Herbert Söderström, frid över hans minne, fick oförtjänt mycket pikar när det här filmklippet blev viralt för några veckor sedan. Vad man bör veta var att han bl.a. skrev tre böcker om sitt datoranvändande, fick lära sig maskinkodsprogrammering redan i början av 60-talet i egenskap av journalist på SVT (spännande vidareutbildning!) och enligt intervju från 1984 var en av Sveriges första och starkaste förespråkare av öppen programvara, i alla fall för "bröd- och smörprogram" som ordbehandling, kalkylprogram osv.
I samma intervju framgår också att han mycket väl hittat seriösa användningsområden för sin ABC-80, såväl ordbehandling som att göra kontrollberäkningar av uppgifter han skrev om, samt förstås att spela Glipp (kopia av Pac-Man) då och då. Dessutom sades att han kommit överens med cheferna på SVT att inte prata om datorer i TV då han redan var en känd opinionsbildare i ämnet, men tydligen gjorde han en undantag här.
Jag tolkar det han säger att för gemene man var det svårt att hitta något vettigt att använda en hemdator till när inslaget sändes, någon gång under 1984 vad jag förstår. Det är ju långt ifrån alla som skriver brev, insändare, artiklar eller böcker som då har behov av ordbehandling. Göra en hushållsbudget på dator kanske kunde vara bra om man inte räknade för hand. Andra former av text- eller sifferbehandling kan ha tett sig mer avlägsna.
Programmering som nämndes ovan var något för de verkligt intresserade, även om faktumet att i stort sett alla hemdatorer ramlade in i en BASIC-miljö gjorde det nästan nödvändigt för alla som ville komma någon vart att lära sig lite grundläggande kommandon, i den mån man förstod vad man knappade in.
Visionerna om användandet var stora, genomförandet var väl sådär även om t.ex. videotex i form av Datavisionen gjorde sina försök. Där tror jag det föll på prismodellen: man måste ha ett telefonabonnemang och ett Datavision-abonnemang, man betalade en kostnad per minut man ringde Datavisionen plus att de respektive sidorna man bläddrade fram kostade olika mycket. Ja, förutom fasta kostnader som inköp av dator, modem, videotexutrustning, programvara. Det franska Minitel var långt mer framgångsrikt, men där tror jag prismodellen såg annorlunda ut. Man kan tycka att om man ändå tecknat abonnemang på en monopoliserad datanätstjänst som ringdes upp via telenätet, kunde själva samtalet varit gratis då man ändå betalade per sida.
