Färgåtergivning
Några saker kan vi snabbt konstatera med Philips BDM4037UW och dess färger. Direkt ur kartong skiftar exemplaret mot turkos. Maximalt vitt har en annan vitbalans vilket gör den turkosa skiftningen väldigt tydlig i vanlig datorgrafik. Contrast-reglaget sänkt ett snäpp till 49 fixar detta så att det blir samma turkos hela vägen. Starka röd- och gröntoner är också väldigt mättade och sticker ut. Fast det finns en rimlig och välkommen förklaring till detta: DCI-P3-färgrymden.
Direkt ur kartong och jämfört med Rec.709-standard. Turkos vitbalans där det sker en klippning mot vitt så att helvitt ser väldigt annorlunda ut mot precis snäppet gråare.
sRGB-läget anpassar också färgrymden mot just sRGB-standard men är i grunden lika besvärande turkos i vitbalansen.
Med RGB-justeringen kan vi ordna upp alla stora vitbalansproblem. Med färgprofiler kan man sedan styra upp färgåtergivningen ytterligare.
Vi kan också väldigt snabbt och direkt konstatera att av de olika Smartimage-bildlägen som nås när du drar joystick-knappen åt vänster finns det inget som är riktigt användbart. Dessa bildlägen tillför bara godtyckliga förvrängningar av färger, vitbalans och tonkurva. Det är enbart Off- eller Smartuniformity-läget som är användbart.
Färgåtergivningen kan ändras "spontant"
Förutom då Smartuniformity-läget som trots allt sätter skärmens ljusstyrka tillräckligt uniformt över ytan. Men då kör BDM4037UW färgerna i något som påminner om fabriksinställningen. Skulle du försöka ändra någon bildinställning hoppar skärmen ut ur Smartuniformity-läget. Fast läget är fortfarande markerat i menyn vilket förvirrar.
Smartimage-lägena är inte alls smarta. Eller värst användbara.
Det räcker faktiskt med att enbart navigera genom menyerna för att färgerna ska skifta om och bli fel. Då kommer de menyalternativ du ser är valda inte stämma. Vi måste till och med in och välja om Gamma-lägena för att det ska bli rätt igen. Gamma 2.2-läget mäter som 2.2-potenskurva när du valt det. Men skulle skärmen ändra sina färger för att du av misstag navigerade förbi sRGB-läget kommer 2.2-läget mäta 2.0-potens och ge en ljusare bild. Detta kan då bara återställas genom att välja ett annat gamma-läge och sedan välja 2.2-läget på nytt.
Och dessa ändringar verkar inträffa så fort skärmen bestämmer sig för att ändra bildläge på något sätt, till exempel om du byter till en annan ingång. Då måste du in i menyerna och toggla allting igen. Alldeles fantastiskt bökigt!
Ett beteende drabbades vi av redan i testet av den förrförra modellen BDM4065UC, då vi inte blev kloka på hur skärmen hela tiden gav oss olika färger. Nu var vi förberedda på beteendet. Synd att inget bättrats på två år.
Stor färgrymd kan utnyttjas
Philips BDM4037UW har trots en del brister ändå god färgåtergivning med en räckvidd som öppnar för dörrar för fotointresserade. Ja, förutsatt att du tar till mätutrustning då. Framför allt med Displayport och 10-bitarsfärg. Skärmen täcker då helt enkelt in fler nyanssteg, vilket är en synlig förbättring trots att det är interpolering och ditheringteknik involverad.
Färgåtergivningen med fabriksläget som siktar på DCI-P3-färgrymd och därför är övermättad för nyanser som innehåller mycket rött och grönt.
sRGB-läget sätter färgerna rätt men har fortfarande problem med vitbalansen.
När vi RGB-justerar BDM4037UW är det endast DCI-P3-färgrymd som gäller och i förhållande till denna är det faktiskt så gott som problemfritt.
Vi kan gå in på RGB-justeringen och sätta grundläggande vitbalans tillräckligt exakt. I det läget kommer skärmen dock alltid att arbeta mot DCI-P3-färgrymd, alltså en större och mer mättad färgrymd som återger starkare nyanser av rött och grönt. Vitbalansen är fortfarande centrerad kring D65 och inte DCI-vitbalansen.
sRGB-läget anpassar färgrymden mot defacto-standard och Rec.709/HDTV-färger. Men det läget kan inte du inte kalibrera i fråga om vitbalans. Nackdelen är därför att ifall du försöker anpassa vitbalans och tonkurva i skärmens menyer, så kommer den alltid att överdriva just rött och grönt genom att gå mot DCI-P3-färgrymden.
Mätutrustning är ett måste
Detta kommer en färgprofilering att ordna för programvaror som Photoshop och liknande. Men program som ignorerar ICC-profiler behåller de övermättade färgerna. Hade Philips moderniserat funktionen hos skärmen och skiljt på alternativen för vitbalans och färgrymd skulle detta inte vara samma problem. Till exempel att man direkt kan välja ett läge för sRGB och ett annat för DCI-P3 eller "native"-färgrymd. Nu måste du ha kolla på alla detaljer själv och många gånger gissa dig till vad skärmen försöker uppnå.
Philips skickar med ett "kalibreringspapper" som intygar om att skärmens skulle vara rätt i färger. Men bli inte lurade av detta enkla knep. Du behöver alltid mätutrustning för att få färgkvalitet och exakthet. Det finns inga genvägar. Direkt ur kartong eller ens sRGB-läget är långt ifrån "kalibrerat" och alldeles för godtyckligt, särskilt i fråga om den turkosa vitbalansen. I vanlig ordning har man "fabrikskalibrerat" genom att selektivt plocka guldkornen från olika mätningar som inte hänger samman med varandra.
