Skrivet av Valiumballong:
Det är tveksamt att Nokia skulle ha klarat sig bättre med Android.
Givet är att de inte kunde klarat sig sämre, i alla fall, även om de kommit sent in i matchen.
Nokia hade chansen att bli en del av Androidprojektet i ett tidigt skede, men valde att hellre försöka utveckla sin egen plattform, och enligt deras publika uttalanden så såg de inte ens Android som ett hot. Hade Nokia varit en del av detta konsortium så hade de definitivt fått en ledande roll utifrån deras dåvarande ställning på mobilmarknaden, och med största sannolikhet varit i en position liknande Samsungs idag (fast troligen mycket starkare).
I stället valde de att satsa på en egen plattform och sitt oberoende i branschen, vilket var på många sätt hedervärt men kanske framförallt ett djärvt drag (fast också i viss mån naturligt utifrån hur marknaden dittills sett ut). När denna plattform väl närmade sig bred lansering så gjordes en rikligt omskriven och fortfarande (för att vara snäll) kontroversiell kovändning där de skrotade sina egna OS-linjer för att nu ur en mycket sämre position låsa sig helt till en enstaka extern aktör, som i sig inte hade någon närvaro att tala om på mobilmarknaden, med vid tillfället marknadsandelar på i bästa fall någon procent som skulle fördelas mellan en handfull olika telefontillverkare.
Det finns få samarbeten som varit så svåra att förstå som när Nokia gick till Microsoft; både rent affärsmässigt och vad gäller mjukare värden som företagshistoria och -kultur. Med facit i hand så är det troligen ett samarbete som kommer diskuteras ur ett "hur kunde det gå så här?"-perspektiv i många år framöver i ekonomikurser. Det är dock i mina ögon lättare att hitta en mängd anledningar som hela tiden pekade på att det skulle gå fel än att hitta vettiga anledningar till hur någon kunde tro att det skulle gå bra, och hur det kunde ske överhuvudtaget.
———
Gällande om det finns några likheter med Kodak så tycker jag personligen inte fallen är speciellt lika. I Kodaks fall så sprang tekniken förbi deras huvudprodukt. Kodak var aldrig ett konsumentelektronikföretag, och när digitalkameran blev en "gemene man"-attiralj så hade de inte möjlighet att konkurrera med Canon/Casio/Sony/Samsung/etc., som alla hade massiv erfarenhet, kompetens och produktionsmöjligheter gällande prispressad finelektronik.
Dessutom så var Kodaks stora dilemma att deras huvudprodukt där de var dominanta: film, direkt tog skada av varje person som valde en digitalkamera före en analog dito, även om det var Kodak själva som sålde den nya kameran. Detta visste de visserligen om redan på 1980-talet, inte minst då de själva var tidiga i att experimentera med digitalfoto, men de lyckades inte vrida om sitt företag trots lång förvarning.
Intressantare kan vara att jämföra Kodak med Fujifilm, som var i en liknande position i egentligen exakt samma bransch men lyckades bättre med sin omstrukturering.
Ska situationen jämföras med Nokia så hade Nokia hela tiden egentligen tillgång till exakt den kompetens och den infrastruktur som de skulle behöva för att fortsätta vara ledande inom mobilmarknaden, och jag hittar ingen direkt analog till Kodaks situation med film kontra digitalteknik. Nokia var under en majoritet av tiden i en ypperlig position med en riklig kassa och stabil inkomst för att leda även dagens smartphonesegment, men de fick snarare aldrig ut sin potential. En likhet skulle kunna vara om man hittar en sorts nöjdhet och arrogans i att vara marknadsledande hos både Nokia och Kodak, men det är rätt flummigt på egen hand om man inte kan peka på konkreta åtgärder (eller brister på åtgärder).
