Norge förbjuder tiggeri på kommunal nivå

Ja det märks att du inte är så insatt. Lite intressant att du har väldigt bestämda åsikter trots att du inte är insatt.

Romer flyr Rumänien för att de blir förföljda där. De flyr inte för att det är roligt. Du borde själv inse hur kasst alternativet är om det är bättre att sitta på gatan och tigga varje dag oavsett väder.

Visst kan de plocka skärp men för att få in pengar på det måste någon faktiskt anställa dem för att plocka skräp. För du tror väl inte att någon bara kastar pengar på dig bara för att du plockar upp lite pappmuggar från gatan? Det där med att faktiskt få ett jobb är inte helt lätt med tanke på den djupt rotade xenofobin som finns. Delvis verkar det nästan genetiskt. Bärplockningsindustrin är på gränsen till slavhandel även i Sverige och det är förvånansvärt lite pengar att hämta där. Har varit en del stora skandaler de senaste året med Thailändare som inte ens fått ihop tillräckligt med pengar för att täcka resan hit. Vad får dig att tro att de inte söker jobb? Vad krävs för att få ett jobb? Varför sitter folk på gatan och säljer Faktum istället för att skaffa ett riktigt jobb? Varför söker inte de över 400 000 arbetslösa i Sverige bara ett jobb istället för att vara arbetslösa?

Så du tycker fortfarande det verkar rimligt att det är organiserad brottslighet bakom när inkomsterna ligger på någon eller några hundralappar om dagen?

Sen är hela logiken ändå rätt udda. Om det nu är stora organiserade kriminella organisationer som ligger bakom så känns ett förbud mot tiggeri som helt fel sätt att få bukt med det. Vi har redan konstaterat att det ger minimala inkomster så det kommer inte slå ekonomiskt mot de kriminella gängen. Det drabbar enbart tiggarna som ju bevisligen är offer här. Det är ju inte rimligt att straffa offren och inte de som faktiskt ligger bakom. Lösningen på bilstölder är inte att göra det olagligt att få bilen stulen.

Ditt förslag riskerar att skapa en mycket schizofren tillämpning av unionsrätten. Mig veterligen är nämligen huvudregeln fortfarande att om du ska stanna längre än tre månader i ett annat EU-land - ja, då ska du banne mig kunna försörja dig (finns olika möjligheter enligt direktivet) också. Detta är vidare något som man inom unionen är väldigt överens om. Under dessa förutsättningar är det väl inte rimligt att vi i Sverige helt plötsligt, tvärt emot vad rörlighetsdirektivet säger, intar en annan hållning.

För referens, se artikel 7 i direktiv 2004/38/EG. Länk: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:...

Ja, förslagsvis genom att snabbt ingripa och skicka hem dem (efter omplåstring, mat etc). Andan i preambeln till direktivet är ju knappast att människor ska kunna åka runt i Europa och leva på olika länders sociala biståndssystem i nästan tre månader (per land). Jag är vidare inte helt säkert på att EU-domstolen har godkänt att man som unionsmedborgare får belasta medlemslandets socialförsäkringssystem under tremånadersperioden. Men, jag har inte praxisen framför mig nu så jag får be om att få återkomma. Man får i sammanhanget komma ihåg att EU:s primära syfte är den inre marknaden och vidtar således lagstiftningsåtgärder att bistå den. Det är inte fråga om ett europeiskt socialförsäkringsprojekt. Om det hade varit ett sådant hade vi, med största sannolikhet, inte sett lika många medlemsstater som vi har idag. I grund och botten vilar EU-projektet fortfarande på synen att varje medlemsstat tar hand om sina medborgare.

Givetvis är det så.

Då skall vi inventera ståndpunkter här. Jag anser att socialtjänstlagen skall tillämpas i strid med gällande rätt. Du anser att socialtjänstlagen skall tillämpas i strid med gällande rätt för svenska medborgare. Var ligger likhet inför lagen i detta perspektiv? Varför skall man (normativt) ha färre och sämre rättigheter bara för att man råkat födas på fel sida av en godtycklig landsgräns?

Tiggande djur då?

Sorry aldrig sett ett lejon eller liknande stå mitt på gatan och be om pengar, om det kommer så hade jag nog blivit extremt imponerad dock och gett den en slant.

Du kanske missförstod mig. Att SoL tillämpas på svenska medborgare är ju rimligtvis helt i linje med lagen. Däremot anser jag att ickemedborgare (men unionsmedborgare) inte ska åtnjuta samma skydd. Definitivt inte i de delar som uttryckligen talar om medborgare. Det är skillnad på likhet inför lagen och likhet i lagen. Att koppla förmåner till medborgarskap är vanligt förekommande. Ta rösträtt i riksdagsvalet som ett exempel.

Därtill anser jag som sagt att det strider emot unionsrättens syften att bistå dessa människor med långvarigt stöd. Unionsrätten står dessutom över nationell rätt sett till den rådande hierarkin inom juridiken.

Huruvida detta är rätt eller fel bryr jag mig mindre om, och tänker ej heller diskutera detta här. Jag skiljer alltid på börat och varat i min roll som jurist.

Skickades från m.sweclockers.com

Du uttrycker ju ett starkt normativt uttalande i ditt första stycke (fetstilt); det du där fastställer är ingen verklighetsbeskrivning (vara), utan ett policyförslag (böra). Vad du gör i rollen som jurist är väl för övrigt inte omedelbart intressant här - vi diskuterar ju lösningsförslag i egenskap av privatpersoner. Det var ju här vår diskussion började:

Mot detta lade jag ett lösningsförslag som gick ut på att man ordagrant tillämpar ett urval av paragrafer som tillsammans skulle leda till ett fullgott helhetsgrepp kring problemet.

Jag tycker även att du kontinuerligt skiftar diskussionen längre och längre bort från kärnfrågan. Först gick det från tiggare till "rumänska romer" (vilket avsevärt minskar populationen), och nu handlar det om "långvarigt stöd". "Långvarigt stöd" till "rumänska romer" är något helt annat än att socialtjänsten bör svara för tiggares omedelbara uppehälle, så att de slipper tigga.

Även om man håller sig kvar vid en beskrivning av "varat" är jag heller inte tvärsäker på att din tolkning är rimlig: hur man än vänder och vrider på det blir det en ojämn rättstillämpning för svenska medborgare och andra medborgare. Om du alltså instämmer i mitt förslag (med ett undantag för utländska medborgare) åsidosätter du gällande rätt för svenska medborgare, men inte för utländska. Om du inte instämmer i mitt förslag (och alltså vill att socialtjänsten skall upprätthålla ett redan taget ansvar gentemot svenska medborgare, men inte utländska) åsidosätter du gällande rätt för utländska medborgare, men inte svenska. Denna specifika reglering (nödinsatser) gör inte skillnad på enskilda efter medborgarskap. Den stannar helt enkelt vid enskilda.

Så jag har sett personer bli glada och din mor har sett en person tacka nej. Ergo, alla är bara ute efter pengar och vill inte ta emot mat. Låter inte riktigt som en logisk slutsats det där.