Datavetenskaplig linje, Chalmers

Det finns ingen som kan svara på din fråga på ett bra sätt eftersom ingen vet vad du tycker är bra eller dåligt. Du måste fråga vad du vill veta, och framför allt berätta vad du är ute efter. Varför vill du kanske söka till en datavetenskaplig utbildning? Vad har du för förkunskaper och vad vill du så småningom jobba med? Vad förväntar du dig av utbildningen? Har du flera alternativ som du jämför med?

Jag tror det är lättare att du skriver vad du är intresserad av och vad du vill få ut av utbildningen först.

Traditionellt brukar utbildningarna på universiteten (jämfört med de tekniska högskolorna) vara mer teoretiska och mer förberedande för avancerade studier. Sverige är dock ett litet land, med få studenter och många utbildningsplatser, så ibland är utbildningarna urvattnade och utbildningarna på högskolorna kan vara tyngre, eftersom konkurrensen är hårdare.

Jag har inte gått Data utan gick IT på Chalmers. Men vad jag förstått efter ha pratat med Data-killar (ja det är 95% killar) så är det inte alltför olikt IT förutom att Data var mer inriktat på hårdvara och IT mer utöver programmering även ta steget över, med hela projektplanering och allt det där. Visst det finns även i Data med vad jag vet, men på ett ungefär.

De första 3 åren är kurser med Matte, Matte, programmering, Matte, Nätverk, Algoritmer, Databaser, Matte, Programmeringsprojekt, Matte, Övriga Tekniska bitar, Svenska, Engelska, lite andra flumkurser och Matte. Var beredd på det.

Man får välja rätt mycket kurser också, så det går att göra det till som man vill också, men inte alltför mycket. Du behöver rätt poäng.

Finns det någon högskola som erbjuder civil data längre? Det mesta är ju universitet, trots sina namn som antyder annat. TS menar väl förresten civil data (D) på CTH och inte datavetenskaplig på GU?

Nu var det visserligen åtta år sedan jag var och snurrade på Datavetenskap på GU, men jag tror inte att utbildningen förändrats så brutalt att mina personliga erfarenheter av programmet saknar validitet. (Även om jag hoppas... mer om det senare.) Det måste dock sägas att eftersom jag bara gick där ett år, så har jag inte hela bilden klar för mig.

Datakurserna har jag inte så mycket att säga om, förutom att de på GU, liksom så många andra, envisades med att hålla första kursen i ett funktionellt programspråk. På min tid körde de Haskell, jag har förstått det som att de tidigare kört Lisp. Men om du inte har några tidigare programmeringskunskaper så spelar det nog mindre roll - allt kommer vara nytt och främmande då, oavsett vilket språk eller paradigm som presenteras. Det var värre för mig, som suttit och hackat BASIC, Pascal och C sedan barnsben.

Det som jag upplevde som klart jobbigast var matten, och jag är fortfarande lätt upprörd över mina erfarenheter från den delen. Jag hade på gymnasiet ganska lätt för matte, men glappet som fanns mellan Ma E (som var den sista kurs jag gick på gymnasiet) och den inledande kursen i algebra var enormt.

Det var ett helt annat sätt att presentera matematik - här utgick man inte från exempel och arbetade sig mot teorin (som mina gymnasielärare alltid gjorde), utan började med teorin, den mycket strikt formulerade teorin, och visade kanske något tillämpande exempel lite då och då. Presentationen av teorin var knastertorr: i princip ett uppräknande av satser, hjälpsatser och deras bevis. Och som traditionen är (var?) när det gäller matematikkurser på GU så förväntas du lära dig bevis av matematiska satser. Det finns två problem med detta:
1) Som förstaårsstudent är du inte mogen och mottaglig för bevistragglande, om du inte tränats i det förr eller är ett matematiskt geni. Om du idag inte vet vad ett bevis är, så är det precis min poäng. För mig var det ur askan, i elden, från att inte veta vad ett bevis är till att höra 3-4 bevis gås igenom på varje föreläsning. Det började föreläsning ett. Jag blev lätt chockad.
2) Flera bevis i algebrakursen använde matematisk teori som var betydligt mer avancerad än vad som gicks igenom i kursen - jag minns särskilt det obegripliga beviset av Lagrange:s sats som inbegrep "högersidoklasser", som jag än idag inte vet vad det är.

I slutändan handlade alltså bevistragglandet om ett fullständigt meningslöst utantillärande, som dessvärre var viktigt eftersom en god portion av tentafrågorna handlade om att reproducera dessa bevis (1/3 av dem på min tid). Ett horribelt idiotsystem som jag verkligen hoppas att de slutat med.

Under mina mattekurser på Linköpings Universitet har jag inte behövt lära mig ett enda bevis, här har tentorna istället varit helt fokuserade på räkneproblem. Ironiskt nog är det under mina studier här som jag har börjat förstå och ta till mig bevisen...

Ma E var ett grundkrav på min tid, men nu tror jag inte längre något universitetsprogram kräver det. Lite synd, för då tenderar många att välja bort det på gymnasiet, när den extra rutin som den kursen ger alltid kommer väl till pass om man sen läser mer matte på högskola.

Men vad gäller sakkunskaper så är den enda egentliga skillnaden (mellan att inte ha läst Ma E och ha gjort det) att man inte har koll på vad "komplexa tal" är. Kanske behöver man inte veta det, eller så kanske det gås igenom i någon av de inledande kurserna (fast då självklart i ett betydligt högre tempo än vad man har i Ma E). Man har i alla fall alla möjligheter att klara sig utan Ma E.

Det är bra om du blir lite skrämd nu, för då kanske det är lättare än du befarat när du kommer dit. Men i varje fall gäller det att jobba hårt för att hänga med, inte bara gå på föreläsningarna och lyssna med ett halvt öra, utan man bör övningsräkna som en tok - nöta, nöta, nöta. Universitetsplugg handlar mer om att ha ett riktigt läderarsel än om att vara "smart". (Man kan ju hävda att man inte är särskilt smart om man inte fattar att man måste jobba... ) Det tog plågsamt lång tid för mig att fatta, och jag har kuggat en hel del tentor p.g.a. att jag bara varit lat.

Jag ser via länken att de lägger upp utbildningen lite annorlunda nuförtiden. Då kan man ju hoppas att de lägger lite mindre vikt på bevisföring också...

Som badboll har sagt, det går inte riktigt jämföra Gymnasiet med Högskola/Universitet. På gymnasiet så pluggade jag nån dag innan proven och fick MVG. Blev en smärre chock på Chalmers. Första mattetentan vi hade fick över 60% underkänt på. Många fick precis på poängen godkänt. Man måste verkligen plugga, räkna, jobba, plugga, nöta.

Att dom kör Haskell som introspråk tycker jag inte är så dumt, då är mer eller mindre alla på samma nivå i början. Och att alls lära ut ett funktionellt språk tycker jag är en mycket bra ide för att få en bredare bild även om man senare kodar i något stort industrispråk (jag skriver tex mest C# på jobbet).

Om matten så tycker jag inte du ska vara speciellt orolig, matte på gymnasiet är inte samma sak som matte på universitetet, och den är inte på något sätt omöjlig även om man inte hade så feta gymnasiebetyg. Dock kommer det antagligen krävas att du lägger ner mycket tid på studierna innan du kommer in i det, men efter något/några år kommer det inte vara så farligt..

(Jag läste civing. D på Chalmers, men många kurser var tillsammans med GU/dv, iaf mot slutet)

Du får inte bli skrämd av något för att det är svårt och kräver mycket arbete, det går inte ens att jämföra universitet och gymnasiet men man blir ju bättre på att organisera sig och på att plugga och peppar varandra. Matten blir lätt en kall dusch i början men de flesta högskolor/univeristet brukar ha förberedande material som man antingen får studera in på egen hand eller i vissa fall ta till sig via nån sommarkurs. Ifall man inte fuskar med det tror jag vattnet i duschen blir betydligt mer ljummet.

(pluggar själv sista året på civ.ing datateknik kth)

Jag har precis börjat datateknik 300 hp på chalmers, och det vi hållt på med hittills är funktionell programmering (Haskell) och diskret matematik.
Matten är mycket lättare än programmeringen tycker jag. Och då menar jag inte att matten är lätt, utan att programmeringen är riktigt jobbig!

Om du inte vill jobba med mjukvara/programmering i framtiden avråder jag dig från att söka D-linjen. Jag själv ska byta till maskinteknik, för att jag inte är mjukvaru-kille. Jag tror att alla som läser data kommer jobba med mjukvara av något slag i slutändan.

Det vill inte jag, och därför passar maskin mig bättre. Kanske hade elektro passat mig bäst, men det är för mkt fysik och ganska mycket programmering i det också.

Det är klart du skall läsa teknisk linje på universitet/chalmers. Att det är mycket matte skall inte avskräcka dig; det lär än att bryta ner problem på ett otroligt effektivt sätt.

Att läsa något med mindre matte bara för att matten är svår gör inte att du kommer undan - förr eller senare stöter man på svåra problem, och då är matten är bra förberedelse.

Det handlar inte om att vara smart, utan att man måste revidera hela sin studieteknik. Jag känner ingen som inte har kommit igenom mattekurserna när de har lagt manken till. Själv har jag haft femma i alla mina mattekurser - förutom första halvåret då jag läste i Linköping (det var innan jag fattat hur man skulle göra).

Studiemetodiken är väldigt enkel. Räkna ALLA uppgifter i boken. Räkna de du inte klarar av första gången en gång till dagen efter. Räkna alla gamla tentor. Sitt med boken tills du förstår _allt_ och kan förklara det för någon annan. Detta tog för mig 6-8 timmar per dag (intensivt, inget snackplugg), med toppar på 12 timmar om dagen en till två veckor innan tentan.

Är du inte beredd att lägga ner det arbetet och inte kan uppsamla den mentala styrkan - läs inte något som kräver mycket matte. Om du är en slitvarg som kan ta i när det behövs kommer det ge så otroligt mycket tillbaka.

Samma sak gäller för fysik, och alla tunga kurser. Det finns inga genvägar - man måste förstå att varje timme är ett steg upp för berget oavsett om det känns så i stunden eller inte. Går man enträget når man toppen.

Om man har som ambiotion att ha toppbetyg så krävs möjligen den arbetsinsats som a.bjorn beskriver.
Men man behöver inte förstå allt för att klara tentorna och toppbetyg är inte jätteviktigt på arbetsmarkanden.

Dvs. Jag studerade inte på detta sätt, skulle aldrig palla att intensiv plugga på det sättet i 5 år. Jag siktade mer in mig på "snackplugga" som du säger. Dvs diskutera fram lösningar med andra och inte bara råplugg, mycket roligare dessutom. Men så har jag inte 5or i alla mattekurser heller.

Jag går just nu i trean på Datateknik på Chalmers, om det nu är den linjen du menar. Annars skulle jag nog rekommendera den över Datavetenskap som läses på GU.

Läste en del snack om matten i tråden, och ja, det är ganska mycket matte. Och oftast ganska svår. Men det är absolut ingenting som man inte kan släpa sig igenom. Efter att ha läst på linjen i över två år nu så kan jag säga att jag inte är lika glad i matte dock. Det är ett fåtal kurser som är väldigt tunga och svåra, och om man bara lägger ner lite extra tid under dessa perioder så ska det gå som en lek.

Fundera dock på vad du är mest intresserad av, hårdvara, mjukvara eller något blandat. På data får du inom mjukvara lära dig hur programmeringsspråk byggs upp (valbar kurs tror jag), Haskell, mycket Java och lite C (binds ihop med hårdvara). Inom hårdvara får du lära dig ganska mycket från grunden hur en dator är uppbygd vad gäller kommunikation mellan olika delar samt hur processorn fungerar ifrån grunden.

På IT däremot tror jag man enbart får lära sig mjukvara, utan att få en större förståelse över hur saker och ting är kopplat till hårdvaran. Lite synd.

Och på elektro är det tvärtom, du får knappt lära dig någon programmering öht. Väldans mycket avancerad matte där.

Nja, vi har haft vår del av hårdvara också. Digital- och datorteknik och Datorsystemteknik bland annat.

Men det är väldigt grundläggande saker. Som register och grindar typ.
Jag tyckte det började bli riktigt intressant i Mikrodatorarkitektur och nån multicore kurs, minns inte vad den hette.
Men jag läste inriktning inbyggda system, som är mer hårdvaruinriktad.

Jag började på datavetenskap på GU nu i höst och får hålla med många av de andra som skrivit att matten är svår och inte alls liknar den man läste på gymnasiet.
Skälet till att jag valde utbildningen var att det är stor frihet i vad man ska läsa, två av tre år väljer du programmeringskurser ifrån ungefär 60 stycken. Du kan alltså rikta in dig på kommunikation, spel eller något annat.
Haskell var ett mycket bra språk att börja med tycker jag eftersom som någon sa tidigare, alla är nybörjare där. Jag hade själv läst en hel del Java tidigare och tyckte Haskell var väldigt konstigt till att börja med. Men för att citera John Hughes "Life is to short for imperative programming". Det märktes var han menade med det, när man skriver ett Java-program på några hundra rader gick det ofta att göra MYCKET kortare i Haskell.

Iaf så rekommenderar jag utbildningen även om jag bara gått där en termin.

Precis! Har själv vart tvungen att läsa ovanstående och dessutom elkretsanalys så det är absolut inte bara mjukvara man får läsa på IT.

Vad skulle ni rekomendera, datavetenskap på GU med en master eller civing-IT på chalmers? Vad skiljer åt mest egentligen, om man nu skulle läsa likvärdigt? Har inte behörighet till civing så datavetenskap känns som ett alternativ isf ^^

Det beror på vad du är intresserad av och vad du vill få ut av utbildningen.

1) Vad är du intresserad av inom datavetenskapen?

2) Varför vill du studera?

Om svaret på 1 är "vet inte" och svaret på 2 är "att få ett jobb" så är ingenjörsutbildningen förmodligen bättre. Mer känd av arbetsgivare, mer schemalagd tid, mindre valfrihet (så du bler mer exponerad till många olika ämnen, och kan skapa dig intressen).

Om du däremot har ett specifikt intresse, kanske programmeringsspråkdesign, så är kandidatprogrammet bättre eftersom du har mer valfrihet att välja det du är intresserad av.

Jag har ett ganska brett intresse, så är inte riktigt säker vad som passar mig ^^ Kanske är datateknik bättre då.

Jag vill studera för att lära mig. Just nu vill jag lära mig mer OS och programmering. Hårdvara är jag mindre intresserad av, men det finns intresse för det med. Men både IT och datavetenskap är nästintill bara programmering?

Men ska jag läsa civing så måste jag gå ett basår, det känns lite tungt att behöva läsa men det är kanske värt.

Vad jag har förstått det som är det ganska mycket hårdvara på civilingenjör och ungefär 25% fysik, vill man då programmera och är mer intresserad av mjukvara är datavetenskap bättre. Men som sagt, man får en bredare utbildning på civ.

Jag har inte räknat alla uppgifter i någon kurs. Jag har definitivt inte pluggat 6-8 timmar per dag. Klarar ändå matten utmärkt.

Räkna all uppgifter behövs mest för att öva upp räknesäkerheten(undvika slarvfel) men i övrigt handlar det om att förstå alla resonemang och att kunna härleda egna slutsatser. Så, ja _förstå_ allt, men du behöver inte kunna alla uppgifter utantill. Snackplugg brukar jag uppleva som effektivast för min del, så länge plugg/snack-proportionen är lagom. Mest för att det är roligare att plugga om man kan diskutera problemen med andra.

Om man inte har svårt för matte så ska det inte vara några problem att klara mattestudierna. Man måste såklart lägga ner tid på studierna, man lär sig inget av att sitta hemma och kolla på anime, men något arbetsbi behöver man inte vara.