C++ eller Python?

Scheme har samma fördelar som t.ex. Clojure och ANSI Pascal, det är ett extremt enkelt språk och även i en rätt kort kurs som INDA (som jag har för mig ändå var 8HP, allt över 5HP var ju rätt långa kurser på KTH ), man kan lära sig i princip alla språkliga konstruktioner utan problem. Nu lär ju INDA knappast gått in på LIPS mörka sida, skriva macros, utan det är de flesta LISP-dialekter väldigt enkla.

Både Python och C++ är extremt stora språk, knappast något man lär ut i en kortare kurs. Men vet inte hur stort problem det är, man får helt enkelt hålla sig i en delmängd av språket. Är nog mest bara problem för de mest intresserade eleverna som lär sig mer på egen hand och då kanske går lite utanför mallarna.

Och kring diskussionen av vad som faktiskt är inbyggt i språket från början: var inte grejen även med Scheme att studenterna skulle skriva alla abstrakta datatyper själva, så vad är fördelen med språk som har allt det från början?

Har aldrig skrivit att Python inte är enklare än C++, har skrivit att jag själv inte kan se på vilket sätt Python är så mycket enklare. Om det nu är allmän kunskap som jag missat måste det ju vara trivialt för dig att upplysa mig genom några enkla exempel som visar hur komplicerat C++ är jämfört med Python!

Letade lite bland forskningsartiklar och liknande, enda jag hittade var att statiskt typning ger färre fel än dynamisk typning. Att unit-tester skulle vara nog visade sig vara fel, de hittar andra typer av fel och även statiskt typade språk måste ha unit-tester (vilket knappast borde vara en nyhet för någon som jobbar med programmering). Huruvida detta spelar någon roll för absoluta nybörjare låter jag vara osagt, i sådana kurser skriver man nog inte unit-tester (finns dock kurser man gör detta, har gått ett par Coursera Scala-kurser och där rättades alla inlämningsuppgifter genom att de kördes skulle klara ett gäng förutbestämda unit-tester).

En stor fördel för mig när jag lärt mig Python är att ha ett interpretator-fönster öppet, typ IDLE. Blir jag tveksam på syntaxen eller om något kommer ge mig förväntat beteende så slänger jag in lite kod i interpretatorn nästan som ett specifikt unit-test och ser vad output blir. Då får jag snabb koll på om jag fattat rätt utan att behöva skriva korrekt syntax i resten av koden och försöka kompilera.

De är såklart olika verktyg och bör användas i sina rätta sammanhang.

Jag tycker exempel med vector<string> names{"",""}... jämfört med names = ['',''] är ganska bra exempel på hur C++ kan upplevas mer komplicerat för en absolut nybörjare. Vad är vector och hur funkar det? Vad är string och hur funkar det? Varför måste string vara i vinkel-paranteser ihop med vector? Python -> spara dessa namnen i något som kallas såhär.

Typ

Första frågan är då om du vet vad ett primtal är? Nästa är, om jag ger dig ett tal, kan du ta reda på om det är ett primtal eller inte?

Det finns en metod som kallas Eratosthenes såll som är ganska lätt att förstå och snabb men kanske lite knepig att implementera.

Hur mycket av programmerandet har du in din mentala verktygslåda? Man brukar prata om begrepp som iteration och selektion, det vill säga göra saker flera gånger och göra saker om vissa villkor är uppfyllda. Du måste bryta ner problemet i olika delmoment som löser en mindre uppgift och sedan repetera den tills du har en lösnings som klarar av hela ditt problem. Exempelvis:

Steg 1: Skriv en funktion som avgör om ett tal är ett primtal eller inte. Är det talet delbart med något tal mellan 2 och roten ur sig själv är det inte ett primtal.

Steg 2: Skriv en loop som kör denna funktion på alla tal mellan 1 och 100 och samla alla tal som är primtal i en lista.

Steg 3: Ändra loop-villkoret så att man kör tills man har samlat ihop 100 primtal.

När det väl funkar kan du fundera på om du kan göra det snabbare. Exempelvis behöver du inte testa delbarheten med alla tal mellan 2 och roten ur x utan bara med primtalen mellan 2 och roten ur x för att testa om x är ett primtal.

Nu får du försöka själv.

Eratosthenes såll tar 9 rader i C++, 11 med includes (cmath och vector), varav 5 är implementationen av själva algoritmen. Då används ändå de formerna av loopar och vektorer från C++98. Problemet är nog mest att den algoritmen räknar ut alla primtal upp till ett visst tal, inte N stycken primtal. Föga oväntat blir det exakt lika många rader i Python, nåja man spara en rad om man räknar include kontra import (räcker med math).

Eratosthenes såll är snabb, kan räkna ut alla primtal upp till en miljard på ca 9s med min laptop, output är en sekvens med alla primtal (i RAM, skulle ta en stund att skriva ut dem ).

TS ska ändå göra det som @Ingetledigtnamn föreslår i ren text, det är lösning på denna uppgift.