SweCare - Folk som jobbar inom sjukvården

Jag har läst att det även kan ha att göra med kroppens interna asymmetri och sambandet mellan hur man andas och det faktum att löpning också är asymmetrisk då ett steg innebär en "vridning" av kroppen. Finns många olika sätt att andas på när man är ute och springer. Teorin är då att man kan lyckas kombinera andningen med sitt löpsteg på sämsta tänkbara sätt för att få håll. Finns flera olika andningstekniker man kan tillämpa. Andas in-ut med höger-vänster steg, andas in-ut varje gång högerfoten går i marken, andas in-ut varje gång vänsterfoten går i marken, andas in-ut varannan gång på vänster respektive höger osv. Personligen märker jag väldig skillnad i håll beroende på hur jag andas, även om det mycket väl kan vara placebo. Hursomhelst väldigt intressant och mitt högst oprofessionella råd till folk med håll är att experimentera med andningen.

Jo jag gissade att det är lätt att diagnostisera då allmänläkaren jag träffade gav "diagnos" efter ca 10 minuters undersökning
Jag har som sagt ALLA symptom och några till för detta men efter genomgånget EMG så kan ingen diagnos ställas då det inte påvisats något onormalt enligt experter men nyfiken är jag ju ändå

Det är ju inte hela händerna utan fingrarna när provocation gjorts även om det i det normala livet ibland känns som det är hela händerna
Är lite irriterande ganska ofta att saker och ting inte fungerar som dom ska och att svaret på det hela från vården är "lär dig leva med det".

Min personliga teori om grunden till det hela är att jag medan jag var barn och före jag sökte vård var en fruktansvärd olyckskorp, var fenomenal på att stuka handlederna samt att när jag skulle lyfta osv så gav jag mig inte i första taget så min läkarskräck+envishet kan ha utgjort grunden för problem nu (höll ju på med höet trots att jag hade ont hemma när det skulle tas in och en massa annat påfrestande lyftande och så)
Blev inte direkt mindre rädd när jag satt skrubbad och klar på britsen i väntan på operation i Skellefteå och det till slut stod 3 kirurger bredvid mig som sa att vi kan inte operera för detta är inte säkert att det är karpaltunnelsyndrom.

Har inga problem annars i andra kroppsdelar förutom att jag kan få ont över höfterna om jag står länge böjd över diskhon och diskar samt problem med knäna pga blåis och halkade och slog i knäna (fick vätska och sånnt i knäna) men inget som stör mig annars utom vid knästående
Kan ju iaf skriva in vad "utlåtandet" blev från kirurgen jag pratade med efter EMG på NUS i Umeå så har du något att fundera över

Följande är från det jag var 24 ungefär så du vet varför det står som det gör i texten+arbetsanpassade åtgärder var för AFs skull :

"Patienten beskriver 10 års anamnes på besvär och domningar i alla fingrarna, mest de två ulnara.
Klinisk undersökning ger inte så mycket och EMG-undersökning har varit fullständigt normal.
Från handkirurgens sida har vi inte kunnat komma vidare utan menar att hon är ett fall för arbetsanpassade åtgärder snarare än operation.
Någon diagnos för besvären kan jag tyvärr inte sätta."

Det är ju som lite svårt att beskriva allt men jag har iaf gjort mitt bästa enbart för din skull
Måste tillägga att min gymnastiklärare på gymnasiet kände på mina handleder och sa sig känna gammla skador på båtbenen om det nu är till någon hjälp för dig
Lägger också till att det är så att den vänstra handleden är värre än den högra.
Kan även bli "trött" i handlederna om jag hållit dom i vissa positioner eller om jag har lyft tex en matkasse vilket är ganska jobbigt men rejäla smärtor framträder mest när jag överansträngt handlederna, i övrigt är jag oftast smärfri.

Kräver ju ingen diagnos eller så då jag redan fått besked från NUS men nyfiken är jag och det är iaf intressant att se vad någon annan säger om det hela om du förstår hur jag menar

Blev kanske lite förvirrat det jag skrev men jag hoppas du förstår iaf och kan läsa ut det hela

Haha, ja ibland får man bjuda lite på sig själv

Okej, du ger mer information om det där med karpaltunnelsyndrom än jag fått under hela tiden jag sökte vård väldigt intressant faktiskt.

Ja dom 3 kirurgerna sa ju att pga alla dessa symptom så kunde dom inte operera för det stämde inte in på karpaltunnelsyndrom och utifrån EMG så har jag ju tydligen inte det. Dock uppstod symptomen från armbågen där vid provocation och var inget jag direkt märkt av tidigare eller iaf inte kopplat samman med det hela

Är ju inte bara handlederna jag skadat genom åren pga min otur men det är ju absolut inte omöjligt att detta kunnat leda till artros som du säger.
Om du menar röntgen när du skriver radiologgiska undersökningar så har det gjorts iaf på vänster arm från axel och ner när misstanke om benbrott vid ett fall fanns men inga konstigheter/onormalt upptäcktes då.
Bad dom kolla efter konstigheter även på handleden vid det tillfället då jag ju hade problem och när dom ändå höll på så tyckte jag dom kunde kika men allt såg jättebra ut då (var väll 17 år då).
Nej det är klart att det kanske inte var rätt person för rätt problem men det har iaf till viss del blivit undersökt av specialister nyfikenheten finns dock alltid kvar

Nej ingen ortoped har tittat på mig, fick jaga på handkirurgen på NUS i ca 3 år innan dom till slut fick tummen ur och sedan efter EMG och svaret "vi vet inte vad som är fel för allt ser normalt ut men då du har ont så är ju något tokigt, tyvärr får du lära dig att leva med det" så har jag mest nöjt mig med det och försökt anpassa vardag och annat så att jag slipper få ont.
Vad som förbättrar/gör att slipper större problem är att inte göra allt för tunga saker och att ha handlederna i relativt plant läge vid sömn mm, vad som försämmrar/gör att jag får ont är tunga lyft, vibrationer och överansträngning.
Oftast är det tummen och själva handlederna som drabbas av smärta om jag tex lyfter på ett felaktigt sätt/för tungt men ibland kan det komma utan sådant också tex när jag sitter och virkar/syr/broderar och ibland kan jag bara vakna och ha ont kanske pga någon konstig vinkel när jag sovit.
Dock är det mer sällsynt nu än förut att jag har ont vilket är trevligt men i stället så är det så att när jag har ont/får ont så gör det tokont i stället.
Brukar vara värst på vintern men även under sommaren kan det dyka upp då jag har otroligt dålig blodcirkulation till händer och fötter, kan se knepigt ut när jag sitter med vantar på mitt i sommaren inomhus
Det brukar kunna göra ont om jag under längre tid hållit handlederna i vinkel tex vid för högt tangenbord vid datorn eller för hög datormus så att handen blir högre upp om du förstår hur jag menar på ett ungefär

Okej, bra att veta iaf. Är mest nyfiken vad gäller båtbenen över varför inte detta syntes på röntgen när sådan gjordes, är det svårt att se sådana skador eller?

De sjukdomar som jag vet finns i min släkt är reumatism både mormor och morsan har detta, har haft funderationer på att lämmna blodprov för detta men min mormor sa att jag i sånna fall var tvungen att lämmna 12 rör blod och det lät inte bra då jag lider av både läkarskräck och nålrädsla av högsta grad
Annars vet jag att det finns diabetes i släkten och det är ungefär vad jag vet om sjukdomar i släkten.
Har inga sjukdomar som jag vet av, det senaste var väll att jag höll på att bli utbränd pga konstiga jobbtider men inget annat som jag vet av så att säga.
Äter inga mediciner annat än allergimedicin vid pollenproblem och mycket mygg/bremsar samt att jag pga riklig mens tar järntillskott och lite nu och då voltaren T/Ipren eller dylik värktablett tex vid huvudvärk.

Haha ja nog blir det många frågor men jag har ju faktiskt bett dig att klura lite på det hela så det är ju bara att vänta sig att du frågar en massa då
Nej inte är det lätt att få ut mycket informartion utan att träffas öga mot öga men det är ju mer än inget iaf om man försöker här

Ja det hade nog varit bra om jag hade fått det bättre kollat men när man lider av grav läkarskräck så drar man sig för det där med att uppsöka vård
Hade jag blivit remiterad vidare för ytterligare undersökningar hade jag nog varit glad men de som kan tyckte ju att det inte finns något att göra åt det hela, sedan att mina kontakter med sjukvården oftast har varit av det mindre trevliga slaget pga läkare som skrämt mig, hårdhänta sköterskor, extremt långa väntetider både vid besök hos vårdcentral och vid remiss har ju gjort mig lite skeptisk till att uppsöka sjukvården utan att det är på gränsen till livshotande
Har ju självklart också träffat på trevliga läkare, läkarkandidater osv men tyvärr har flertalet kontakter med sjukvården varit av det dåligare slaget, tex fick jag vid ett akutbesök ligga kvar på båren och vänta i några timmar innan någon läkare brydde sig om mig (blev ditskjutsad i bårbil dvs taxi med bårmöjligheter i).
Vet inte om jag har lyckats bli starkare i handlederna eller om det börjar bli bättre av sig självt men det är ju som sagt mer sällan nu än för bara några år sedan som jag har ont och verkligen inte kan göra saker och ting på ett tillfredställande sätt.
Har dock inte ändrat så mycket på hur jag lever nu och hur jag levde då så jag hoppas bara att det kanske blir bättre i framtiden

Det låter ju bra, är så frustrerande när informationen dyker upp vid lite tokig tajming

Var det jag gissade mig till, är inte så dum som jag kan få för mig ibland
Jo jag tror risken är ganska liten men i framtiden finns det ju en risk för att sådant dyker upp.

Ja jag kanske får ta mig i kragen och fortsätta forska i det hela i framtiden kan dock inte komma ifrån att det kryper i skinnet på mig när jag måste uppsöka läkare tyvärr.

Ja det blev som en nyhet för mig också det där med armbågen för det tänkte jag på först när kirurgen provocerade fram det hela strax före tänkt operation, blev lite förvånad och han blev ännu mer förvånad
Tja helt omöjligt är det ju inte att det kan vara väldigt små förslitningsskador för det är inte alla som lastar in hö i en hökanon för hand nu för tiden från det dom fyllt 10 typ Har lastat in en hel del ton hö på det viset genom åren men när jag fyllde 18 så blev jag bortjagad från det av folk som inte ville att jag skulle ha ont i flera veckor efter 5-7 dagars hölastande.

Vid sömn så lägger jag upp en kudde särskillt som jag sedan lägger handen på så den ligger plant, när jag har som mest ont har jag ibland även handledsskydden som jag fått av min bror på mig (modifierade skatebordhandledsskydd för barn) men för det mesta så räcker/hjälper det med kudden och att jag sover på sidan. Lägger kudden bredvid mig om jag ligger på rygg för att uppnå samma effekt, fick dessa råd av allmänläkaren som remiterade mig till NUS som hjälp för karpaltunnelsyndrom

Ah det var som jag misstänkte då att det blev för lite vinklar men det var ju troligtvis någon "vanlig" läkare som kollade varför inga fler bilder togs, fick ju iaf dom till att kolla noga vid handleden om något onormalt syntes samt beskrev problemen så gott jag kunde och dom tyckte det var helt okej att jag bad dom kolla.

Ja omöjligt är det inte att även jag har reumatism men blev som sagt lite för rädd när det påstods att det handlade om 12 rör blod.
Får ta mig i kragen och fara och lämmna blod för ett reumatiskt prov nu när jag vet att det bara är ett rör typ
Misstänker själv att det var andra tester men hon påstår att det bara var för reumatiskt.

Ja just den biten är inte oroat mig för iaf

Ja jag har själv önskat att jag hade haft bättre upplevelser av sjukvården de gånger jag uppsökt den, speciellt när jag uppsökt den akut men i princip alla otrevliga besök har utspelat sig på en väldigt liten vårdcentral och är väll tyvärr mer regel än undantag för just den.
Det är sällan folk har något gott att säga om den eller de besök som gjorts där iaf, blev dock väldigt less när min sambo fick njurstensanfall och vi satt ute i väntrummet och väntade i 4-5 timmar utan att få hjälp trots att han stundvis skrek av smärta.
Sade åt honom efter denna upplevelse att nästa gång ringde jag ambulans i stället för att sitta där och vänta i flera timmar då dom verkade föredra att hjälpa övriga med till synes mindre akuta problem.

Visst är det så att jag inte kan leva mitt liv till 100% som jag vill men jag känner mig inte så begränsad annat än när det kommer till mer tunga uppgifter i dagens läge
Kan ju vara så att jag nu lyckats anpassa mig så bra till att leva med det hela, känner mig begränsad tex när sambon behöver hjälp att lyfta saker eller när tex soffan väljer att göra kraftigt motstånd vid städning annars är det lite mildare spec när jag är smärtfri och det händer ibland att jag faktiskt hjälper sambon att lyfta saker men då brukar det vara på villkor att jag kan sluta om jag märker av domningar osv i händerna/handlederna.

Ska försöka ta tag i det här med vidare undersökningar hos ortoped/reumatolog/idrottsmedicinare även om det ger mig rysningar
Är ju som lite lättare iaf när man blir lite påpuffad av någon mer kunnig
Har frågat och beskrivit mina problem för en sjukgymnast också och denna föreslog att jag skulle införskaffa några mindre hantlar typ halvkilos och enkilos samt sånna där stresskuddar som man kan krama för att prova att stärka upp musklerna i underarmarna och kanske även lyckas träna bort viss del av domningarna.
Är det något som kanske skulle kunna vara en bra ide?

Nu Ser inlägget lite förvirrat ut men jag har försökt svara på det du skriver i tur och ordning jag hoppas att du begriper för jag är inte alls bra på det här med att göra inlägg här på swec, är mest en sporadisk skrivare.

Ja det är det precis som det är tråkigt med andra negativa upplevelser, inte så mycket man kan göra nått åt.
Är svårt att veta vad man ska göra för att mildra det hela när sambon sitter där med en blick fylld av panik, skräck och smärta medan andra får gå före till undersökning och visst är jag medveten om att det inte är mest akut med den som har mest smärta.
Värsta tycker jag var att det tog så fruktansvärt lång tid för jag anser att en människa som skriker av smärta INTE ska behöva vänta i flera timmar efter att denne kommit in men det var väll mest troligt underbamanning som gjorde det hela.

Nej jag förstår att du inte tänker pressa mig till att besöka en läkare, det handlar mer om att jag ska försöka få bättre kontroll över min läkarskräck
Visst vill jag veta vad som är fel men det är inte lätt när man är en fegis som i princip darrar av skräck vid läkarebesök, har faktiskt blivit frisk efter ett telefonsamtal med en läkare som befann sig närmare 20 mil bort när jag drabbades av konstiga magkramper när jag var ca 11 år Det är läkarskräck av högsta grad det
Nej nog kan jag besöka läkare men som sagt det tar emot och rädslan grundlades tidigt pga en obetänksam läkare utan respekt för barn tyvärr.

Nej i dagsläget är inte besvären så stora, av någon anledning faktiskt mindre än för bara ca 2-3 år sedan smärtmässigt men du har helt klart en poäng i att småbarn innebär tunga lyft
Har inga barn just nu men hoppas att det kan bli framöver, vill ju försöka skaffa hus osv också vilket kan komma att innebära en hel del lyft osv.

Men du ska ha tack för att du iaf har funderat och klurat kring det hela samt gett mig en hel del ny information gällande det här med karpaltunnelsyndrom
Kommer följa denna tråd framöver också och kanske du får en uppdatering om hur det hela fortgår framöver om jag lyckas bli modig nog

Haha ja jag förstår det, lovar att uppdatera dig den dag jag jag tagit mig mod nog för det

Angående läkarskräcken så har inte det någon direkt koppling till detta med nålskräck nålskräcken är en egen historia men även hos läkare finns ju nålar av olika slag, fick en symaskinsnål inkörd i fingret på syslöjden en gång så därav nålskräck
Läkarskräcken kom när jag var 7 år och en okänslig skolläkare skulle undersöka en knuta på min fot, läkaren ansåg att det skulle opereras och satt framför mig och pratade in alla detaljer om operationen på sin bandspelare vilket ledde till läkarskräcken tyvärr.
Jag var fullständigt skräckslagen efter det jag fick höra om hur det skulle skäras och vart det skulle bedövas osv men läkaren brydde sig inte det minsta trots att han borde ha sett hur rädd jag var.
Blev remiterad till Umeå och NUS där det visade sig att knutan var helt ofarlig och att den skulle växa bort utan några men alls så har den också gjort men grunden för läkarskräcken var lagd och allt eftersom har den ökat vid obehagliga möten och dålig behandling.

När jag gjorde EMGet så kände jag mig trygg med sköterskan som skulle utföra det hela samt de 2 eller om det var 3 kandidaterna som fanns trots nålinblandningen då de förstod min rädsla och gjorde sitt bästa för att lindra den men när så en läkare dök upp så blev behandlingen omild och mindre trevlig vilket i sin tur ledde till att jag blev spänd och stundtals var tvungen att avbryta undersökningen.
Kände mig även trygg med den manliga sköterskan som skulle hjälpa mig att förbereda mig för operation i Skellefteå då även denne förstod min rädsla för nålar och gjorde sitt bästa för att lindra så visst fungerar det bara min rädsla för nålar och läkare respekteras men det är tyvärr inte ofta.

Ja nu har du fått veta lite om bakgrunden till detta med min läkarskräck

Ja det kan man lugnt säga men detta med stolpskott är mer regel än undantag verkar det som på vårdcentralen i Vilhelmina, har iaf träffat på flera stycken där
Nej det var inte direkt smidigt att göra så och det lade ju tyvärr grunden till något som med lätthet kunde ha undvikits genom ett smidigare tillvägagångssätt men hade jag inte träffat på folk inom vården som varit respektfulla och trevliga så hade det nog varit betydligt värre

Det är ju alltid lite intressant att gå in lite i psyket hos andra också jo vissa saker man är rädd för minns man ju första tillfället och vad som lade grunden men vad tusan som lade grunden för min spindelfobi vette sjutton och får jag välja mellan läkare och spindlar så är läkare mindre otäcka

Och du verkar vara en idiot utan dess like, inse att obehagliga upplevelser kan lägga grunden till en livslång skräck i stället så kommer du att må mycket bättre än att sitta här i forumet och göra dig lustig över andras rädslor.
Blir så less på sånna som du som helt saknar empati och inte kan inse hur jobbigt det faktiskt är att lida av tex läkarskräck, nålskräck, agorafobi (inte jag dock) och andra fobier/rädslor.
Det finns människor där ute i världen som är så gravt rädda för tex spindlar att de kan drabbas av tex psykoser pga detta men sådant vet väll inte du något om du som helt saknar rädsla för något överhvudtaget, nej låt bli att skriva något om sådant du inte förstår alls i stället tack.

Torsdag förra veckan (10 dagar sen) började jag få feber och ont i halsen. Fredag - torsdag ca hade jag så jävla ont i halsen/hög feber att jag kände mig helt skit. Hade dock varit hos läkaren den söndagen och hon sa att det var en virusbaserad halsinfektion och att jag skulle ge det några dagar.

Grejen är den att även om jag knappt har någon feber längre så har jag fått hosta och har fortfarande lite ont i halsen.
Kan det bli så efter en halsinfektion eller bör jag kolla upp det med?
I vanliga fall hade jag knappast brytt mig, men åker till japan nu på torsdag och börjar nästan bli orolig att det ska hålla i sig.

Vad tror ni?
Kanske inte mycket att gå på, men men.

Tja det där med att gå till ett sjukhus får jag nog göra när jag är i Umeå då för här i Dorotea samt i Vilhelmina finns ju bara vårdcentraler vilket ju inte är riktigt samma sak
Annars är det säkert ett bra tips, får fundera på det lite men jag förstår absolut hur du menar och kan man bota spindelfobi tex genom att pyssla med spindlar så kan man säkert mildra läkarskräck genom att umgås med läkare

Haha, jag kan ju iaf försöka hålla mig ifrån dig men du har ju tur att NUS är ganska stort så du har gott om utrymme att gömma dig på eller om det är jag som ska gömma mig, funkar säkert lika som
Tur att inte alla läkare/blivande läkare är samma skräphögar som en del av dom jag träffat på i Vilhelmina

Hmmm, ska försöka förklara så gott jag kan iaf vad jag menar
En läkare som är en skräphög i mina ögon är en läkare som gör följande tex:

Respekterar inte sina patienter
Saknar förmåga att förstå tex läkarskräck
Inte tar patienten på allvar
Inte lyssnar på beskrivning av symptom
Är ovarsam vid undersökning
Pratar över huvudet på patienten
Ignorerar anhörigas försök att tala för patienten när patienten inte klarar det själv
Beklagar sig över att tex ledighet eller annat blivit ändrat/inställt pga många patienter
Beklagar sig över att kaffet hinner bli kallt innan undersökning/besök är över

Tråkigt nog har jag råkat ut för dessa saker men jag är självklart medveten om att detta inte är något som utmärker alla läkare för jag har ju även träffat på vettiga läkare.

Jasså, du beklagar dig över att kaffet hinner bli kallt eller nej jag tror du kommer att bli en bra läkare när du är helt klar med utbildningen helt ärligt

måste tillägga att de två saker jag skrev om att läkare beklagar sig över kaffet och ledighet menar jag att de gör det inför patienten och det leder ju inte till direkt förtroende.