Behöver råd! Inga känslor pga antidepp

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005

Behöver råd! Inga känslor pga antidepp

Haft ett förhållande nu i snart 6 år till sommaren.
Det har gått upp och ner, som hos de flesta.

När jag började med antidepp för 2 år sedan, så successivt började mina känslor för min pojkvän/sambo avta och jag kände mig obekväm med honom.

Trodde jag hittade tillbaks känslorna, då jag svimmade vid vaccinering i höstas och han fanns där och tog hand om mig, så allt fortsatte som vanligt....

Tills nu, bara några dagar... samma känslor, obekvämhet, älskar inte honom? Helt dött med känslor för honom, mer än vänskap.

Har pratat med psykolog som sagt att det kan mycket väl bero på mina antidepp jag tar och har även bytt nu i slutet av Mars till nya för ökad dos och annan sort, så de har väl börjat ta sin verkan nu.

Men jag känner mig så otroligt kluven just nu att jag håller på att bryta ihop.

Hade tänkt försöka få en akuttid idag hos någon psykolog för att få råd om HUR jag ska göra, vad som är bäst för mig just nu, men det är inte så lätt få tider här, så därför tänkte jag skriva här och hoppas få seriös hjälp.

Hur tycker ni jag ska göra? ;

Vi är sambos och varit sedan 1 år tillbaks, så det är en svår situation,

Antingen: Skulle jag behöva flytta till egen lägenhet och ta itu med min behandling på egen hand/självständigt och känna allteftersom hur mina känslor blir framöver?

Det kommer bli en tuff tid i mitt liv, då jag efter 11 år med problemen äntligen ska få riktig hjälp.

Jag kan ju inte sluta med antideppen. Precis börjat få hjälp för min generaliserade ångestsyndrom och panikångest med agorafobi, så nu kör jag på detta till 100% och vill göra det som är bäst.

Eller: Så stannar jag kvar i förhållandet och som sambos, utväntar tiden och mår dåligt pga känslorna och ser hur jag känner senare efterhand. Men med vetskapen och känslorna att jag inte älskar honom och känner inte kärlek för honom utan endast är vi vänner isf?

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
blubb
Registrerad
Mar 2004
Skrivet av Metalie:

Haft ett förhållande nu i snart 6 år till sommaren.
Det har gått upp och ner, som hos de flesta.

När jag började med antidepp för 2 år sedan, så successivt började mina känslor för min pojkvän/sambo avta och jag kände mig obekväm med honom.

Trodde jag hittade tillbaks känslorna, då jag svimmade vid vaccinering i höstas och han fanns där och tog hand om mig, så allt fortsatte som vanligt....

Tills nu, bara några dagar... samma känslor, obekvämhet, älskar inte honom? Helt dött med känslor för honom, mer än vänskap.

Har pratat med psykolog som sagt att det kan mycket väl bero på mina antidepp jag tar och har även bytt nu i slutet av Mars till nya för ökad dos och annan sort, så de har väl börjat ta sin verkan nu.

Men jag känner mig så otroligt kluven just nu att jag håller på att bryta ihop.

Hade tänkt försöka få en akuttid idag hos någon psykolog för att få råd om HUR jag ska göra, vad som är bäst för mig just nu, men det är inte så lätt få tider här, så därför tänkte jag skriva här och hoppas få seriös hjälp.

Hur tycker ni jag ska göra? ;

Vi är sambos och varit sedan 1 år tillbaks, så det är en svår situation,

Antingen: Skulle jag behöva flytta till egen lägenhet och ta itu med min behandling på egen hand/självständigt och känna allteftersom hur mina känslor blir framöver?

Det kommer bli en tuff tid i mitt liv, då jag efter 11 år med problemen äntligen ska få riktig hjälp.

Jag kan ju inte sluta med antideppen. Precis börjat få hjälp för min generaliserade ångestsyndrom och panikångest med agorafobi, så nu kör jag på detta till 100% och vill göra det som är bäst.

Eller: Så stannar jag kvar i förhållandet och som sambos, utväntar tiden och mår dåligt pga känslorna och ser hur jag känner senare efterhand. Men med vetskapen och känslorna att jag inte älskar honom och känner inte kärlek för honom utan endast är vi vänner isf?

har varit i "samma" situation, fast i andra änden, och det är absolut inte kul att få reda på att ens partner egentligen inte har haft några känslor för en på länge.
i mitt fall blev det extra hårt då vi just skaffat hus och jag trodde att allt verkligen vara hur bra som helst, men nu såhär i efterhand så fanns det så mycket små saker som egentligen borde ha fått mig att inse hur det egentligen lega till, men förälskad och jävlig som man var så lät man henne såra en gång på gång just för att hon hela tiden låtsades som att allting var bra.

i min mening hade jag hellre sett att hon avslutade det hela direkt hon började tvivla, istället för att dra ut på det och få oss båda att lida onödigt mycket.

är du inte frisk i övrigt så lär det knappast bli lättare att ta sig igenom allt om du dagligen utsätter dig själv för något du mår dåligt av.
avsluta det hela, ta dig igenom allt det andra och om det nu sen är meningen att det ska vara ni, lär väl framtiden utvisa.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005
Skrivet av hoz:

har varit i "samma" situation, fast i andra änden, och det är absolut inte kul att få reda på att ens partner egentligen inte har haft några känslor för en på länge.
i mitt fall blev det extra hårt då vi just skaffat hus och jag trodde att allt verkligen vara hur bra som helst, men nu såhär i efterhand så fanns det så mycket små saker som egentligen borde ha fått mig att inse hur det egentligen lega till, men förälskad och jävlig som man var så lät man henne såra en gång på gång just för att hon hela tiden låtsades som att allting var bra.

i min mening hade jag hellre sett att hon avslutade det hela direkt hon började tvivla, istället för att dra ut på det och få oss båda att lida onödigt mycket.

är du inte frisk i övrigt så lär det knappast bli lättare att ta sig igenom allt om du dagligen utsätter dig själv för något du mår dåligt av.
avsluta det hela, ta dig igenom allt det andra och om det nu sen är meningen att det ska vara ni, lär väl framtiden utvisa.

Jag beklagar verkligen.. hon borde varit mer öppen mot dig då tycker jag.

Så fort jag började få dessa känslorna berättade jag direkt för honom om det, det tycker jag man ska göra för varandra. Oavsett vad som sker så kommer han alltid betyda mycket för mig.

Problemet är väl att det inte spelar någon roll, då han verkar vilja låta det vara och bara utvänta tiden och se hur det blir och jag känner. Men jag kommer må dåligt och det känns också inte rättvist mot honom.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Göteborg
Registrerad
Maj 2003

Depression är komplicerat. Jag själv är också det p.g.a. omständigheterna, så om bara omständigheterna skulle bli bättre skulle jag bli glad.

Mitt problem är att allt som jag inte tycker leder åt att omständigheterna blir bättre ser jag som meningslöst, t.ex. i kväll så var jag bjuden till ett kallas. Men jag kände ingen som helst lust att gå dit, då det absolut inte skulle leda till något som förändrar mitt liv. Detsamma med att umgås med gamla kamrater, det känns helt meningslöst. Jag talar dock med dem för stunden, men åker ej och hälsar på.

Nu vet jag inte hur din situation, men om du funderar på vad är du ute efter dit liv och vilken väg tror du är bäst för att komma dit? Tar vi sambon så var helt ärlig, då mår du själv bättre.(slipper skuldkänslor) Bara för att ni inte har mer än vänskapskänslor mot varandra så behöver ni inte flytta isär, det är då man börjar störa sig på varandra som det blir mer bråttom.
Så jag tror att det inte är så dumt att försöka bo kvar, speciellt om man tar hänsyn till ekonomisk. -Det kostar en hel del att flytta isär och man mår ofta bättre om man har det bättre ställt. (ett problem mindre)

Sedan vet jag inte vad du gör på fritiden, men ett intressant arbete kan ofta ha positiv påverkan på humöret, då man kanske kan se positivt på framtiden. Bara det att dessa arbeten är så förbaskade svåra att få idag.

[Core i7-3930K med 32GB ram, 2*256GB SSD] & [Core i7 3770K med 16 GB RAM, 256GB SSD] som tillsammans har ett [HD 5850 1GB] och 3st 24".

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Okt 2004

Tänk även på när man mår psykiskt dåligt så kan det påverka hur du uppfattar dina känslor för annat. Typ att dina "tråkiga" känslor överröstar de "mysiga" du har. Detsamma kan ju hända med medicinen. Kommer du alltid behöva den medicinen? Kan ju även bara va att det är en övergångsperiod.

Spel: Dell U2412M -:::- Intel i5 2500k, Corsair XMS3 16 GB 1600 MHz Ram, Samsung 830 256 GB, Asus P8P67-M B3, MSI GTX 660 Ti OC
Laptop: 2012 Macbook Air 13"

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005
Skrivet av Derox:

Tänk även på när man mår psykiskt dåligt så kan det påverka hur du uppfattar dina känslor för annat. Typ att dina "tråkiga" känslor överröstar de "mysiga" du har. Detsamma kan ju hända med medicinen. Kommer du alltid behöva den medicinen? Kan ju även bara va att det är en övergångsperiod.

Jag kommer behöva ta medicinen rätt länge ja, då jag precis ska få riktig hjälp och terapi. Ett stort steg i mitt liv, då jag levt med sjukdomen i 10 år nu.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Höganäs
Registrerad
Jan 2010

Jag föreslår du berättar för han. Diskuterar det och se vart det leder..
Men om du nu har älskat honom och antideppen gör så att du inte älskar honom, sluta med d då? du mår väll bättre med en person som du älskar och älskar dig än att vara solo och gå på massa antidepps?

"Together we stand; divided we fall (Behind every great soldier is great support)"

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005
Skrivet av Lowfatmilk:

Jag föreslår du berättar för han. Diskuterar det och se vart det leder..
Men om du nu har älskat honom och antideppen gör så att du inte älskar honom, sluta med d då? du mår väll bättre med en person som du älskar och älskar dig än att vara solo och gå på massa antidepps?

Han vet redan om det och vi har pratat. Jag är alltid öppen och ärlig.
Nej, kan inte sluta sådär med medicinerna.. ska precis få behanlingsplaner med hjälp av läkare och psykolog och då i samband med mina antidepp.
Det handlar inte om att kunna välja det som du skrev sist.. när man mår så psykiskt dåligt och jag vill dessutom må bättre och kämpa.
Skulle jag strunta i det står jag igen på ruta 1 ,tom lägre och ingenting händer.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2003

Ingen vet hur du mår bättre än du själv, men jag tror att det är helt enkelt en svår period i ditt liv just nu. Det kräver mycket energi men kämpa på Metalie! Du har som du skrivit här på forumet haft många motgångar och svårigheter med både det ena och det andra, men likt förbannat fortsätter du kämpa. Det är starkt! Du har motivation för förändring, det är många som inte ens har det. Jag är ingen expert på antidepp eller förhållanden, men jag tror att du behöver lite avstånd bara.

Jag tycker verkligen inte att du borde sluta med medicinerna! Jag bor själv med min tjej i en etta och visst finns det perioder då man inte känner lika starkt som förr, men det som brukar hjälpa är just lite avstånd så man hinner sakna varann och komma ihåg dom fina stunderna man haft tillsammans.

Just att ni är sambos tar som fan på ens energi. Bara 2-3 dagar ifrån varann är ibland det man behöver för att komma ihåg varför man ens är ihop från första början. Så mitt tips är, försök komma ihåg varför du är tillsammans med honom och ge varandra lite avstånd så ni hinner reflektera över hur ni mår och era känslor för varann liksom. Det ska nog gå bra Metalie!

We are the music makers, and we are the dreamers of dreams.
Youtube | Spotify Playlists | Soft | Rapp | Rytm | Kött | Kalas |

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
SueCia
Registrerad
Apr 2002

Gör slut med honom nu, det kommer troligtvis bara bli värre. Har vart i din situation själv då jag velade fram o tebax varje dag om jag ville ha min flickvän, var jag kär? Vad tyckte jag om henne? ville jag va själv? Enda skillnaden är att jag sköter såna problem utan piller.

Piller kommer inte göra att du mår bättre, ut o umgås med folk, skaffa ett jobb eller vettig utbildning, ta vara på dig själv o börja träna. Detta kommer fungera tusen gånger bättre än piller.

Du säger att du kommer må dåligt utan piller, att du har fått en diagnos och så vidare säger egentligen inte ett dugg. Jag kan UTAN problem gå till läkare och klaga över det ena o det andra o tillslut får jag en diagnos utan att jag egentligen ens är sjuk.

Säger inte att du inte är "sjuk" men jag tror inte på piller som lösningen på dina problem.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Norrköping
Registrerad
Jan 2003

Är det bara jag som tänker att det inte är en fråga om att du ska/inte ska göra slut?
Hade jag vart på andra änden av detta så hade det slutat illa i vilket fall.
A. Personen känner inget för mig men säger inget. Det skulle suga riktigt hårt att efteråt få veta detta.
B. Personen känner inget för mig och gör slut på grund av hon vill må bättre. Skönt att få veta att man är i vägen för det...

Jag skulle råda dig till att vara helt ärlig och öppen. Förklara för honom hur du känner (eller inte känner som det nu är) och vad du hoppas på. Sen får han bestämma sig för om han vill ta chansen och se om det blir bättre eller bryta redan nu. Om du på allvar tror det blir bättre nu när du äntligen ska få hjälp så skulle ju säga att du inte har någonting att må dålig för om han vill stanna med dig. Då är det ju hans val och så länge du har vart helt ärlig och öppen så är ju det ett rätt bra tecken på att det är vad han vill även om du säkert inte kan lova någonting. Det är ju någonting att må bättre för, inte må sämre.

Xbox Live - Firaphex
Jag har inte alltid rätt, men jag utgår från det tills jag ser bevis på annat. Citera för svar
2008-06-18, Dagen då integriteten ställdes tå mot tå med maktmissbruket och förlorade.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005

Synd att vissa inte orkar läsa alla inlägg och svara seriöst

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
SueCia
Registrerad
Apr 2002
Skrivet av Metalie:

Synd att vissa inte orkar läsa alla inlägg och svara seriöst

Synd att du inte bemödar dig att besvara de som ger dig tips i tråden.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
/home@Trollhättan
Registrerad
Apr 2004

Du går på antidepp, detta kommer du ej göra i mer än nån månad, eller?
Vet jag jag fick mina i 6 månader.

Och gick från att inte kunna visa min känslor eller ha nåra direkta känslor, till ett känslomässigt vrak.
Men man ska inte skylla allt på medicinen, de är där för att hjälpa dig få bort visa känslor som är nedtryckande och låta dig tänka på annat.

Sätt dig ner och snacka med han, finns inte mycket mer att göra.

Värsta DU kan göra i en sits som denna är att gå runt och grubbla på det.

Peace

Irish today, hungover tomorrow

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005
Skrivet av RedFLip:

Du går på antidepp, detta kommer du ej göra i mer än nån månad, eller?
Vet jag jag fick mina i 6 månader.

Och gick från att inte kunna visa min känslor eller ha nåra direkta känslor, till ett känslomässigt vrak.
Men man ska inte skylla allt på medicinen, de är där för att hjälpa dig få bort visa känslor som är nedtryckande och låta dig tänka på annat.

Sätt dig ner och snacka med han, finns inte mycket mer att göra.

Värsta DU kan göra i en sits som denna är att gå runt och grubbla på det.

Peace

Jag har tagit medicin mot panikångest i mer än 2 år nu, och har precis bytt innan detta problem uppstod. Så detta är ingen medicinering under endast några månader utan över en långre tid, och 1 månad som du säger hjälper knappt, de börjar ju verka efter 1 månad.

Anledningen till jag misstänker medicinen är för den skär ju inte bara dalarna, utan kapar även topparna, de kan inte bara ta bort "vissa känslor". Och som jag skrivit innan så har jag pratat med honom och han vet om allt, så förstår inte varför så många skriver det.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2003
Skrivet av Metalie:

Jag har tagit medicin mot panikångest i mer än 2 år nu, och har precis bytt innan detta problem uppstod. Så detta är ingen medicinering under endast några månader utan över en långre tid, och 1 månad som du säger hjälper knappt, de börjar ju verka efter 1 månad.

Anledningen till jag misstänker medicinen är för den skär ju inte bara dalarna, utan kapar även topparna, de kan inte bara ta bort "vissa känslor". Och som jag skrivit innan så har jag pratat med honom och han vet om allt, så förstår inte varför så många skriver det.

Berätta för psykiatrikern om ditt problem så kanske du kan få byta mot andra piller. Alla reagerar lite olika på SSRI-preparatm olika biverkningar osv. Det finns tex nyare piller idag som har mindre biverkningar, jag tror din psykiatriker kan hjälpa dig hitta nån medicin som passar dig bättre.

We are the music makers, and we are the dreamers of dreams.
Youtube | Spotify Playlists | Soft | Rapp | Rytm | Kött | Kalas |

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Källaren
Registrerad
Sep 2004
Skrivet av Cloudstone:

Berätta för psykiatrikern om ditt problem så kanske du kan få byta mot andra piller. Alla reagerar lite olika på SSRI-preparatm olika biverkningar osv. Det finns tex nyare piller idag som har mindre biverkningar, jag tror din psykiatriker kan hjälpa dig hitta nån medicin som passar dig bättre.

Hon går väl inte till psykiatern utan till psycholog? Har för mig att psykiater tar hand om såna med riktigt stora psykiska och mentala störningar

AMD Athlon xp 2100+ | Asus A7M266 | 512 DDR | GeForce3 | 40 GB Hdd | DVD Plextor 16X

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005
Skrivet av Cloudstone:

Berätta för psykiatrikern om ditt problem så kanske du kan få byta mot andra piller. Alla reagerar lite olika på SSRI-preparatm olika biverkningar osv. Det finns tex nyare piller idag som har mindre biverkningar, jag tror din psykiatriker kan hjälpa dig hitta nån medicin som passar dig bättre.

Jag har precis bytt till andra piller och dessa är de allra bästa för just min panikångest, så jag vill köra på dessa. De har precis börjat att verka och det är väl säkerligen då pga det som känslorna blir helt annorlunda.
Och så har jag ingen lust att byta till olika piller hit och dit, helst använda samma.

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2003
Skrivet av Tomas_88:

Hon går väl inte till psykiatern utan till psycholog? Har för mig att psykiater tar hand om såna med riktigt stora psykiska och mentala störningar

Du har antagligen rätt. Jag har ingen aning vad skillnaden är mellan psykolog, psykiatriker och terapeut osv.

We are the music makers, and we are the dreamers of dreams.
Youtube | Spotify Playlists | Soft | Rapp | Rytm | Kött | Kalas |

Trädvy Permalänk
Medlem
Registrerad
Jun 2003
Skrivet av Metalie:

Jag har precis bytt till andra piller och dessa är de allra bästa för just min panikångest, så jag vill köra på dessa. De har precis börjat att verka och det är väl säkerligen då pga det som känslorna blir helt annorlunda.
Och så har jag ingen lust att byta till olika piller hit och dit, helst använda samma.

Jag förstår att du inte vill byta fram och tillbaka, men det verkar ju som att du är ganska missnöjd med den nuvarande medicinen. Det finns många fall där folk bytt från en medicin till en annan och märkt stora skillnader, och i vissa fall inte märkt en enda biverkning. Några exempel på SSRI mot panikångest är Seroxat, Anafranil, Cipramil och Aurorix. Det kanske är bättre att prata med din psykolog om andra alternativ istället för ditt nuvarande preparat, för att det är ju inte så kul att leva i en bubbla, som du själv säger.

Jag har själv en vän som var med om en manisk episod och får nu äta Zyprexa, och ska fortsätta med det nästan hela sitt liv, och han menade på att han lever i en bubbla, känner inte mycket glädje eller sorg osv. Han ska nu byta medicin till en annan nyare variant med betydligt färre biverkningar som han hört hjälpt många med just den biten.

Om du är helt säker på att din nuvarande medicin är den bästa för dig så vet jag inte riktigt vad jag kan säga, förutom att jag hoppas det vänder och du mår bättre. Hursomhelst så finns SweC här om du vill prata ut!

We are the music makers, and we are the dreamers of dreams.
Youtube | Spotify Playlists | Soft | Rapp | Rytm | Kött | Kalas |

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Höganäs
Registrerad
Jan 2010

Ta risken och testa några andra för dom du har nu värkar ju göra mer än vad du behöver.
Bättre att ta chansen att försöka hitta någon antidepp som hjälper dig och låter dig älska din sambo än att leva ensam,utan känslor?

"Together we stand; divided we fall (Behind every great soldier is great support)"

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
/home@Trollhättan
Registrerad
Apr 2004
Skrivet av Metalie:

Jag har tagit medicin mot panikångest i mer än 2 år nu, och har precis bytt innan detta problem uppstod. Så detta är ingen medicinering under endast några månader utan över en långre tid, och 1 månad som du säger hjälper knappt, de börjar ju verka efter 1 månad.

Anledningen till jag misstänker medicinen är för den skär ju inte bara dalarna, utan kapar även topparna, de kan inte bara ta bort "vissa känslor". Och som jag skrivit innan så har jag pratat med honom och han vet om allt, så förstår inte varför så många skriver det.

Men...Om ni snackat om det, vad kom ni fram till?
Uppenbarligen inget, eftersom du står och trampar på samma ställe så jag läser mig fram till?

Vet att jag byte medicin mot panikångesten typ 5 ggr, och mina antidepp 2 ggr, pga min biverkningar gjorde att jag hade väldigt mycket känslor och allt på en gång några gånger om dagen.

Men å andra sidan, så som Cloudstone säger så finns vi alltid på swec och vill att du ska må bra
Vet ju att swec hjälpte mig, för 1½ år sen när jag skrev av mig i min tråd jag gjorde då!

Irish today, hungover tomorrow

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
-
Registrerad
Dec 2005
Skrivet av RedFLip:

Men...Om ni snackat om det, vad kom ni fram till?
Uppenbarligen inget, eftersom du står och trampar på samma ställe så jag läser mig fram till?

Vet att jag byte medicin mot panikångesten typ 5 ggr, och mina antidepp 2 ggr, pga min biverkningar gjorde att jag hade väldigt mycket känslor och allt på en gång några gånger om dagen.

Men å andra sidan, så som Cloudstone säger så finns vi alltid på swec och vill att du ska må bra
Vet ju att swec hjälpte mig, för 1½ år sen när jag skrev av mig i min tråd jag gjorde då!

Jo, tyvärr är det så. Vi båda känner oss vilsna, men han är väldigt förtående trots situationen och det är jag väldigt glad över. Idag är första dagen på över 1 vecka som jag känt det varit "han och jag" på ett mer än vänskapligt sätt, mer bekvämt sätt liksom.
Hatar att känslorna är såhär

Men ja, ska absolut ta upp detta med min läkare och höra vad han säger om det hela, för såhär vill jag INTE ha det, om det fortsätter spöka med mina känslor.
Ska se om jag kan ringa honom i morgon.

Jag är glad över ni seriösa som svarar här och finns som stöd! Tack!

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
regnvm Helsingia regio
Registrerad
Dec 2009

Du är nog bara en psykopat:)

Laptop: ASUS-G751JY

Trädvy Permalänk
Avstängd
Plats
Umeå
Registrerad
Dec 2006

Har du tagit upp det med din läkare och förklarat hur stort problem det är för dig?

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
regnvm Helsingia regio
Registrerad
Dec 2009

Får man fråga varför du ber om råd på sweclockers och inte flashback?

Laptop: ASUS-G751JY

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Linköping
Registrerad
Feb 2009

#26 Var du seriös?

Anything that can go wrong will go wrong.

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Källaren
Registrerad
Sep 2004

För att på Flashback har dom väl en hel mapp för såna frågor. Bättre sida är Terapisnack
Där kan man fråga experter.

AMD Athlon xp 2100+ | Asus A7M266 | 512 DDR | GeForce3 | 40 GB Hdd | DVD Plextor 16X

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
X
Registrerad
Dec 2002
Skrivet av Skuttokova:

#26 Var du seriös?

Varför skulle han inte vara det?

Trädvy Permalänk
Medlem
Plats
Tullinge
Registrerad
Jun 2005

prata med honom om det, han skulle nog uppskatta det. han har säkert märkt något men ofta låtsas man inte om det.

blev själv sårad för ett tag sen av en tjej jag verkligen trodde på, är man förälskad så missar man ofta de små sakerna som man borde sett... sen att min bror dog för ca en månad sen gör inte hela saken bättre kan jag ju säga...men livet går vidare.

det enda du kanske behöver är lite tid för dig själv? har aldrig ätit antidepp och kommer troligtvis aldrig behöva det (ta i trä) men det är ju till för att dämpa vissa känslor och det kan bidra till att du känner som du gör men annat spelar in likaså. utan antidepp kanske du bara hade kännt att ni var i en svacka just nu?

nu har jag sjukanmält mig för jag tror jag har halsfluss...en sak har jag kommit fram till iallafall och det är att det inte riktigt är mitt år i år. förhoppningsvis är du bara i en liten svacka nu...

Ryzen 1700 @ 3.7ghz, Palit GTX 1080 GR Premium