Skrivet av Mauk:
Precis min poäng, att piratkopiera utan medgivande är inte att ingå i ett avtal.
Nej tvärtom. Att inte kunna respektera någon annans önskan hur dess verk ska distribueras och sedan gapa om integritet så fort rättighetsinnehavare vill skydda sin verksamhet är åtminstone hyckleri.
Detta är inte riktat mot dig personligen utan mer en förundran att (oftast) människor som förespråkar piratkopiering värnar så hårt om sin egen integritet när man inte kan respektera andras.
mhm, så du vill säga att folk är inkonsekventa hycklare?
och, om jag förstår dig rätt, att det är samma sak att ladda ner en torrent i veckan för eget bruk som att, som företag, systematisera t ex bluffakturor eller "styra" myndighetsutövande i ett land?
Jag är konsument av flera onlinetjänster för (laglig) mediekonsumption. Växlar mellan vissa av tjänsterna med några månaders mellanrum för att de skall ha hunnit uppdatera sina kataloger. Spotify har jag betalat för i många år nu och är glad för det nästan varje dag. Piratkopieringen har fortfarande fördelar gentemot lagliga tjänster, framförallt har det att göra med vad som finns tillgängligt, och hur användare själva kan skapa olika mediebibliotek att dela med sig osv. Sajter som pday är ju lite av internets svarta ica maxi, medans det finns "connoiseurbutiker" därute med betydligt mer kompletta kataloger och esoteriska samlingar (inte lagligt). Historiskt innnehåll, och nischad subkultur kan vara svårt att hitta lagligt, i synnerhet när skaparen har gått bort och rättgheterna ägs som del i en enorm katalog och inte längre prioriterad eller glömts bort. Det jag snackar om är kultur bortom kontemporär eller kult-klassisk mainstream, som av många olika (marknadsmässiga) skäl inte är tillgänglig för konsumenten. Dessa delar av historien kommer bara överleva som gamla piratkopierade mp3or eller avi:er i dålig kvalitet på någons hårddisk och göra innehavaren kriminell om inte fler och större lösningar dyker upp - såväl öppna arkiv som affärsdrivna kataloger. Jobba hellre med att minska de problem som piratkopiering medför genom att förbättra digital infrastruktur och tillgänglighet (JA, affärsmodeller är inte absoluta och önskan att göra som man alltid gjort leder med tiden till situationer som Detroit eller Blockbuster video) än att ta begränsade resurser i samhället för att driva intresseorienterad reglering som stoppar utveckling pga hot mot kvartalsvinsten (någon som minns net neutrality diskussioner i EU och USA?).
Med det sagt - alltså att problemet egentligen inte är så allvarligt som det låter, och inte motiverar denna hårda ton i diskussionen - så är jag helt med på att piratkopiering är olagligt, att det är något man i regel inte ska sysssla med, och att det är svårt att argumentera FÖR det utan väldigt specifikt kontext (t ex. att skaparen av materialet har blivit lurad av rättighetsägaren eller något sådant - altså specifika fall där moral och lag inte ser öga mot öga).
Det finns ett ganska sjukt exempel som jag inte vet hur jag ska förklara utan att det låter som lögn...
Jag är en svensk akademisk forskare (naturvetenskap). Vi söker pengar från olika fonder och råd för att få lön, lön till medarbetare, pengar att köpa utrustning för och diverse förbrukningsvaror för vardagliga experimenterandet. En doktorand kostar i runda slängar 1 miljon kronor om året, och är i princip garanterad lön i 3-4 år, beroende på institution. Forskningsledaren betalar denna lön genom sina forskningsmedel, oftast med universitetet som ytterst garant. Ett typiskt stort anslag rör sig om att få in 3-5 miljoner över 3-5 år (typiskt nånstans mellan 1-3 miljoner om året). En duktig forskare tidigt i karriären kan ha 2-3 sådana anslag under de första åren. Ett mikroskop med lite tillbehör kostar ca 1 miljon i inköp. En apparat för att sekvensera kan kosta mellan 1-5 miljoner, och ca 100k om året beroende på intensitet av arbete. En vetenskaplig artikel innehåller 5-10 olika metoder, vilket (beroende på fält) betyder 5-20 olika maskiner.
Anslagen som kommer in används dessutom för "overhead" alltså lokalhyror och liknande och uppgår ungefär till 30% (24-34% beroende på universitet, med några runt 18%). Pension och arbetsgivaravgifter osv gäller såklart även universitetsanställda. Myndighetens (universitetets) upphandlingsavtal är dessutom så omfattande och strikta att "den fria marknaden" bara gäller just i upphandlingsbesluten - något forskarna själva inte är särlskilt involverade i. Det vi köper in är alltså helt makalöst prissatt... exempel? Här är en "roller"för 1800:- ex moms, ex frakt. Den är kanske en och en halv decimeter i rullängd.
Det rör sig alltså om en hel del pengar på ett universitet - en myndighet som följer ungefär samma nivå av effektiv styrning som rikets övriga myndigheter. Forskningsmedlen i sverige utgörs till ca 83% av skattemedel. VR (vetenskapsrådets) data för 2015 talar om 25 miljarder kronor totalt. Budgetprop 2016 (den vi nu jobbar inom, antar jag) sätter undan ca 35 miljarder till FoU (inkluderar mer än bara forskfinansiering). Det är alltså skatt som finansierar cirkusen. För dessa pengar publicerar sverige ca 15 000 forskningsartiklar om året.
Vi är 5e mest produktiva i världen per capita, efter schweiz, danmark, australien och island. USA publicerar ungefär 20 ggr fler totalt (med ca 35 ggr större befolkning).
Pengarna får vi genom att söka för specifika projekt i konkurrens med alla andra forskare i sverige som passar in på utlysningen. Historiska bedrifter är största faktorn, vilket betyder att etablerade forskare oftare och lättare får medel. För att komma dit krävs bra CV. Bra CV betyder bra artiklar. Bra artiklar = artiklar publicerade i tidskrifter med hög impact. Impact är en siffra som beskriver hur många gånger en artikel publicerad tidningen i snitt har refererats till av andra artiklar ("citerats"). Snittkostnad för en svensk artikel är 1.3 miljoner, men för en artikel som citerats minst en gång är den 2.3 miljoner.
Ni betalar alltså för svensk forskning via skattepengar. Vi får dessa pengar som anslag, betalar ca 40-50% i skatter och avgifter och jobbar för resten. Vi vill publicera så mycket som möjligt, i tidningar med så hög impact som möjligt, så att vi kan få anslag några år till och därmed fortsätta att ha ett lab. En forskare utan egna medel, som har universitetstjänst, blir en alltiallo+lärare (nyckelkortsansvarig, brandombud, handledare, representant i olika arbetsgrupper, osv) tills den får in pengar igen (vilket inte lär hända eftersom tiden och resurserna för att faktiskt jobba med forskning är nära 0 i det läget).
Tidskrifterna som vi VILL publicera i (Science, Nature osv) ägs av kommersiella multinationella företag (Elsevier, NPG etc). Systemet för kvalitetskontroll kallas peer-review och bygger på att vi forskare, anonymt, får läsa andras artiklar å tidskriftens vägnar och godkänna dessa vetenskapligt. I princip alla som skriver forskningsrapporter granskar också andras. Det är inget som vi får betalt för, utan det bygger på att alla vill upprätthålla systemet. Om artikeln jag skickat in godkänns via peer-review så får jag erbjudande att publicera i tidningen. Det kostar olika, men runt 20 000:-. När vi godkänt och betalat så transfereras även rättigheterna till artikeln till tidningen. De "äger" nu texten, bilderna och övrigt innehåll, och de får publicera artikeln som och när de vill (i regel inom 1-2 utgivningar, och utan någon textändring). Om någon annan svensk forskare eller skattebetalare vill läsa det jag har skrivit så kostar det runt 30 USD om du vill läsa det online (PDF) på tidningens hemsida.
Universitetsbiblioteken köper in tidskrifter centralt så vi som jobbar på universiteten har tillgång till en stor katalog utan att behöva betala mera. Det rör sig om ca 325 miljoner kronor om året.
DET är en sjuhelvetes affärsmodell: skattebetalare betalar mig för att forska. jag hittar något användbart och skriver ihop projektet till en artikel. sen säljer jag bort rättigheterna till texten för minus 20 tusen kronor. sedan betalar skattebetalarna 300 miljoner om året (historiskt ökande siffra) för att vi ska få läsa vad bl a svenska skattemedel har betalat för att forska fram. Spelet går dessutom ut på att jag ska göra detta så ofta som möjligt så jag kan bibehålla en nivå av skattefinansiering.
Ursäkta, men vad hade detta med piratkopiering att göra? Kazhakstan har inte råd med 300 miljoner om året för att få tillgång till forskningen som producerats (det tar i regel några år eller nåt decennium innan den kommer ut i bokform, då i form av specialistböcker eller läroböcker). Även andra länder har svårt att hänga med, eftersom forskarna inte har tillgång till senaste årens framsteg. Sen kom scihub (https://en.wikipedia.org/wiki/Sci-Hub), som är som pbay fast för forskare - och med alla filer på servern, inte torrentfiler.
Hur svartvit är denna situation egentligen?
Kanske minns ni Aaron Swartz (1988-2013)? Han åkte dit på att systematiskt ladda ner vetenskapliga artiklar från JSTOR via sitt universitetsnätverk (precis som i sverige så är tidskrifterna direkt tillgängliga inom universitetsnätverken via olika centrala repositorier).
https://en.wikipedia.org/wiki/Aaron_Swartz
Hans insats är en stor del till scihubs existens
https://arstechnica.com/tech-policy/2016/04/a-spiritual-succe...
Från wiki:
"On July 11, 2011, Swartz was indicted by a federal grand jury on charges of wire fraud, computer fraud, unlawfully obtaining information from a protected computer, and recklessly damaging a protected computer.[13][105]
(...)
On September 12, 2012, federal prosecutors filed a superseding indictment adding nine more felony counts, which increased Swartz's maximum criminal exposure to 50 years of imprisonment and $1 million in fines.[13][110][111] During plea negotiations with Swartz's attorneys, the prosecutors offered to recommend a sentence of six months in a low-security prison, if Swartz would plead guilty to 13 federal crimes. Swartz and his lead attorney rejected that deal, opting instead for a trial in which prosecutors would have been forced to justify their pursuit of Swartz.[112][113]
The federal prosecution involved what was characterized by numerous critics such as former Nixon White House counsel John Dean as an "overcharging" 13-count indictment and "overzealous" prosecution for alleged computer crimes, brought by former U.S. Attorney for Massachusetts Carmen Ortiz.[114]
Swartz committed suicide on January 11, 2013.[115] "
Vad händer sen?
Potential Effects of Sci-Hub on Academic Publishing
Who's downloading pirated papers? Everyone
A closer look at the Sci-Hub corpus: what is being downloaded and from where?
As Predicted, Elsevier's Attempt To Silence Sci-Hub Has Increased Public Awareness Massively
The Deceptive Allure of Sci-Hub
Looking Into Pandora's Box: The Content Of Sci-Hub And Its Usage
Jämför jag filmpirater med detta? Nej. Faktum är att mediepirater inte berör mig så mycket. Jag ser båda sidor av myntet i frågan, och jag accepterar upphovsrätt i sak och anser vidare att det är FEL att ta sånt man inte har rätt till. Att upphovsrätt tillsammans med patent är lagsamlingar som bör ses över och moderniseras är en annan fråga.
I mitt exempel illustrerar jag hur ett helt vrickat system är byggt för vinstmaximering av tidskriftsägarna OCH subventionerat och inlåst genom forskningsfinansiärer världen över (mestadels stat + skatt), och hur detta på en global skala helt enkelt är en skattemedelsdammsugare. Svårigheten i att bedöma kvalitet på forskning har gjort att spelet vi spelar i alla länder för att få forska spelar rätt i händerna på samma företag. Vi tränas för att jobba på detta sätt, och vi kan inte ändra på det utan att finansieringsorganen kommer på ett nytt sätt att fördela pengar. Spelet har satt flera länder och institutioner på avbytarbänken eftersom de inte har medlen att köpa in sig i informationsflödet. Kanske är det ingen förlust, men hur urvattnad vill ni skattebetalare att forskningen ni sponsrar ska bli? Själv jobbar jag för att förstå hur vi kan bota olika sjukdomar på cellnivå - jag lär mig fortfarande hur det är bäst att hantera systemet utan att hamna i ett litet vadderat rum med ett hysteriskt skratt. Mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/Academic_publishing
Det jag inte vill ska hända är att folk som Aaron Swartz ska bli offer för exempelstatuerande, och att efterdyningarna av sådana händelser skall inkludera drakoniska lagar som styr informationsflödet på internet. Kontroll av informationsflödet är i slutändan att inskränka yttrandefriheten, och innan dess ett sätt att kuva rationellt motstånd - vare sig motivationen är kvartalsrapporten eller politisk likriktning.
shit va mycket text det blev nu igen...
