå ingen mall för hur något ska låta. Konserthallar låter olika, och sittplatsens position i förhållande till orkestern kan ge helt nya upplevelser. Däremot kan vi tycka mer eller mindre bra om vissa ljudkaraktärer. "Fördelen" med inspelat ljud är i alla fall att vi kan jämföra utgåvor av samma inspelning och kanske höra skillnader. Ibland föredrar vi kanske en mer oäkta utgåva, i meningen att den omarbetats, samplats både hit och dit, men den/de som gjorde det har en ljudsmak mer lik vår.

Kort och gott: det är förbannat komplicerat detta med ljud!

Då har jag missförstått det jag själv har läst mig till, eller så är den informationen rakt igenom felaktig. Det jag har skrivit här är inte något som en "audiofil" har talat om, då jag inte känner några sådana, utan är helt och hållet baserat på alla hundratals olika artiklar och tester som jag har läst på internet genom åren. Jag förstår att man ska ta vissa saker med en nypa salt, men om jag upplever att något har förändrats med tiden och kollar upp vad det kan bero på och en överväldigande majoritet säger att det beror på kvalitetsförlust, är det lätt att få den uppfattningen. Om du förstår vad jag menar?

Angående att "lägga orden i munnen" på dig så var det en fråga, inget annat. Jag förstod inte om du var sarkastisk.

Slutligen vill jag också tillägga att jag har ett funktionshinder (autism) som gör att jag tar allting bokstavligt som folk skriver (eller säger) till mig. Det blir ibland väldigt fel och när jag sedan ställs mot väggen har jag svårt att hantera det på ett korrekt sätt.

Jag har gjort ganska många blindtester och jag hör skillnad i 8/10 fall. Det är tillräckligt mycket för att jag med säkerhet kan säga att jag faktiskt har ett såpass bra detaljsinne (och upptränat sådant dessutom). Du kan naturligtvis välja att inte tro på mig av vilken anledning som helst, men så är det i alla fall. Det känns meningslöst att jag ska sitta här och försöka bevisa eller redovisa något.

Öh, det var inte så jag skrev. Om vi säger så här då: jag får exakt samma ljud på YouTube (helt gratis) och med ett (nåja) garanterat utbud av den musiken jag gillar att lyssna på. Varför ska jag då betala 99 kr i månaden någon annanstans för samma ljudkvalité och med sämre utbud? Då är jag inte snål utan smartare än de som väljer att betala. Det är enkelt att skapa olika listor med musik på YouTube om man vill. Men jag har aldrig hävdat att ljudkvalitén är det enda som får mig att undvika deras tjänst heller.

Allt detta tog jag upp i ett senare inlägg i den tråden. Jag har fått felaktig information.

Hela den här diskussionen har spårat ur väldigt mycket känner jag och jag har väl egentligen ingen annan att skylla än mig själv för detta.
Jag är autistisk och har jättestora problem med såväl social interaktion, sambandsförståelse samt bemötande av kritik. Jag försöker göra detta trots mitt funktionshinder och ibland förlorar jag kontrollen utan att inse det. Det här skapar förstås problem på ett internetforum där användarna är vana vid att snabbt kritisera och döma andras inlägg. Den biten är svår. Jag vill inte göra mig ovän med någon och det jag skriver som "försvar" är inte ett dåligt försök att snygga till egna misstag (som de flesta människor här verkar göra). Tvärtom är jag en väldigt ärlig person som faktiskt har självreflektion, men mina övertygelser om något är mycket svåra att ändra på. Det är den enda trygghet jag har. Om denna plattform visar sig vara felaktig är det inte bara att "bita ihop" och lära sig av situationen som alla andra kan (eller bör), det blir fullständigt förstört och allting måste göras om från början igen. Det tar mycket lång tid och påverkar allting annat i mitt vardagsliv.

Min sista kommentar om själva ämnet: Om någon finner denna nyhet som positiv/givande/whatever är jag glad för er skull.

Jag tycker att Spotify levererar tillräckligt bra kvalitet för 99 kr i förhållande till vad jag använder tjänsten till. Viss musik kan jag t o m nöja mig med att ibland lyssna på genom Spotify, eftersom det ändå inte finns någon särskilt mycket bättre inspelning av den (ibland vill jag ändå ha vissa inspelningar i min samling). Ibland har Spotify musik som inte ens går att beställa som CD i Sverige och än mindre legalt köpa för nedladdning.

Hur som använder jag mest Spotify för att avgöra huruvida jag ska köpa en viss inspelning eller inte. När det gäller klassisk musik är det ibland riktigt svårt att avgöra hur högklassisk själva inspelningen är, men som tur är finns det recensioner som kan ge extra hjälp (komplext ljud med många detaljer, typ stor symfoniorkester, gör sig inte speciellt bra i Spotify).

...

För att återkoppla till "kabelhärvan": om vi utgår ifrån en human budget skulle jag inte lägga så stora pengar på digitala signalkablar, mer än vad jag beskrev ovan, att det levererar en bra tillverkad tillräckligt isolerad kabel. Viktigare är nog trots allt kontaktdonen till signalkablarna, vilka om de är av dålig kvalitet, monterade fel, kan orsaka ground loop (det spelar ju inte så stor roll om strömmen är bitperfekt om det ändå låter som en transformator). Ett stort steg mot att slippa massa missljud är balanserade kablar mellan övriga enheter, och om man till det kan fixa nätfilter för att få bukt på spikar i elströmmen än bättre. Just de här grejorna kan nog de flesta, även skeptiker till audiofila extravaganser, acceptera eftersom det handlar om mätbara förbättringar.

Jag vet mycket väl att bithastigheten är lägre på YouTube och det var väl kanske ganska klantigt uttryckt av mig, men just nu känns det som att du bara sitter här och letar smulor för att ha något att hugga till på. Min poäng var egentligen att kvalitén är "samma" - alltså, också 'dåligt' (fortfarande i mitt tycke) och det kvittar om jag lyssnar där eller på Spotify, det är inte vad jag eftersöker när jag lyssnar på musik.

Nu har jag redan förklarat allt det här både för dig och några andra, flera gånger. Så nu tycker jag inte att det finns något att prata om längre.
Vill du ha mer info kan du läsa resten av inläggen i tråden och inte bara de som har blivit citerade. Det skulle uppskattas om du gjorde det innan du svarar här igen (om du hade tänkt det alltså), för då kanske (eventuellt) jag slipper säga exakt samma saker återigen.

En klargöring här bara: när det gäller musik har jag inställningen att om det inte låter precis så som jag vill att det ska göra så är ljudet dåligt.Det spelar alltså ingen roll om det låter lite bättre i det ena formatet eller bithastigheten, det är fortfarande inte så som jag vill att det ska vara och blir automatiskt dåligt. Spotify vs YouTube = pest eller kolera. (För mig).

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du menar. Filformat i sig behöver inte förändra den lagrade informationen. WAV, FLAC, ALAC och andra lossless format reproducerar vid uppspelning exakt detsamma. Å andra sidan är det väl ganska självklart att en komprimering till ett format som inte reproducerar originalet (CD kvalitet eller något annat) kan åstadkomma skillnader. CD kvalitet är i sig bara ett historiskt fattat beslut om att 16bit/44,1kHz är ett tillräckligt bra format; med andra ord en kompromiss när originalkvalitet inte kan bibehållas. Om du plockar bort vissa delar av tonregistret är det inte voodoo att det kan låta olika. Egentligen är det självklart att det låter olika, det enda diskussionen egentligen kan begränsas till är huruvida lyssnaren kan urskilja skillnaden.

Frågan ni tycks fastna i är huruvida person X i blindtest kan urskilja skillnaden mellan komprimerad fil i högre till högsta kvalitet mot nästkommande steg i trappan, alltså CD-kvalitet. I min mening en helt meningslös diskussion. Eftersom det finns uppenbara skillnader vid högre komprimering är det bevis nog att bortfall av tonregistret påverkar, och gör det meningslöst att diskutera vilken skillnad varje enskilt kvalitetshöjande steg ger. Tilläggas kan att det finns naturliga begränsningar, eftersom inspelningsutrustning inte klarar av vilken bitupplösning och vilka frekvenser som helst.

Sen kommer vi till frågan om vad som låter bättre, något jag tidigare berört lite grand. Det har gjorts tester där personer uppmanats ange vad som enligt deras smak låter bäst, alltså inte vad som rent tekniskt sett är mer högupplöst. Påfallande många visade sig då konsekvent föredra mp3 komprimerad musik. Låter mp3 128kbps bättre än CD kvalitet? Slutsatsen var istället att det handlar om vana och igenkänning. Flera i försöksgruppen var vana att höra musik i mp3 format. Människan styrs ofta av vana, och detsamma kan ses inom många andra områden; många har vant sig vid en begränsad smakpalett och har därför svårt att tycka om mat med främmande smaksensationer.

Jag har gjort tester med vitt skilda högtalare ibland av lite exotisk karaktär. Det visade sig att de flesta inte hörde någon direkt skillnad. Flera kan inte ens höra skillnad på högtalare av typ Larsen och riktade högtalare. Träning av örat har oerhört stor betydelse. Att tycka om musik i största allmänhet är inte heller någon garant för att urskilja ens stora avvikelser.

Vad är en fullkomlig reproduktion av ljud? Det du skriver blir rappakalja, eftersom du blandar begrepp som "fullkomlig reproduktion av ljud" och "hörbara skillnader". Jag har dessutom inte ens sagt att CD kvalitet inte tillräckligt bra, utan att beslutet om 16/44,1 togs när CD introducerades och att det är den kompromiss man då kom fram till (början av 80-talet).

Ditt svar ser mer ut som en känsloreaktion, eftersom du inte ens läst, i meningen uppfattat, vad jag tidigare skrev. Om du kollar längre upp har klart och tydligt skrivit att det krävs exceptionellt bra inspelningar för att göra dessa subtila skillnader märkbara för några få. För den absoluta majoriteten av musik hörs ingen skillnad, däremot kan remastersutgåvor i samma format skilja sig rejält (men även här kan du stryka majoriteten av lyssnare, vilka ändå inte hör skillnad). Hur som varför inte citera någon som håller som forskar i ämnet:

- Professor Malcolm Hawksford

Jag lägger till ett uttalande till av honom som sätter fingret på dilemmat i diskussionen:

Jag talar villigt om att jag i min samling har högst fem inspelningar där det lönat sig att gå snäppet högre än CD standard. Eftersom antalet inspelningar där det överhuvudtaget finns skillnad är så liten, ja i det perspektivet är det snake oil. Om de flesta inspelningar inte ens utnyttjar CD formatets potential vad i hela världen ska då ett ABX test kunna visa? Att du hör vad som fysiskt inte ens finns? Att däremot absolut utesluta något utan tillgång råmaterial som krävs är inte mycket bättre.

Ditt första stycke har inte ens med frågan att göra. Det har inte ens med frekvenser att göra, utan dynamiken som CD kvalitet ger, och som har vissa problem vid låga signaler.

Att inte säga sig vara "a strong advocate" är inte detsamma som att avsäga sig "all tro på ABX-test". Vad vet du Malcolm som jag bör vet, eftersom du skriver "du vet väl" och sedan "åtlöje"? Jag vet inget speciellt om honom och hade inte ens lagt hans namn på minnet förrän den här diskussionen dök upp. Det du skriver tyder dock på att du har mångårig erfarenhet av att kritiskt värdera hans arbete. Du får väl helt enkelt presentera en studie som motbevisar att signaler, t ex i musiksystem, inte påverkas av materialval. Hans utgångspunkt i argumenten du nu hänvisar till tycks inte heller vara vårt subjektiva lyssnade med dess fysiska begränsningar i frekvenser, utan ett studium av fysiska mätresultat. Hur som är jag idel öra om du har bevis för att det här är en medicinman med fejkade fysiska resultat.

Jag förstår inte riktigt hur du så självsäkert påstår både det ena och andra och ändå inte tycks förstå att det inte bara handlar om frekvenser. Å andra sidan gör det ju ingenting för du kan lugnt lyssna på musik i vilken upplösning och vilket format du än önskar.