Trots att moderna datorer kan utföra miljarder beräkningar per sekund krävs gedigen programmering för att klara av ens de enklaste uppgifter. Vår mänskliga hjärna å andra sidan har inte den råa beräkningskraften hos en dator men kan istället till exempel associera och skapa dynamiska nätverk, det som i slutänden leder fram till intelligens.

Modern computers are quite fast, capable of executing trillions of instructions a second, but they can’t match the intelligent performance of our brain. Our neurons only fire about a thousand times per second. But I can see you, recognize you, talk with you, and hear someone walking by in the hallway almost instantaneously, a Herculean task for even the fastest computer.

Forskare från Japan och amerikanska Michigan Technological University har med hjälp av molekylen DDQ kommit ett steg närmare en mer människolik dator. DDQ-molekylen består av kol, kväve, klor samt syre och arrangerar sig automatiskt i dubbla lager på en guldyta. Molekylen kan ha tillstånden 0, 1, 2 och 3 till skillnad från binära 0 och 1, något som ger möjlighet till mer komplexa beräkningar.

Med en "processor" där 300 molekyler kommunicerar med varandra har forskarna lyckats beräkna allt från klassisk digital logik till simulerade naturfenomen som cancertumörer och värmespridning. Förhoppningen är att tekniken parallella natur med flera möjliga tillstånd ska underlätta lösningar av komplicerade problem inte ens moderna datorer klarar av.

The neat part is, approximately 300 molecules talk with each other at a time during information processing. We have mimicked how neurons behave in the brain. The evolving neuron-like circuit network allows us to address many problems on the same grid, which gives the device intelligence. As a result, their tiny processor can solve problems for which algorithms on computers are unknown, especially interacting many-body problems, such as predictions of natural calamities and outbreaks of disease.

Förutom att ge möjlighet till beräkningar av komplexa problem är strukturen även självunderhållande. Om en molekyl skadas reparerar den sig själv, mycket på samma sätt som uppgifterna hos defekta neuroner i den mänskliga hjärnan automatiskt tas över av närliggande kollegor.

Källa: Xbitlabs.