Regeringens budget fälld och budgetkaos. Bra/dåligt? Vad händer nu?

Ser också den utkristalliserade blockmentalitet som gällt de senaste 8 åren, och kanske som allra mest nu efter valet 2014, som rakt av negativ. Det demokratiska system vi har fungerar inte väl med få aktörer, och när man får openetrerbara block så kunde de praktiskt sett lika gärna ersättas med ett enda parti, med de negativa konsekvenser detta har, och vilka vi just nu ser.

Jag trodde att endera av (eller både) C och FP till slut, efter långa ställningskrig i media, skulle kompromissa och åtminstone passivt släppa igenom S, vilket om man minns mer än drygt 8 år tillbaka i tiden inte vore alls speciellt märkligt. Kanske är det omöjligt för sittande partiledare att göra detta med trovärdigheten i behåll efter den retorik de fört där de upprepat försökt måla upp milsvida klyftor och meningsmotsättningar, men för varken C eller FP så ser partiledarposten speciellt säker ut idag med tanke på deras väljarsiffror (och det finns visst stöd inom partierna för sådana lösningar, om än (utåt) inte i de nuvarande högsta ledningsgrupperna). Kanske är partiledarbyten där en möjlig väg framåt: dock är det nog lite väl tight att hinna med en sådan bytesprocess redan till ett nyval i mars.

Att S lämnade V utanför regeringen var deras stora trevare till att luckra upp blocken. Mycket mer än så kunde de inte göra — övriga relevanta aktörer gjorde det glasklart att inga ytterligare samarbeten var på kartan. Även V klagade naturligt på detta tilltag till en början och sade att de skulle kunna ställa till med rabalder, även om de senare gick med på kompromisser för att försöka få en regering till stånd.

Men ja, om alliansen är fullständigt övertygad om att deras block aldrig ska luckras upp så finns det inga egentliga möjligheter till en regering under dagens opinionssiffror utan stöd av SD, vilket alla aktörer också säger nej till, och där står vi. Jag ser det som att alliansens strategers ursprungliga planer underskattade hur många av deras "kärnväljare" som låg nära och inte hade några problem med att gå till SD, och vad strategernas val får för spelteoretiska konsekvenser när det nu finns tre block (varav ett utnyttjar just spelteori för att sätta käppar i hjulet för den sköra processen) snarare än de två relevanta som fanns när de började med projektet.

Jag ser ingen möjlighet att C eller FP skulle Stödja en regering med MP, tycker de har så pass olika åsikter i sina kärnfrågor att det inte är möjligt.

Sitter nog rätt långt inne för samtliga Allianspartier att samarbeta med en regering som tillväxtfientliga MP sitter i. Undra hur SD fientlig Anna Kinberg Batra är? Har inte hört något om det från henne. Finns ju ett rätt stort tryck inifrån M att ta tag i migrationspolitiken eller att inleda ett samarbete med SD.

Vad tror ni om idén att rösta på sig själv och företräda sig själv? Jag gör garanterat ett bättre jobb än alla dessa gycklare, så varför skulle jag rösta på någon annan? Så gör som jag och rösta på dig själv! Eller rösta på mig om du inte orkar företräda dig själv och/eller tror att jag skulle göra ett fullgott jobb med att företräda oss båda. Jag vidarebefordrar dina synpunkter, önskemål och klagomål till vem jag än råkar komma i kontakt med på min resa igenom maktens korridorer (om jag ändå ska åt det hållet.)

Det är lätt att personrösta. Bara att skriva sitt (mitt?) namn på en blank valsedel för valfritt parti.

Utifrån den retorik som gällt sedan de bildade "alliansen" inför valet 2006, måhända, men historiskt sett eller vad som bör vara förankrat hos deras väljare: inte alls lika säkert. Det handlar inte om att partierna plötsligt ska bli bästa kompisar, utan en kompromiss är en kompromiss, vilket flera partiledningar tidigare ärat i svensk politisk historia. Såg en nypublicerad historisk utläggning i frågan nyss [krönika, DN]. Som jag nämnde så är kanske partiledarbyten enda vägen för något sådant att ske i detta läge.

Om det inte kostar något att gissa så tror jag inte att varken C eller FP är/borde vara speciellt glada över att regeringen fälldes och nyvalet. De har säkerligen fortfarande många väljare som minns den äldre tidens politik som röstar på ren tomgång, som nu kan börja fundera på om inte partierna ändrat sig så pass mycket att de inte längre representerar vad dessa väljare tror. Detta i kombination med att de båda lever relativt nära 4 %-gränsen och enligt många signaler [SVD] redan troligen backas till stor del av stödröster gör att de inte sitter speciellt säkert: en dag kommer inte ens dessa längre hjälpa. Om de dessutom inte kan stoppa det antagna flödet av alliansväljare till SD så ser det rätt problematiskt ut.

Det rödgröna blocket har sina egna bekymmer med ett nyval, då ett stort parti som S i regel (snarast per definition) har svårare att mobilisera väljare. Hur stor denna effekt visar sig vara i ett nyval, och kanske framför allt om den blir större eller mindre i relation till hur den ser ut i ett ordinarie val, är det dock ingen som vet.

Ska jag återigen komma med en kostnadsfri gissning så tror jag att det är många SD-väljare som inte bryr sig tillräckligt om riksdagsvalet för att gå till ett nyval där detta är det enda val som behandlas. Deras starkaste fästen (där de regelbundet drar in > 15 %) bygger i min erfarenhet på att de har stark kommunalpolitisk förankring, och att det är denna som mobiliserar. I många av deras starkaste lokala regioner så har också deras kommunala representation rätt lite att överhuvudtaget göra med huvudpartiets politik.

Men hur valresultatet kommer förändras, och om det kommer ändras tillräckligt för att göra någon skillnad, går det bara att spekulera i.

Så som retoriken låtit så är det inte möjligt för partierna att uttryckligen samarbeta med SD. Visst, det skulle kunna ge en regeringsperiod, men i mina ögon så skulle motståndarblocket få så mycket artilleri att en sådan regering omöjligen skulle kunna överleva ett ytterligare val, och detta med vansinnigt god marginal. Lägg därtill bagaget för framtida val av att ha samarbetat med den partibild som SD trots allt har så tror jag inte att något parti kan riskera en sådan sammanblandning.

Om M skulle börja flirta med SD för att locka tillbaka de väljare som spekulativt migrerade denna väg i detta val så tror jag att de får det väldigt svårt att samtidigt behålla alliansen intakt, och M utan sin allians blir idag ingen maktfaktor (generellt ej heller historiskt: S hade regeringsmakten 1932–1976, och därefter bara med två mindre avbrott fram till 2006). Om vi spekulerar så skulle M:s ökade mandat i ett sådant scenario komma från just SD, vilket ger en M+SD-kombination som redan idag skulle förlora direkt mot exempelvis S+MP. Dessutom kommer sedan tidigare val en stor del av M:s sentida ökning från just S (som ju ensamma låg på 40 % för bara tre val sedan), som säkert skulle flytta tillbaka lika snabbt om M gick alltför långt ifrån den retorik de valde för att initialt locka över dessa.

En stor del av poängen med alliansarbetet var att kunna få över delar av den stora svenska röda massan som förespråkade vår historiska välfärdsmodell, så retoriken var tvungen att flytta västerut. Så länge det inte fanns något egentligt alternativ längre österut så var detta inget större problem att kombinera med den tidigare väljarbasen, men när SD uppenbarade sig så föll planen i viss mån. Utan att vara alltför djärv kan man hävda att SD kunnat bli stora för att M retoriskt gick åt vänster. Senaste valresultatet passar väl in i en sådan förklaring.

Det finns alltså i mina ögon inte kvar någon egentlig parlamentarisk möjlighet för något parti att samarbeta med SD — vilket gör det än mer märkligt att det inte verkar ha gjorts seriösa ansträngningar att hitta andra lösningar. Vad gäller alliansens möjlighet till ökning så har de en ytterst prekär balansgång att vandra för att försöka få tillbaka SD-väljare, samtidigt som de inte blir av med de S-väljare som lockades över 2006.

Här kommer min prognos:

F! förlorar allt ev. stöd de fick från övriga vänsterpartier iom deras förlust i September, detta gör då att de hamnar under 3%-enheter, kanske runt 2,5, om inte mindre.
SD växer av beskedet då de visat upp vad de vill, samt sitt inflytande över resten av riksdagen. Uppemot 14-15%-enheter.
S förlorar på nyvalet då Löfvén misslyckats i sitt uppdrag och dragit skam över sitt parti, dock inte mycket och de står kvar på över 30%-enheter.
V liksom MP förblir relativt oförändrade.
C och KD minskar lite av det hela då de länge legat i riskzonen, och inte gjort mycket ljud av sig under den här nojan.
FP och M växer några %-enheter vardera, då socialdemokratiska väljare nu skiftar till det borgerliga blocket, och därmed dessa två partier.

Om samma situation uppstår med enda skillnaden att det är svag övervikt för alliansen så blir det problem med tanke på alliansens agerande i denna vända. Jag kan inte tänka mig att de släpper in SD i budgetarbetet enligt det resonemang du citerar, och om SD håller kvar vid sin position om att fälla alla budgetar som inte följer dem i deras hjärtefråga så är det inte omöjligt att nyval uppstår igen.

Vid en sådan situation så tror jag att partiledare kommer ryka även mot deras egen vilja och att alliansen luckras upp. Det skulle kunna ske redan vid detta första nyval, men det är också möjligt att alliansen först vill chansa på att de ska trilla över till en majoritet i mars, även om det är osannolikt. De kommer nog sätta sig och fundera väldigt djupt på vad konsekvenserna av ett nyval blir. S+MP var de som relativt snabbt och resolut tog beslutet om nyval med bara någon dags betänketid, så man kan anta att de var förberedda och anser att det är det mest gynnsamma alternativet för dem.

Återigen: inget parti kommer att kunna samarbeta direkt med SD utan att irreparabelt skada sina chanser i framtida val. Vad SD möjligen kan åstadkomma är att alliansen får bilda minoritetsregering med SD:s tysta stöd, precis som var fallet under förra mandatperioden. Enda anledningen till att regeringen Reinfeldt kunde få igenom sina budgetar då var för att SD då valde att lägga ner sina röster, till skillnad från hur de agerade idag. Vi hade kunnat ha precis samma situation som idag varje år under de senaste fyra åren om SD valt att agera annorlunda, med en eventuell skillnad i hur S och MP hanterat "utsträckta händer" jämfört med hur alliansen hanterat dessa denna gång. Notera att detta fortfarande inte skulle ge något eget inflytande till SD:s politik, utöver att de agerar som ett extra tyst mandatblock i alliansen.

Å andra sidan styrde de Sverige i 40 år under 1900-talets mitt. Fast alla partier går väl i graven förr eller senare.

Även om jag själv gärna hade sett att budgeten gick igenom (om än enbart för att stabilisera ett kaotiskt läge), tycker jag ett nyval ska bli intressant. Fruktar dock för konsekvenserna det kan få.

Om dom inte ger och tar lite på sina punkter, skulle jag tro att samma dödläge händer igen.

Enligt mig så är problemet väldigt enkelt - oförmåga att kompromissa sig fram till en majoritets regering. Och när alla beter sig som envisa små barn i en sandlåda, ja då kommer vi ingen vart.

Jag hoppas att efter detta extra val när vi åter igen ser att inget block får majoritet så kan de sätta sig ned och skapa en gemensam regering eller åtminstone ett samarbete om budgeten. Tror dock det som kommer krävas för att intressera alliansen och dess väljare är att V och MP inflytande hålls tillbaka.

Sossarna är i behov av förnyelse och föryngring, men det är i grunden samma gamla ansikten man ser, Det är ett parti för industriarbetare, och i takt med att service-sektorn eller "white collar" tar över mer och mer och andelen industriarbetare minskar så blir de också mindre relevanta. Det måste till något drastiskt tror jag om de ska bli ett relevant parti igen. Just nu är de bara inne i den socialliberala gröten som "alla andra" partier också är inne i, och de tycker "lagom" om allt och saknar profilfrågor. De är grå, helt enkelt.

Eller så kanske inte V får vara med och leka längre. De är ju hyffsat ute på vänsterkanten samtidigt som resten samlas kring mitten. Hoppas de kan släppa detta med att "allt som är vänster/höger om mitten hör ihop!" och istället se att vi har ett antal partier som samlas kring mitten och ganska lika.

Fast för ett år sen, kanske mer, gjorde S klart att han vill samarbeta över blockgränsen. När alliansen drygade och vägrade fick han samarbeta åt vänster.

Förövrigt skulle jag tro att alliansen ville att löfven skulle avgå så att de skulle bilda regering och därefter förhandla med s om att göra det enklare för minoritets regeringar att styra. Makthunger indeed.

Att säga sig villig att samarbeta över blockgränsen och att göra faktiska försök att samarbeta över blockgränserna är två helt olika saker. Om man inte kan komma överrens om profilfrågor så blir det inget samarbete.

"Feministerna" är vänsteranhängare, inte just feminister. Moderaterna kan ha politik för jämställdhet utan att locka över (inte tillbaka) en enda av vänsterväljarna som valt F!. Det är inte där Moderaterna ska leta, det är en återvändsgränd.