är jag spelberoende?

Kan börja med att säga: Nej. Du är inte spelberoende.

Ditt problem är fel typ av vänner. De va likadant för mig tills dess att jag bestämde träffa med gruppen jag spelar med online, nu träffas vi ca 2-5 går per år och tjatar och umgås och de räcker för min del.

Hade varit oftare om de inte va 30 mil mellan alla.

Du har inga spelproblem då det inte verkar gå ut över skolan. Att du känner att du inte har några vänner kan bero på något annat. Du kanske helt enkelt är den typen av person som är tillbakadragen?

Håller med. Det är fel vänner. Erkänn högt för dig själv att du är en nörd o lär dig gilla det. Skaffa vänner som hillar det. Det är det här som är "att vara sig själv". Erkänna vad man tycker är kul hur töntigt än kompisarna tycker det är.

Med tiden får du vänner med samma intresse och tillslut en tjej (tro mig, de finns).

Håller med föregående talare. Testa att träffa o line vänner på riktigt och jämför hur det är att umgås med folk som har samma intresse. Du är troligen tryggare då.

Skickades från m.sweclockers.com

Så länge spelandet inte påverkar skyldigheter, som skola och andra saker, så är du inte spel beroende. Sedan så är du ung om du skall börja på gymnasie, så inte ovanligt att man tycker om att spela i den åldern.

Mitt råd är dock att fortfarande försöka vara social med vänner eller träffa nya människor men det behöver såklart inte vara varje dag eller ens varje vecka.

Vem säger att du inte är social bara för du inte "festar" och umgås med dina "vänner" i "verkligheten"?
Det är 2017 och i princip allt kretsar runt internet. Att vara social idag är inte alls som det var när dina föräldrar t.ex. var yngre.

Om du spelar ett online-spel idag så träffar du och umgås med människor från hela världen - hur är det att "inte vara social"?

Låter lite som att du är introvert, är själv introvert så känner igen det där lite grann. Jag har väl inga problem att va social, dock tar det väldigt mycket energi att umgås med folk. Jag umgås heller med mig själv än att hänger med olika grupper av människor.

Du låter mogen och begåvad. Helt ärligt, det kan vara så att ditt problem är att du har kommit längre än din omgivning och att ditt problem är att du inte hittar likasinnade. Förstår att du känner dig onormal då, men i mina öron låter som att det är andra det är fel på. Och att, när man är tonåring, vara en del för sig själv i förhållande till sin familj är rätt normalt.
Mitt tips: ge lite mera tid för din familj, och var väldigt god mot dina föräldrar. Om du hittar någon likasinnad, och en gemenskap som du känner att du får ut något av - var där. Men jaga inte sönder dig om det är så att precis varenda kotte bara håller på med massa trams. Det är bättre att du utvecklas vidare då på ditt eget sätt, tycker jag. Men är säker på att du kan hitta någon som fattar dig och som du fattar.

Ta hand om dig! Du låter intelligent och begåvad. Bygg inte in dig för mycket. Men det är helt ok att ha hobbies och så. Du är också på din vakt mot att bli beroende, det är skitbra. Undvik också porr, det fuckar din hjärna - no kidding.

Det är väl möjligt att du har en introvert personlighet och det är inget fel med det. De flesta som är intresserade av teknik är introverta. Introverta personligheter känner inte att det är nödvändigt med sociala interaktioner med andra, i vissa fall så känns det inte roligt på samma sätt som hos extroverta personligheter.

Tjejer är normalt sett mer extroverta, så din mamma kommer inte att förstå en introvert personlighet. Men efter att ha sagt detta så vill jag inte att du använder det som en ursäkt och eftersom du är så pass ung så kommer du som person möjligtvis vara en helt annorlunda när du är 25+ år gammal.

Som tidigare nämnts så är du helt enkelt lite introvert vilket är helt okej, alla är vi annorlunda och bättre/sämre på vissa saker.
Men det du nog inte ska göra och som du inte verkar göra eftersom du trots allt skapade den här tråden är att ignorera det.

Du är dock förmodligen inte spelberoende som så eftersom du trots allt prioriterar skolan först, spelandet är nog snarare en undanflykt från det sociala vilket inte är så bra i sig. För oavsett om man är introvert eller inte så är man en människa och vi människor är sociala djur, d.v.s att vi behöver en viss mängd social kontakt för att må bra mentalt. Det är inte bra för någon människa alls att isolera sig från omvärlden.

Så vad jag skulle rekommendera är helt enkelt att du utmanar dig själv lite mera socialt, speciellt nu under gymnasiet som du nämnde.
Av din trådstart att dömma så låter det ju helt klart som att du är medveten om det här och jag tror att om du bara lägger manken till så kommer det gå bra med det här under gymnasiet. Du kan ju dock läsa lite om det här om social fobi och hur man ska tackla det för att hjälpa dig lite på traven.

Lycka till!

Det är välkänt att porr (så som det typiskt används av de flesta killar) är skadligt.

För en introduktion till vad forskare säger, se exempelvis (jag antar att dem här som är kräsna nog att bara vilja ha forskninsartiklar och så vet hur man hittar dem själva):
https://mic.com/articles/90193/new-research-reveals-what-porn...
http://www.telegraph.co.uk/science/2016/03/14/watching-pornog...

Se också den här presentationen:
https://www.youtube.com/watch?v=wSF82AwSDiU

För att höra vad vanliga killar erfar av att använda porr och sluta med porr, se exempelvis:
https://www.reddit.com/r/NoFap/

Först vill jag klargöra om termen "spelberoende".
Det finns inget som är "spelberoende", däremot finns "missbruk i form av överdrivet spelande" eller förkortat som "spelmissbruk", då man spelar på bekostnad av andra saker som resulterar till att din tillvaro och framtid blir markant sämre.
Med den går att applicera på allt, "missbruk i form av överdrivet borstande med en toaborste" även kallad "toaborste-missbruk" som också att göra på bekostnad av allt annat viktigt
Ett överdrivet spelande (eller toaborstande) kan vara ett tecken på att något annat i livet inte riktigt står bra till och fungerar inte som det ska.
Behandla, möt, lös det grundläggande problemet inte symptomen av det.

Andra saken gäller din familj.
Så som jag förstår om din situation genom ditt inlägg så väljer du att isolera dig och spela på din fritid. Mor din blir orolig över ditt spelande i samband med själv-isoleringen och därmed så vill hon dig väl genom att få dig att sluta spela.
Det är inte att hon vill se dig sluta spela, det är inte det som är grejen som hon tänker på och yttrar sig om till dig, det hon vill är att du träffar vänner lite oftare på din fritid, att du inte blir så isolerad. Hon vill helt enkelt ditt bästa.

Du har redan fått många fina tips här så som att ha ett snack med morsan.
Kanske genom att först skiva ner allt på papper, som ett brev, som du senare ger till henne innan ni börjar prata; eller be henne läsa igenom denna tråd ifall du har svårt att finna orden.
Var schysst och förstående mot henne då föräldrar brukar ofta vara oroliga över sina barn och känslorna kan bli intensiva, för intensiva mot en som både är ung och har det tufft
Skulle diskussionerna bli svåra att handskas med så rekommenderar jag en 3:e part i form av ex. en bra familjeterapeut.

Sen ska du inte för 5öre tro att dina andra vänner har det så lugnt i sina "hjärtan". Alla går igenom flera stormar under denna tid, de kan se olika ut men alla går igenom saker som att vara "socialt accepterad", osäkerhet, brist av självförtroende, rädsla av många slag (som att göra bort sig, göra saker/utföra saker fel, vara otillräcklig eller "talanglös" m.m), bli utfryst/utlämnad eller ensam, bli dumpad (<-- en klassisk favorit), bli orättvist behandlad.

Det finns många stormar som sagt, mitt förslag är att du blir den bästa kapten du kan bli över ditt liv så att du kan handskas med stormarna i livet.
Så din approach, hur du tillmötesgår detta är att du möter dessa utmaningar face on och inte flyr undan när det blir tufft. Blir det tufft så välj gråt framför skrik, men vänd inte ryggen mot mor din.

Lycka till <3

Är det någon på din skola som ligger på samma intellektuella nivå som dig?

Jag tror att människor vill umgås med andra människor som tänker ungefär likadant, kanske finns det ingen sådan på din nuvarande skola? Försök söka in på något gymnasium med höga intagningspoäng och duktiga elever, även om det kan innebära att du behöver pendla. Försök hitta vänner där.

Annars kanske du kan börja med någon fritidsaktivitet?

Visa Mamma o Pappa den här tråden