Extraval 2015 inställt, men hur hade du röstat?

Jag har inget att anmärka på metodiken . Det är inte den enda, men som du säger: de som verkar enklast att sympatisera med är ju troligen de som företräder en bäst.

En notis om "djupare insikt": någon som kommer fram till en annan slutsats än en själv måste inte ha vardera djupare eller grundare insikt, men vad som troligen skiljer är grundläggande värderingar, dvs det perspektiv utifrån vilket det valts att värdera politiken. Det följer direkt av att det inte bara finns ett sätt att bedöma politiks nytta (referens till mitt föregående inlägg). Detta uppvisar sig inte minst i att personer tenderar att rösta på mer eller mindre samma sak som deras föräldrar röstar på, oavsett hur mycket de sätter sig in i politiken, då perspektiven cementerats från barnsben.

Jag känner mig personligen ofta mer bekväm med att inte titta så mycket på aktuella vallöften, utan mer på partihistorik, då min bild är att partier alltid har en inre "tröghet" då människorna inte byts ut på en dag (inte bara partiledaren, utan hela partistrukturen), oavsett om retoriken utåt skulle ändras. Det gör det lättare för mig att tro att jag väljer något som jag ska kunna vara bekväm med i fyra år (eller ett halvår, som denna gång ). Aktuella vallöften bör ju dock på något sätt spegla ett partis övergripande tankar ändå, så jag antar att man kan attackera det från vardera håll.

Gällande att kunna sätta sig in i partiers egna resonemang så tycker jag det är viktigt för att kunna få grepp om partierna. Annars är det lätt att man sitter och inte förstår sig på vad de håller på med (ibland är detta svårt nog ändå). Även om man lyckas måla upp ett resonemang så måste man inte hålla med, men det är belysande att se vilka värderingar det är som leder fram till deras slutsatser. Om man tänker "de andra är ju bara helt dumma i kolan" så är det enligt mig en grogrund till att riskera att hamna djupt nedsänkt i en idémässig skyttegrav, vilket är något som sticker i mina ögon; oavsett vilket parti det handlar om. Det är också en förutsättning för att skapa extremism i olika former, även om de allra flesta (snarast per definition) inte fastnar i sådana mönster. Tyvärr så är det ofta så enögt politiska debatter låter i TV för att fiska röster, så partiledarna är inte precis bra förebilder.

Ska jag fortsätta citera mig själv så minns jag att jag skrev något liknande i en diskussion om något mer "världsligt", närmare forumets huvudsakliga tema (mer specifikt Xbox One) för inte alltför länge sedan:

Jag minns också en meningsväxling med min religionslärare på gymnasiet. Begreppet "ondska" diskuterades, och jag sa något i stil med att jag inte trodde att Saddam Hussein (som var aktuell vid tillfället) vaknade upp varje morgon och tänkte "fan vad ond jag är", utan att han troligen nått sina övertygelser via någon sorts resonemang och säkert kunde motivera sina handlingar för sig själv. Jag minns också att jag tyckte läraren var lite trångsynt som försökte argumentera emot detta och för att det skulle existera någon sorts "objektiv ondska" i världen. Det är möjligt att hon mest försökte få mig att uttrycka mig bättre eller hade någon annan poäng, men det är så jag minns det. Det är lite av en parallell till att jag inte tror att det finns något parti som vaknar och tänker "vi är rätt korkade som vill göra landet sämre, men nu kör vi", och att jag inte tror det är konstruktivt att se på partier på det sättet.

Kan tillägga att anledningen till att jag svarade på dina inlägg var för att jag tyckte det var intressanta koncept som lyftes som jag tycker det är intressant att tänka på, och inte för att jag såg det som något så chockerande provokativt att jag inte kunde undvika att rycka ut i någon sorts tangentbordsstrid . Jag vet inte hur det framstått, men det skadar inte att försöka vara tydlig. Textmediet kan vara förrädiskt.

Men med det argumentet så är alla riksdagspartier förutom MP (rätta mig om jag har fel, men detta är vad jag vet det enda partiet som förespråkar en helt fri invandring, F! också om vi vill räkna med dem) rasistiska, då samtliga övriga partier vill begränsa invandringen hit?

Man undrar vad de här på forumet som inte anser allianspartierna har något ansvar öht för att situationen blev låst tycker att Löfven borde öppnat med för erbjudande.

Löfven var beredd ge alliansen ministerposter [DN] — samma länk med rubrik för de som präglats att inte klicka på mystiska länkar på nätet .

Det är ett i sammanhanget intressant uttalande, även om det snarare bara specificerar vad de möten som redan varit väl omskrivna handlade om. Det ska också bli intressant att se om C och FP släpper förtydliganden om situationen, och hur de då väljer att formulera sig. Jag misstänker antingen locket på eller attack, där endera utfall pekar på huruvida det skett någon strategisk ändring än eller ej.

Jag måste säga att en av de mer överraskande sakerna i denna tråd (för mycket är inte speciellt överraskande om man följt politiska trådar på forumet tidigare) är den övertygelse flera visat om att Löfven inte uttryckt någon vilja för samarbete över blockgränser. Är det en enda sak jag skulle lyfta fram som präglat Löfvens valrörelse både före och efter valet så är det motsatsen, vilket även verkar ha varit kontroversiellt inom vänsterblocket. Detta var också möjligen den största diskussionspunkten under våren och sommaren i tidningars rapportering av valdebatterna, då det spekulerats vitt och brett om huruvida det varit en svaghet eller ej, men ändå har denna punkt försvunnit i vissas berättelser.

Antingen kommer det från selektivt utnyttjande av informationskällor (men jag vet inte vilken tidning man då kan ha läst), men troligare ur konfirmationsbias, där sådan information knappt passerar ögonnerven innan den förkastas om man redan är säker på att det inte kan stämma med den berättelse man redan valt. I andra ord: man vill inte ta in informationen. Kanske speciellt svårt är det att förstå de som nu i efterhand menar att de önskar att Löfven skulle ha sökt blocköverskridande lösningar, men uttrycker besvikelse över att det inte skulle ha hänt.

Men ja, som en förlängning av resonemanget, så bara för att det nu kommer ytterligare en artikel som beskriver detta så betyder inte det nödvändigen att någon kommer ändra sin bild av vad som händer eller har hänt. Har man kunnat "stå emot" under ett halvår så kan man säkert göra det ett halvår till. Som nämndes tidigare i tråden så är ju dock dessa mest cementerade väljare inte speciellt intressanta för partierna just i en valrörelse ändå, då de röstar som de alltid gjort, oavsett hur det låter i debatterna.

Det sitter långt inne i många länder. USA:s senaste mandatperioder har inte precis präglats av kompromissvilja, utan snarare total parlamentarisk låsning. Belgien nämns ofta som exempel som inte lyckades få till stånd en godkänd regering på närmre 1.5 år, så mycket politiskt klimat verkar ha skruvats upp, då många sett att det finns väljare att vinna på att skapa så djupa klyftor som möjligt.

På kommunal nivå så finns det ofta olika historik gentemot rikspartierna. Ibland uttrycks det fullständig oförståelse gällande exempelvis hur partier kan samarbeta med SD på kommunal nivå, men allt som oftast handlar det då om kommunal representation, ofta från en helt annan bakgrund än SD:s egen med mindre rumsrena kopplingar till BSS och liknande, som i många fall inte ens driver SD:s knäckfråga om invandring. Att de ens tillhör samma parti är en historia i sig; speciellt i Skåne, där SD främst samlade redan existerande lokala tidigare kallade "missnöjespartier" under gemensam flagg (och där skepsis gentemot styrning från "Stockholm" måhända av historiska anledningar är störst i landet, men det är nog föremål för en egen tråd). Samma oförståelse uppvisas åt andra hållet, där SD-anhängare tänker "om de kan samarbeta i kommunerna, varför inte på riksnivå?", men det handlar om fundamentalt olika saker (vi kan även nämna kommunala koalitioner som alliansen+V i Storuman, som sedan spräcktes av S+KD+typ halva V, och det finns fler exempel).

Det har uppkommit politiskt kaos i kommuner tidigare när valresultaten lett till situationer där kompromisser suttit extremt långt inne, eller "politiska vildar" mitt under mandatperioder skiftat block och skapat ledande konstellationer som initialt inte representerats folkets faktiska val. Dock har det inte ens varit möjligt att anordna kommunala extraval förrän Kommunallagen ändrades i samband med Grundlagsutredningen 2004–2008 som ledde till Grundlagsreformen som föreslogs 2009, klubbades efter några mindre ändringar 2010 (SD var emot) och började gälla 2011. Det är alltså inte alls omöjligt att även kommuner kommer utlysa extraval när förhandlingar inte leder någonstans framöver, men tidigare har det inte funnits någon annan egentlig mekanism än att "komma överens".

Korrekt. Jag tänkte mer på de som helt hoppar över länken för att den inte verkar relevant/intressant utifrån länktexten, men uttryckte mig lite vagare .

Svaret är förmodligen att de (iaf majoriteten) tycker att SD är det partiet som prioriterar bäst hur skattepengarna ska fördelas. Om majoriteten av deras väljare är rasister så är det sorgligt på så många sätt. Du svarade dock inte på min fråga, där var ett frågetecken i slutet. Anser du att alla riksdagspartier förutom MP är rasistiska?

För att hålla sig till artiklar du redan länkat till, läser man vad Bengt Westerberg [DN] skrev så slår han väldigt mycket huvudet på spiken med detta

Politiskt kommer det kosta att göra ett sådant samarbete, C och FP är inte så långt från spärren så de måste tänka sig för.

Men om man sedan tar den andra artikeln du nämner, den från dagens DN om erbjudande om ministerposter [DN].

Varför är det så självklart att S ska sitta på statsministerposten eller ens vara med i regeringen om huvudmålet bara är att hålla SD utanför? Alliansen har ju visat prov på väldigt bra regeringsduglighet och möjlighet att samarbeta sinsemellan, så varför inte då låta det gänget köra vidare och göra upp med S i riksdagen? Där är min invändning mot Löfvens inviter, jag får uppfattningen att de är gjorde väldigt mycket med S bästa i fokus (har naturligtvis väldigt begränsade bevis för detta). Med tanke på hur väljarstödet ser ut för C och FP måste en uppgörelse som innefattade en S+MP regering och C+FP vara till större fördel för de två senare då de med väldigt stor sannolikhet riskerar att ses som svikare av i alla fall en del av sin väljarbas.

Sedan verkar ju MP inte alls vara främmande för att jobba med alliansen [SvD] och tror fortfarande att MP+C+FP+M+KD är mer realistiskt och mindre riskfyllt (straffad av väljarbasen) för de inblandade partierna än S+allianspartier, S+M är enda rimliga kombon.

Tja, du skrev ju tidigare följande: "På vilka andra grunder än rasistiska kan man anse att etniska Svenskar är mer berättigade att vistas i Sverige än andra etniska grupper?"

Jag förklarade att det är bara ett av åtta riksdagspartier som anser att alla har exakt lika stor rätt att vistas i Sverige och därför förespråkar en helt fri invandring, och det är MP. Övriga partier gör ju mer eller mindre samma skillnad på folk och folk som SD gör när det gäller rätten att bo i Sverige, det är bara det att gränsen på hur många som ska få bo här varierar. Som exempel får min utländska (utomeuropeiska) fru inte vistas i Sverige nu medans hennes ansökan om uppehållstillstånd behandlas och det är inte SD som har bestämt det.

Personligen kommer jag rösta på det parti som lägger ett förbud mot att kladda på mobiltelefoner i riksdagen medans andra talar. Det och många andra grejer som ledande politiker håller på med är helt respektlösa och sänder ut helt fel signaler till samhället i stort. Det hade varit fint om politiker kunde vara nån sorts förebilder och inte bara fingerpekande hycklerister (som förmodligen inte är ett ord, men meningen framgår nog).

Allihopa...men bara när andra gör det, och det är bara andra som gör det.

Det är helt korrekt att C och FP (och KD) bör vara bra nervösa över sina respektive lägen idag. Jag skulle dock inte våga dra slutsatsen att de själva skulle skadas av blocköverskridande samarbeten (till skillnad från högeralliansens åttaåriga regeringskoncept som helhet, som ju då skulle vara över).

• C har sett en noterbar nedgång under både 2010 och 2014 och behöver bryta denna trend, även om de inte ligger i den absoluta riskzonen redan idag.

• FP är än mer dramatiskt att betrakta: sista valet innan allianssamarbetet (2002) fick de 13.4 % av rösterna, vilket gjorde dem till tredje största parti (liksom en sådan siffra hade gjort 2014). Valet därefter (2006), dvs första "alliansvalet", närapå halverades deras stöd till 7.5 % i riksdagsvalet. De har fortsatt gå nedåt både 2010 och 2014 och de är idag sjunde största parti i riksdagen, eller ekvivalent sagt: näst minsta.

De må båda ha fått ut andra saker av samarbetet, men väljarmässigt har det inte sett positivt ut. Det första antagandet skulle i mina ögon snarare vara att både C och framför allt FP skulle ha egna röster att tjäna på att lämna allianssamarbetet, men visst kan djupare inspektion ge korrektioner. Det är komplext nog för att jag ska hålla mig långt borta från att dra några absoluta slutsatser, men det är lätt att se att läget börjar bli akut, och att deras utveckling måste vända inom bara en valrörelse eller två för att de inte ska åka ur.

Det bör noteras att detta är ett Annie Lööf-citat från hennes personliga Twitterkonto, och inte en del av artikelns analys i sig.

Det är korrekt att det inte finns någon faktisk regel som säger att största parti ska ha statsministerposten, men att alternativ inte diskuterats av partierna bygger på den praxis som både vänster- och högerblocket har uttryckt sig vilja hålla sig till; dels i inställningen att "största block ska släppas fram till regering" och alliansens upprepade uttalanden om sitt samarbete om att "största allianspartiet tillsätter statsministerposten". Det kan nämnas att denna praxis har frångåtts vid ett fåtal tillfällen under svensk politisk 1900-talshistoria, dock.

Gällande om den "regeringsduglighet" som varit ska betraktas som "bra" eller inte, eller kanske framför allt dess relevans, anser jag är rätt politiskt färgat. Det egentliga betyget är ju valresultatet, och där försvann mätbart 20 % av alliansens väljare mellan 2010 och 2014. De som tycker att deras föredragna politik har representerats tycker säkert att det varit bra. "Regeringsduglighet" vad gäller förmågan att få en budget till stånd har utgått ifrån att SD valt att 2010–2014 inte "sänka" budgeten för att markera i sin knäckfråga, vilket är den stora förändringen i situationen sedan senast. Man kan nämna att till och med den sällsynta majoritetsregeringen Reinfeldt 2006–2010 hade 7 mandats övertag gentemot motstående S+V+MP-block i riksdagen. Det budgetförslag som för någon vecka sedan lades fram som regeringens alternativ hade 18 mandats övertag gentemot alliansen, men det är ju en annan känd "yttre faktor" som har förändrats sedan dess.

Det kom redan dag 1 (troligen även dag 0, samt dessförinnan) många bedömningar av den nytillsatta regeringens "duglighet" från bestämda politiska håll (både positivt och negativt, som alltid), men det känns rätt omöjligt att bedöma utifrån denna korta och i svenskt perspektiv unika parlamentariska situation som rått. Den fullständiga politiska låsningen är exceptionell, men jag finner ingen möjlighet att inte rimligen tillskriva den externa faktorer, och det har under valrörelsen länge spekulerats i att den skulle kunna infinna sig 2014 (se exempelvis Westerberg igen). Löfven har pratat med Obama i telefon, ministrarna har genomgått sedvanlig garderobstömning i media, en ubåt har hälsat på i Stockholm. I övrigt har det från alla håll lekts med hink och spade i debatter och ett visst riksdagsparti har frångått så kallad "praxis" i en omröstning, utan att följderna negerats av övriga parter; det är inte mycket till bedömningsunderlag.

Om huvudmålet för övriga sju partier bara hade varit att hålla SD utanför så hade vi vid det här laget redan haft en budget på plats och en regering med uppgift att sköta de närmaste fyra åren. Att spekulera vidare i den cirkeln blir ett "blame game" utan konstruktiva följder, i mina ögon.

Huruvida om S+MP skulle tjäna mer på ett samarbete med C+FP (i praktiken hade det räckt med en av dessa aktörer, men större majoriteter är ju alltid bättre) än tvärtom så refererar jag till det jag skrev tidigare i detta inlägg om valresultatens utveckling ('s/fördel/nackdel/' i din sista mening antar jag).

S+MP skulle vara sammansvetsade från valrörelsen, och som relativt likriktade representanter för 113+25 mandat så hade de naturligen krävt mer att säga till om politiskt än C:s 22 eller FP:s 19, men det är ju det som är kompromissens tanke, och positionen som "drivande" är den som folket har producerat med sina röster, i den demokratiska grundtanken, på samma sätt som Fridolin (nedan) säger att om alliansen blir största block nästa gång så är kompromisser från deras sida givetvis på bordet. Spelteoretiskt kan man tänka sig att det mindre partiet skulle kunna kräva exempelvis "halva" makten i ett sådant samarbete eftersom det inte vore möjligt utan dem, vilket då borde ha glatt dess väljare enormt i relation till deras röstandel. I praktiken hade den fiktiva "procentsiffran" troligen blivit lägre, men poängen är att det inte borde vara teoretiskt omöjligt att finna en kompromiss för endera part. Vad som uttryckligen i stället har hänt denna gång (enligt rapporter från båda sidor, vad jag kan se) är att alla sådana utom-allians-samtal nekats snarast på förhand, så kompromisser har aldrig ens undersökts.

Det går att spekulera i huruvida det hade varit möjligt, men i vilket fall så verkar det aldrig ens ha gjorts några bilaterala försök.

Återigen för att förtydliga så är det inte MP själva som sagt att MP+allians är troligare än S+allians (åtminstone inte av vad som framgår av artikeln), utan jag antar att du syftar på dina tankar i tidigare inlägg.

Utifrån den situation som har uppstått så är det hedervärt (och nödvändigt) att börja prata om möjligheter till samarbete vid nya svåra situationer snarare än att backa in än mer i sitt hörn. Jag har fortfarande svårt att se MP+allians som gemensamt regeringsalternativ, men vad gäller samarbetesaspekten är det inte omöjligt att se en alliansregering med stöd (passivt eller aktivt) av MP, eller S, eller båda, om alliansen blir det största blocket. Så som valresultatet blev denna vända så ser jag personligen det inte som troligt/möjligt. Jag tror det skulle ta hårdare på MP:s väljarskara än på S:s att överge en position som största block för att släppa fram alliansen, då jag ser en större kollisionskurs mellan MP:s huvudmål och alliansens än mellan S:s bredare program och alliansen.

———

Som jag skrev i mitt första inlägg i dessa valtrådar så utnyttjar jag dock till fullo att det inte kostar något att spekulera .

Men alla delar inte samma tro som du, att då avfärda alla som i motsats till dig inte tror att fri invandring är något vi skulle tjäna på som rasister eller smygrasister känns ganska...extremt.

Att vara "mot slöseri av skattemedel" är lite som att vara "mot onödigt våld". Det är klart att alla är emot, så vad finns att diskutera? Det är också klart att det alltid kommer finnas svinn i alla processer, möjligen även beroende på vem som tittar. Nuonaffären har nämnts av flera parter i denna tråd — klart som fasiken att ingen var "för" följderna, men säger det något om skatter i allmänhet?

Att gå till slutsatsen (eller åtminstone lysa på med laserpekare och peka på med stora skumgummifingrar) att lägre skatter av nöden också ger mindre slöseri, inte bara absolut utan även procentuellt, eller att en viss politisk inriktning skulle vara mindre "slösaktig" än en annan landar i territorier om vad man ser som slöseri, hur man mäter det och en himla massa tyckande. Närapå alla erkänner den effekt av skatter som kan utnyttjas för att stimulera ekonomi och annat, så även om det finns ett svinn skulle det ju fortfarande kunna finnas en nettovinst. Helt plötsligt är det ytterligare en gränsdragning att diskutera.

Så ja: alla håller med om att slöseri (och onödigt våld!) är dåligt . Är eventuellt "slöseri" av skattemedel den viktigaste av de frågor vi kan förhålla oss till just idag? Vissa tycker kanske det. Någon annan sa att det var invandringsstopp (andra verkar inte riktigt hålla med), någon annan verkar tycka att det är miljön (fast en tredje sa att tillväxt var bättre (fast en fjärde att det var fel (fast …))).

(Har inte jag skrivit typ detta på forumet tidigare, i en tråd som handlade om en snarlik film från samma filmskapare? Spindelsinnet vibrerar… )