Kommer de bli accepterat att offentligt klanka ner på överviktiga?

Men poängen är fortfarande densamma. Alla andra problem vi har i vårt samhälle har ingen några problem med att se och visa i alla fall en gnutta förståelse för. Man kanske inte gillar det, men man inser i alla fall att det är ett problem även för personen det gäller. Allt utom övervikt. Där är det bara "rör på dig fetto!" som gäller.

Jag menar om det vore så enkelt så skulle ju folk göra det. Det är ungefär som att säga att "spendera mindre än du tjänar så blir du rik"... Om det var så enkelt så borde vi ju nästan varenda kotta vara miljonär vid detta laget. Men så ser inte verkligheten ut. Det finns garanterat en anledning till att en människa är överviktig. Och visst, i vissa fall är detta dålig kontroll och en ohälsosam förkärlek till godsaker och/eller dålig mat. Men långt ifrån ALLA fall vilket varadsåsikten verkar vara.

Om jag bara tar mig själv som exempel. Jag väger för mycket. Det vet jag och även om jag inte lider av det idag så kommer jag göra det om 10 år. Det är inget jag ser fram mot och någonting jag vill göra någonting åt. Och ja, jag har hört varenda kommentar, pik, häckel och motivations-tal som finns. Och motivationen finns där. Men jag har ett jobb som kräver 11-13 timmar om dagen inkl resor med tider någonstans mellan 7 och 23. Dessa tider varierar från dag till dag så att planera någonting återkommande är ju bara att glömma. Sen behöver jag dessutom sova minst 7 timmar för att orka med detta jobb och på de då 5-6 timmarna som är kvar så ska jag få in mitt barn, min lägenhet med allt vad städning, tvättning och matlagning heter samt allting annat i livet. Jag måste dessutom få lite tid att slappna av så jag inte stressar sönder helt och hållet. Jobbet är dessutom ett stillasittande sådant med oregelbundna tider även gällande luncher m.m så några 2 timmar i veckan joggandes kommer inte göra mycket till skillnad utan det krävs mer än så för att kompensera bristen på vardagsmotion och dålig mathållning.

Inte helt lätt att passa in. Inte omöjligt, men inte heller någon klackspark man fixar sådär på höftning. Men det finns det inget ytrymme för när det kommer till folks självgivna rätt att häckla överviktiga. Då finns det bara fet = slö. Inga underliggande orsaker, inga omständigheter eller annat. Att någon vänder sig till alkohol eller droger på grund av olika problem är någon som många förstår, men att vända sig till kalorier? Oh nej, sånt finns inte. Det är bara för att man är ett oljigt, slemmig och slött fetto.

Jag säger inte att det skulle vara omöjligt att göra någonting åt, jag säger bara att jag är sjukligt trött på denna slentrianmässiga och nonchalanta attityden folk har mot överviktiga. För om det vore så lätt så skulle ingen överviktig fortsätta vara det.

Att ta in mindre än man gör av med är en svältkur. Det är inget mer med det. Man tar in för lite för att tvinga kroppen att ta av sig själv istället. Sen må detta vara en otroligt mycket mildare grad än vad som händer i tredje världen, men det är i grunden samma sak. Och det krävs mer än så för att gå ner i vikt på ett sätt som håller i längden. Vad detta sen är är ju olika från person till person, men termen jojjo-bantning finns av en anledning.

Varför ska allt göras så svårt när man diskuterar.
Är man tjock pga. att man helt enkelt inte rör sig och/eller äter en jävla massa onyttig mat så har man gjort det valet helt själv.
Då får man som alla andra och allt annat ta konsekvenserna.
Jag menar är det verkligen så svårt att förstå?
Är man smart så har man sina fördelar och nackdelar, är man attraktiv har man sina för och nackdelar osv.

Klart som fan att om man är överviktig att man får ta konsekvenserna som alla andra egenskaper.

Jo självklart. Har man ett yrke där utseende kan spela in så blir ju givetvis det en faktor att tänka på. Och jag håller med. Att gråta ut i kvällspressen och polisanmäla är lite löjligt, men ändå så tycker jag att den ägaren förtjänar det. Han var ärligt visst, men det ursäktar liksom inte det fullkomliga hål han måste ha i huvudet när man hanterar det på det där sättet. Som någon sade så hade det ju vart betydligt bättre skött att "ta det under betänkande" och en vecka eller två senare skicka ett "gått till annan sökande". Och om någon frågat varför så kan han ju alltid hänvisa till just att han kände att någon annan passade in bättre av personliga anledningar. Det går ju hitta massor av snyggare sätt att göra det än att kasta det i ansiktet på henne. Fast å andra sidan, vad förväntar vi oss av dagens press? Det är klart de snurrar upp det till världens grej om de kan.

Det är precis det här jag menar. Du hoppar direkt till att jag antingen inte försökt eller redan har gett upp. Jag är med andra ord slö och vill inte ändra på det. Skulle du säga samma sak om en alkoholist som säger att det är svårt att sluta? Eller en narkoman? Skulle de få höra att "Du har inte försökt" eller någon variant av att de inte ens vill försöka? Nej. Det skulle få höra att det är bra att de vill lägga av och att de ska få hjälp, eller i alla fall borde få hjälp. Men inte överviktiga inte. Där är det bara att böja sig fram och ta ananasen i bästa little-nicky stil, gärna ska man känna att man förtjänar det också.

Nu har jag redan börjat. Jag har lagt av med det mesta av det skräp som gjort att jag ser ut som jag gör, bara läsken kvar. Jag letar febrilt efter ett bättre jobb med både bättre tider och klimat så jag kan komma igång med regelbunden träning och så att jag inte behöver den lilla lediga tid jag har för att ta igen mig för att orka med nästa arbetsdag. Jag kan ju visserligen sluta, men arbetslöshet gör ju inte saken bättre. Och nej, inte 7 dagar i veckan, men 6 är inte ovanligt (faktum är att det är en del av normen). Tider så att man är ledig i början av en vecka och i slutet av veckan därefter så att man har 10-11 dagar på raken är inte heller ovanligt. Inte heller att skifta mellan morgon, dag och kvälls-pass 2-3 gånger på en vecka. De senaste 3 åren har jag inte haft en regelbunden ledig dag eller ens en regelbunden lunch, och det sliter rätt hårt på många sätt.

Men som jag sa, det ÄR inte omöjligt. Men det är inte den klackspark folk verkar tro heller. Vissa har det lättare, vissa har det svårare. Sitter man hemma och KAN gå ner i vikt men väljer att inte göra det. Ja då håller jag med om att man får ta det som blir kastat på en. Men jag tror inte det är många som gör det valet om det vore så lätt som folk verkar tro.

I vilken värld är det bättre att inte säga det rakt ut? Sen att hon tog det så jävla hårt är ju hennes problem.

Det är ju egentligen precis samma sak som det med rökning. Jag får skit från massa håll för det, bara att ignorera. Om en arbetsgivare inte vill anställa mig för det så är det helt ok, jag skulle antagligen inte vilja jobba under sådana förhållanden ändå.

Men betyder det att du är stum?
Att din röst inte är lika lämpad för det som en del andras skulle alltså göra det helt omöjligt att prata i telefon över huvud taget?

För det var ju det som ägaren till serveringen egentligen sa. Hon är för stor och alltså kan hon inte jobba med att servera alls. Jag menar om det verkligen är så packat på hans uteservering så undrar jag vad han säger om det kommer en överviktig kund... "Nej du får inte äta är, det går inte skjuta ut stolarna tillräckligt"?

Han har givetvis sin fulla rätt att anställa vem han vill, men snyggare än "du är för fet" är ju inte svårt. Jag tror till och med att jag skulle behöva anstränga mig för att låta en så stor groda hoppa ut ur käften.

Då ska vi se.

Vad sägs om att själv följa ditt råd?

Ni två, det finns många olika tillstån som orsakar fetma hos människor, hur vet ni vilka som är det av lathet och vilka som är det av sjukdom?
Se slutet på detta inlägg och svara på frågan där.

Härnkirurgi är också lätt.
Man tvättar sterilt, letar upp skadan och åtgärdar det. Enkelt.
Det jag vill komma åt är att viktnedgång (vanesaker över lag) men även upgång är väldigt lätt i teorin, men det är svårt i praktiken då det i princip innebär att man måste lägga om hela sin livsstil och människor är vanedjur, har man gjort något i flera år tar det väldigt lång tid och resultaten ska vara stora och på kort tid för att man ska ha kvar motivationen att fortsätta.
Det handlar om dopamin, mina kära vänner. Det finns två aktiviteter som frisläpper dopamin i enorma mängder hos en människa.
Sex är den ena (och även den som frisläpper mest), sen kommer mat. Det du tycker vara enkel går i verkligheten ut på att bryta ett djupt rotat belöningsbeteende. Det är inte enkelt.

Därmed inte sagt att det är något omöjligt, men det är verkligen heller inte något som är jättelätt.

Vidare skulle jag vilja påstå att alla överviktiga vet hur man ska göra för att gå ner i vikt, precis på samma sätt som att alla rökare vet hur skadligt det är med rökning.
jag har själv varit ihop med en tjej av modellen större och fått leva med hela den här viktdiskussionen. Hon åt nyttigt och i små mängder hela tiden, med vissa belöningsdagarm och hon tränade utöver att plugga och jobba men ändå gick det inte neråt i större omfattning. Vidare blev det ett moment 22 då hon hade skadade knän, vilket blev värre när hon tränade och således begränsades i sin träning.

Så det är verkligen inte bara mat och träning det handlar om, det finns många andra saker i människors liv som ni inte vet om när ni dömer ut människor för att vara lata tex. När du ser en tjock människa sita på MacDonalds och äta en hamburgare kan det vara värt att tänka ett steg längre när du dömt färdigt personen; hon/han kan ha ätit sallad senaste månaden och det är en belöningsdag som denne njuter av.

Men visst, det finns även många som är överviktiga eftersom de äter helt fel, inte rör på sig alls etc, men man ska inte utgå från att alla överviktiga är sådana.
Det kan mycket väl vara en sjukdom som orsakar övervikten (även undervikten) och det behölver nödvändigtvis inte vara en sjukdom primärt i ämnesomsättningen.
Personen kan stå på läkemedel som orsakar viktuppgång, finns gott om sådana.
Personen kan ha en genetisk predisposition för övervikt.
Personen kan ha varit för extrem stress under lång tid och därför blivit överviktig.
Personen kan vara deprimerad (och även stå på läkemedel med övervikt som biverkan).

Bara för att ge några exempel på saker som kan göra en ofrivillig tjock.

Så var snälla och säg mig, alla ni som tycker det ska vara ok att klanka ner på en människa med övervikt: hur vet ni att personen inte lider av ovanstående saker?
Detsamma gäller alla andra kroppsliga tillstånd. Ni vet aldrig vad som gjort en person till den den är och att börja klanka ner pga något ni inte tycker är ok blir bara fel.

EH? Svält är när man lider av födobrist. Att man går ner i vikt innebär inte per automatik att man svälter.

Och det är PRECIS detta jag menar med tidigare inlägg, att bara för att man inte är överviktig innebär inte det att alla andra som inte är det går runt och svälter.

Om ditt basala energibehov är 3000 kcal om dagen och du ligger på 2500 är det grymt långt ifrån svält... Dessutom om du fortsätter äta 2500 om dagen kommer du tillslut infinna dig på en vikt som har samma basala energibehov som ditt intag, dvs du står stilla i vikten.
Svält är ett rätt fult ord att ens använda i sammanhanget, dom personerna om svälter på riktigt runt om i världen håller nog med om det..

I teorin ja. I verkligneheten kan även den enklaste operation leda till dödaen och det om något bevisar ju hela min tanke att bara för att något är lätt i teorin betyder det inte att det är lika lätt i verkligheten.

Anade faktiskt att du hade lyckats gå ner i vikt. Kudos till dig för den bedriften.
Men återigen, att bryta en vana är inte lätt och det blir inte lättare ju äldre du blir och när du får jobb, barn, hus och bil att sköta om. Människor är inte lika viljemässigt starka, saker påverkar oss hela tiden och rör det sig dessutom om en aktivitet som ger dig en dopaminkyss av den digniteten så är det bara ännu svårare.
Nu vet jag hur du kommer svara här, men jag ställer frågan ändå.Nu när du sitter där tycker du att bantnigen var lätt, var ju bara att äta mindre och röra mer på sig. Men när du väl var där i situationen. Var det verkligen så lätt som du vill påskina här?

Belöningsdagar behöver inte innebära att man svullar, utan att man äter något man tycker är gott dom dock inte faller in i ramen för vad man får äta under bantningen sett till kalorierna.
Det kan vara allt från ett glas vin till en bit kladdkaka.
Jag har väl inte påstått att du skulle skrika fetto till någon?

Jo jag vet att de är i minoritet om man ser till varje grupp för sig, men en procent här, två procent där, en halv procent där och du kommer helt plötsöligt inse att en handfull människor för var hundrade människa du träffar har sådan problematik.
Den listan var ämnad att få er att tänka till att det finns gott om tillstånd som gör att människor går upp i vikt, även om det rör sig om några fåtal procent. Men den viktiga frågan här är: hur vet du vad som gjort personen överviktig?

Jag ger väl blanka fan i om du röker - eller smetar in dig själv med bajs, för den delen - bara du gör det utom räckhåll för min näsa.

Om vi nu ska prata operationer så behövs inga misstag för att folk ska dö under en, man kan göra allt by the books och som det ska men patienten kan ändå kola.

Vare sig du tycvker om belöningsdagar eller ej så är det många som kör med ett sådant system för att lyckas hålla uppe motivationen.

Nåja,rätt grov jämförelse där, men ja, folk kan begå diverse brott pga att de faktiskt är sjuka. Dock så vill jag ändå invända mot den jämförelsen då att begå mord är att begå ett grovt brott medan det inte är olagligt att vara tjock.
BTW, när nämnde jag blödning och mördare?

Men ja, listan kan göras oerhört långt och det är just det som är poängen. Vi dömer folk titt som tätt för precis allting utan att veta något om dem. Smala är anorektiska, tjocka saknar vett och självdiciplin, rökare är dumma som röker, knarkare är bara idioter som inte tar tag i sina liv, sjukskrivna är lata jävlar, socialbidragstagare är bidragssugare, folk som spelar WOW är oskulder och saknar kompisar and so on. Listan kan göras lång, listan kan göras oerhört lång, men det blir inte bättre för det.

Håller med, sen kan inte alla överviktiga gå ner i vikt men det är lång ifrån alla.
Tycker det är fel att stirra sig blind på vikt eller storleken på folk, hellre några kilon för mycket och rör på sig än någon som är tunn och inte rör på sig.
Rökare har jag aldrig klagat på så länge dom röker där man inte ska röka.

Nej nej, jag har inte nämnt det där, men visst, de som är tjocka pga andra orsaker än för många kalorier i intag är väl i samma klass som den här personen du nämner, omman nu ska vara riktig extrem i jämförelsen.

Jo ärlighet varar längst, men det betyder ju inte att den måste levereras med basebollträ

Nej svält är inte ett fult ord. Det beror helt på vad man kopplar samman ordet med. Är det småbarn med ballongmagar och flugor i ögonen så är det tragiskt, men inte fult. Vidare sade jag aldrig någonting om alla som inte är överviktiga. Självklart är inte alla som inte är överviktiga svältande. Men minus är minus oavsett om man går från 150 till 100 eller från 2 till 1. En normal människa går +/- noll på det stora hela för att hålla vikten. En människa som går minus svälter sig, även om det må vara till en otroligt mild grad och inte i närheten av vad som händer i tredje världen. Men ordet i sig har samma betydelse för det, det är bara en fråga om skala.

Har faktiskt aldrig hört talas om något sådant

Men nu är det andra gången med säkerhet säger att det är en liten del av befolkningen som har sådana bakomvårande orsaker och då måste jag fråga; har du något som du stödjer det argumentet på? Hur stor/liten andel pratar vi om?

Spelar det nån roll att det är en liten andel då man aldrig vet om personen nu är en av dessa unika människor med en bakomliggande orsak eller ej?