Re: Idag tog jag ett beslut som kommer ändra mitt liv för alltid
Ursprungligen inskrivet av August
Nu får det vara nog. Jag har bestämt mig för ett nyktert liv.
Jag har sedan tonåren druckit till och från. Första fyllan kommer jag mycket väl ihåg, en kompis storasyster köpte en flaska Sangria och jag blev snorfull, allting snurrade och jag trodde allvarligt att jag skulle dö. De som var med tänkte ringa ambulans.
Vaknade upp dagen efter i en kompis garage/ förråd. Tänkte att det var inte så farligt. Den sommaren (när jag var 15-16) söps det alltid varje helg, vi gjorde fulblandingar av det som snoddes av föräldrarna, vin, glögg, sprit, whisky, likör. Allt blandades i samma flaska och smakade rent utsagt skit, men fulla blev vi.
Tiden gick och snart blev det 18års-åldern med allt vad krogbesök heter, varje helg eller ledighet fylla. Jag ringde och sjukanmälde mig med 10-15 personer i lägenheten för att fortsätta festa.
Nu, snart 20år senare är mönstret nästan detsamma, men skillnaden är att kompisarna är sedan länge borta. Det är alltid jag som blivit snorfull, gjort bort mig och varit odrägligast, man tror man är snyggast i världen när egentligen det nog är en sorglig syn för alla andra. Nu när jag druckit har det varit ensam framför datorn, med poker som sällskap. Sen när jag blivit tillräckligt full eller ölen slut, krogen med resultat kanon igen och absolut ingen aning som vad som hänt dagen innan.
Det har hänt många gånger jag ringt en bekant för att lugna mig och höra för vad som hände.
Jag kan väl i all bedrövelse beskriva lite om vad jag gjort:
- Vaknat upp dagen efter med ett par trosor i skjortfickan. Vems det är, har ingen aning.
- Fyllekört en gång för 20år sedan. Kompisarna som var hemma hos mig drog iväg, jag fattade inte varför och tog bilen för att prata med dem.
- Hamnat i fyllecell 2 gånger för 6-7år sedan. Efter det tog jag inte en öl på ett halvår, men sen kom sommaren..
- För många år sedan på en nyårsfest, började smöra och kladda på värdinnan. Det slutade i ett sovrum och vi i princip skulle börja ha sex när hennes sambo kom in. Blev utkastade och gick därifrån, utan ytterkläder. Minnet kom igång när jag var 2-3km därifrån och hade absolut ingen aning om var jag var (vi var bortresta). 20c kallt och höll på att förfrysa mig, fick hjälp av ett par i en villa som skjutsade mig tillbaka.
- Bråkat och varit odräglig på midsommarfirande för några år sedan så det gänget vill inte ha med mig att göra överhuvudtaget sedan dess. Umgicks mycket med dem innan.
Kort sagt kan man säga att i princip varje gång jag druckit händer det någonting konstigt eller olyckligt.
Nu har jag börjat slira på jobbet, ett flertal sjukanmälningar och cheferna begriper nog mer än vad jag hittills själv kunnat erkänna. Senast förra veckan sjukskriven, mådde så fruktansvärt dåligt med ångest och depression.
Nu äter jag antideprissiva för att kunna sova...
Idag har jag efter mycket, extremt mycket tankar tagit beslut att såhär kan jag omöjligt hålla på. En kompis sedan ungdomen har varit nykter ett antal år, jag sökte upp hans nummer och pratade med han om hur jag beter mig.
Han har gjort precis samma sak, ljugit för sig självt, stängt in sig, mått psykiskt dåligt, slirat från jobbet etc.
I morgonkväll ska vi tillsammans gå till AA, han kommer vara min stödperson och han blev mycket glad att jag ringde och börjat inse fakta. Tänk att det ska ta så extremt länge innan man börjar inse hur man håller på, jag har i princip de senaste 20 åren levt ett liv i lögn.
Jag alkis? Inte en chans, det är dom där loseerna som sitter på parkbänkar som har problem, inte jag! När det i själva verket är 2-4 promille som sitter på parkbänkarna av alla som dricker för mycket, de flesta sitter hemma.
Det kommer bli mycket skönt att äntligen börja ett nytt liv utan ångest och sjukdomar. Ser fram emot att träffa vänner igen, kunna leva ett normalt liv och återskapa kontakter med alla dem som jag skrämt bort av mitt beteende.
Jag undrar om min bror skulle bli ledsen om han såg att jag skrev detta.
Men dina ord kunde varit honoms.
Han är visserligen "bara" 27 år gammal. Men han super såvitt jag vet fortfarande varje helg, sedan han var 15 år gammal. Hotar alla runt om honom, och det är inte ofta någon egentligen vill vara nära honom när han är full, minst hans flickvän.
Jag har sagt till honom så många gånger att jag ogillar det han gör, han förstår men kan nog aldrig hålla med.
Jag kan bara hoppas att han snart kommer fram till samma svar som du har gjort.
Jag önskar dig all lycka till med AA.
Då du har förstått och sett dig själv ifrån tredje person så tror jag att du kommer att lyckas med detta. Du vill och kan få förändring i ditt liv.
Smärtan du kommer att genomgå är endast svaghet som lämnar dig.
Se till att hitta en ny hobby om du inte redan har något annat du kan göra när helgen nalkas.
Jag ska sluta babbla, då det egentligen övergår min kunskap. Men jag önskar dig ett ärligt lycka till!
