Mikrofoner från Blue Microphones, Razer, Antlion Audio och Zalman

Specifikationer: Razer Seiren Pro

Razers bordsmikrofon levereras i en rejäl förpackning – redan innan den packats upp finns därför föraningar om hur stor mikrofonen kommer att vara. Och det stämmer, det är ingen liten mikrofon. En rejäl tubliknande bordsmikrofon placeras på skrivbordet. För dig som är ute efter en mikrofon till en fast plats är detta bra, men för dig som letar efter en mikrofon att kunna bära med sig blir den nog aningen klumpig – då är exempelvis Modmic det bättre alternativet.

Utseendemässigt skulle Seiren Pro nog klassas som något modernare i stilen än Yeti. Tuben har galler både i toppen och botten, med ett slätt mittparti där du hittar Razers logotyp – som lyser upp när du kopplar in mikrofonen.

Med tanke på priset är förväntningarna höga när det kommer till byggkvalitet, och överlag ger den ett lyxigt intryck. Den har lite specialgrejer som förmodligen är det som gör att du får betala ungefär dubbelt så mycket för denna som för Yeti. Framsidan är exempelvis utrustad med en OLED-display som, när mikrofonen är inkopplad via USB, visar exempelvis volym eller känslighet när du justerar reglagen. Du ser också, via displayen, vilket ljudläge den är inställd på.

OLED-displayen gör mycket för användarvänligheten eftersom du slipper en massa störningsljud om du vill justera känslighet eller liknande under användning. Du ser dessutom direkt vad du gör, utan att behöva flytta runt på mikrofonen. Mycket mer behändigt än vad man först kan tro med andra ord.

Under OLED-displayen hittar du ett volymreglage och en mute-knapp. Knappen lyser rött när den är aktiverad, och grönt när mikrofonen är igång så du förstår direkt om dina kamrater hör dig. På baksidan hittar vi reglage för pattern och gain, så att vi enkelt kan styra känslighet och inställningar för ljudet. Det är samma stuns i alla reglage, och de är enkla att vrida runt. På undersidan finns en 3,5-millimetersutgång för hörlurar, en USB-port, en 5-pins XLR-port och en knapp för ett high pass-filter. Kablar ingår för samtliga anslutningar.

Mikrofonens vinkel justeras med hjälp av handkraft och två rattar på stativet. En smidig lösning där du själv ställer in vinkeln och sedan drar åt rattarna för att den ska fixeras.

Med USB-kabeln kopplad till datorn påbörjas automatiskt installation av drivrutiner och därefter får du frågan om du vill installera medföljande programvara Razer Synapse. Med den på plats får du ytterligare funktionalitet. När mikrofonen är installerad är det dags att välja vilket läge, pattern, som passar bäst för det du ska göra. Vi återupprepar från föregående testtext:

Stereo-läget innebär att du spelar in ljudet i stereo. Förflyttar du dig lite åt vänster, och därmed bort från höger sida av mikrofonen, kommer du med andra ord att få en ljudbild som drar mer åt vänster. Det är ett bra läge för dig som vill skapa olika ljudeffekter, men kanske inte lika användbart för exempelvis en gamer. Även små förflyttningar i sidled noteras direkt av mikrofonen och skapar effekt på ljudet.

Kardioid-läget (eng. cardioid) innebär att mikrofonen får en väldigt smal vinkel på sin ljudkon. Du måste således tala rakt in i mikrofonen, och gärna på ett ganska kort avstånd. Ljudet blir inte lika luftigt, men samtidigt blir du av med en del bakgrundsljud.

Omni-läget innebär en rundtagande upptagning som passar bra om du exempelvis ska spela in musik eller har flera personer i rummet som ska höras. Det ökar bakgrundsljudet, men gör dig inte lika beroende av var du befinner dig i rummet eller hur du rör ditt huvud.

Bidirectional-läget gör att mikrofonen tar upp ljud från både framsidan och baksidan. Har du exempelvis en podcast och vill intervjua någon som sitter mittemot dig, men undvika bakgrundsljud från sidorna, är detta med andra ord det rätta läget.

Det är markant skillnad i brusnivå när det kommer till de olika lägena. I stereoläge och rundriktat (omni) läge plockar mikrofonen inte upp lika mycket ljud från omgivningen – vilket är underligt med tanke på att omni innebär att den är rundtagande. Speciellt stereoläget gör bra ifrån sig och framhäver främst den som talar in i mikrofonen.

I kardioid och dubbelriktat (bidirectional) läge plockar mikrofonen däremot upp mycket av omgivningens ljud, plus en dov ton som följer med under hela inspelningen. Kardioid ska ju dessutom fungera brusreducerande eftersom du måste prata direkt in i den då, vilket gör det hela ännu märkligare. Som tur är finns det en ratt för att justera känsligheten, och även om du aldrig lyckas bli av med bruset helt så hjälper det en hel del. High pass-filtret har dock ingen vidare effekt.

Olika mycket brus beroende på läge.

Eftersom mikrofonen är så pass känslig som den är finns det inget behov av att sitta nära den och prata. Du kan ha den på ett ganska rejält avstånd ifrån munnen utan att dina medspelare för den sakens skull hör dig sämre. Ljudet blir lika tydligt och bra oavsett avstånd. Mikrofonen plockar vid ett tillfälle till och med upp ljudet av hundtassar som tippar mot golvet två rum längre bort.

Nackdelen med det här är förstås om du sitter på ett LAN eller liknande och vill undvika bakgrundsljud. Det är då Kardioid-läget ska komma till sin fulla rätt, men även i det läget plockar mikrofonen, trots att känsligheten justerats ned till cirka 20 procent, upp spelljudet från hörlurarna vid ett avstånd på 30–40 centimeters avstånd. Den gör även det med känsligheten nedjusterad till 0. Här hade man kunnat önska en större skillnad i steg från minsta till högsta nivå.

Ljudet är annars riktigt bra. Du får ett härligt djup, en fyllighet i ljudet som uppskattas, helt enkelt en fin och naturtrogen klang på allt du spelar in eller sänder ut. Du behöver med andra ord inte oroa dig över burkigt ljud eller några störiga puffljud om du köper den här mikrofonen.

Det går förresten att köpa till ett separat puffskydd, men inte en enda gång under testet noteras som sagt några störande puffljud så om du funderar över att göra det så avvakta och testkör mikrofonen lite först – det kommer troligen inte att behövas.