Snabbprojekt - strömförsörjning till Raspberry Pi

4.3
42 röster
Skapat
2012-12-07
Senast ändrat
2012-12-08
Visningar
11 130

Hupp, så sitter man här och leker med sin R-Pi (mer om den här), och konstaterar att en sketen ZTE Blade-laddare på inte så värst modiga 700 mA inte riktigt står pall när den ska driva såväl R-pi, som tangentbord (50 mA), mus (100 mA) och wifidongel (för liten för att det ska stå någon märkström på den, och för kinestillverkad för att något sådant ska stå på kartongen). Bara att göra något åt saken.

Grovsoprummets elektronikbinge är en given vän i detta läge. Äventyret börjar efter en tur dit, och upphittandet av en adapter för okänt användningsområde, som levererar 5 volt och 2A. Förhoppningsvis mer än tillräckligt för en R-pi och lite kringutrustning, efter smärre modifikation.

Tänker mig detta som inspiration/tips till den som sitter med strömförsörjningsproblem, men som samtidigt tycker det känns dumt att lägga ner lika mycket pengar på en nätdel som det kostade att köpa Raspberry Pin. Vem som helst som har en lödkolv, grundläggande handverktyg, och några timmar över kan göra detta, det är absolut inga konstigheter, och det går att göra det enklare än jag gjorde det om man vill det, mitt sätt är bara ett av många.

Det kära gamla grovsoprummet. Just när man som bäst behöver det bjuder det på en finfin nätdel...

...som levererar 5 volt och 2 ampere, förmodligen mer än Pi & company någonsin kommer behöva. Det enda problemet är att det inte sitter en USB Micro-kontakt i ändan av sladden.

Här kan man välja ett flertal approacher; man kan byta ut den befintliga sladden mot en USB Micro-sladd, sätta en vanlig USB-A-kontakt på adaptern och koppla in en USB-A till USB Micro-sladd, nypa av sladden och löda dit en USB Micro-propp, och så vidare. Bara ambitionsnivå och fantasi sätter gränserna.

Jag väntar med att bestämma mig hur jag vill göra tills jag öppnat adaptern och kollat hur mycket plats som finns inuti den. Eländet är ihoplimmat, och förmodligen tänkt att vara inbrottssäkert. Vad hände med den goda tonen att sätta ihop saker med skruvar?

En lämplig attackpunkt visar sig vara genomföringen för kabeln. In med en spårmejsel och börja vicka för att knäcka limningarna. De släpper på tre sidor med en lagomt tilltagen mängd våld, men en sida är kvar...

... och här kommer en halvslö kniv väl till pass. Peta in under kanten och bänd ut, tills limningen släpper.

Skalet forcerat, utan att bli totalfördärvat! Det går snabbt att konstatera att här finns det inte plats för någon USB-kontakt, utan det som gäller är att byta ut kabeln på ett eller annat sätt. Har jäkligt dåligt med extra USB Micro-sladdar, så letar runt i förråden efter något alternativ.

Den gamla goa Bimbopåsen sviker en aldrig! I den hittar jag...

... ett stycke USB-förlängningskabel av kortare modell. Perfekt att sno sladd med honkontakt från!

De intressanta ledarna skalade, +5v (röd) och jord (svart). Grön och vit är dataledarna, vilka är ointressanta här. Det kan vara värt att nämna att man bör fatta misstankar om ledarnas isolering inte kommer i standardfärgerna röd, svart, grön och vit. Då kan det vara värt att leta upp pinouten för en USB-kabel och börja ringa upp kabeln man har istället för att chansa.

Återanvändning av dragavlastningen från den gamla sekundärkabeln. "Masserar" den med radiotången i hopp om att limmet ska släppa.

Success! Dragavlastningen lossad!

Dragavlastningen påkrängd på USB-kabeln. Har även nypt av dataledarna (grön, vit) så bara strömledarna är kvar, samt förtent de senare.

Lött USB-kabeln på plats. Har aldrig sett något liknande, här satt sekundärkabeln direkt lödd på en avstörningsdrossel, normalt sett brukar den sitta lödd i hål på kretskortet, vilket skulle gjort det hela mycket enklare. Lödde på den nya USB-kabeln på samma sätt som den gamla kabeln satt ditlödd, givetvis är det viktigt att få det där med polariteten rätt. Drog på lite krympslang över lödningarna för att minska risken för kortis.

Värmer på smältlim över en oljelampa. Orkade inte plocka fram limpistolen och vänta på att den skulle bli varm.

Kletat på smältlim för att 1) hålla isär ledarna och 2) fixera dragavlastningen.

Här kom den avklippta hankontakten från förlängningssladden väl till pass, mycket lättare att koppla in den på honan, och mäta på ledarna i andra ändan, än att försöka pricka rätt med multimeterns prober i en USB-hona.

Resistansen utanför mätområdet! Ingen kortis! (nej det är inte 0 ohm, den flipprar mellan detta och OL när den är utanför mätområdet)

Bara att sätta ihop casingen då. Ett par droppar superlim på väl valda ställen räcker, onödigt att limma längs hela kanten för den händelse att man vill öppna adaptern igen.

Det färdiga resultatet. Riktigt prydligt om jag får säga det själv!

Test. Återigen kom den avklippta stumpen från förlängningskabeln till nytta. Spänningen mellan polerna ligger runt 5 volt, som förväntat. Bara att koppla in en USB-A till USB-Micro-sladd, och i sin tur koppla in den till Pi!

Pi bootar!

Hittade en massa bilder från Tanzania på kameran när jag slangade över bilderna på projektet, och var tvungen att drämma upp de här lejonen som låg och skrotade i en akacia som bonus. Visst ser de sjukt mysiga ut?

Oh yes! Mus, tangentbord, USB-hub, och en wifidongle som säkert drar en satans massa ström! Inga problem!

Mission accomplished!