MSI Big Bang Fuzion

Lucid Hydra 200

Redan 2008 visades tidiga versioner av Lucids Hydra-krets upp på Intel Developer Conference. Det israeliska företaget hade tagit sig an att skapa en ny lösning för att få flera grafikkort att arbeta tillsammans på ett mer effektivt sätt än grafikjättarnas egna metoder. Där ATI:s Crossfire och Nvidias SLI alltid krävt två eller fler identiska kort skulle Hydra möjliggöra ihopparning av inte bara olika modeller utan även olika kretstillverkares kort.

Där de tidigare modellerna aldrig nådde längre än till prototypstadiet är det nu dags för Lucid att, tillsammans med MSI, nå ut till den stora massan med Big Bang Fuzion och den nya kretsen Hydra 200.

Hydra 200 kommer i ett par olika varianter, där LT24102 som sitter monterad på Fuzion är toppmodellen. Kretsen är dels en PCI-express-brygga med totalt 48 banor och dels en RISC-processor på 300 MHz.

Crossfire och SLI använder vanligtvis AFR (Alternate Frame Rendering) för att dela upp arbetet mellan flera grafikprocessorer. Vad detta innebär rent praktiskt är att varje GPU renderar varannan bildruta för att sedan synkas ihop och skickas ut till bildskärmen. Fördelen med denna teknik är, om den implementeras rätt, att prestandan nästintill kan fördubblas i jämförelse mot om endast ett grafikkort hade använts. Givetvis finns det även nackdelar, varav en av de vanligaste är ryckig bild, så kallade "microstutters", som uppstår när synkroniseringen blir fel mellan de bägge korten.

Lucid har dock valt en lite annorlunda metod att sköta uppdelningen. När signaler med DirectX/Open GL-innehåll skickas från CPU:n till grafikkorten snappas dessa först upp av Hydra-kretsen. Kretsen analyserar i sin tur varje bildruta och avgör vilka delar av den som ska renderas av respektive grafikkort. Då olika objekt i varje bildruta är olika tunga att rendera avgör Hydra-kretsen först vilka dessa som ska skickas till varje grafikkort. Om systemet då exempelvis har ett HD 5870-kort samt ett äldre HD 4890-kort skickas de tyngre delarna av bildrutan till 5870-kortet medan 4890-ditot får ta hand om de lite lättare objekten.

När grafikkorten är klara med renderingen pusslas bildrutan ihop igen för att skickas vidare till bildskärmen. I slutändan bildar denna teknik en ytterst flexibel plattform, där kort ur olika produktfamiljer kan kombineras för en prestandavinst. Nu är det dock inte bara guld och gröna skogar som gäller med Hydra-kretsen, utan det finns givetvis vissa väghinder på vägen.

Hittills har vi kanske framställt Lucids Hydra-krets som en ren hårdvarulösning vilket tyvärr inte är hela sanningen. En stor del av "magin" sker även med hjälp av den drivrutin som måste installeras för att kretsen överhuvudtaget ska fungera. Tillsammans med drivrutinen installeras även en kontrollpanel, med vilken man kan välja om Hydra-kretsen ska vara aktiv eller ej. Väljer man att inaktivera den skickas helt enkelt datan vidare till det primära grafikkortet eller till bägge om det rör sig om ATI-kort och Crossfire är aktiverat.

Efter att ha klickat sig vidare till "Games"-fliken i kontrollpanelen inser man snabbt den största nackdelen med Hydra i dagsläget - spelstödet. En förutsättning för att kretsen ska fungera överhuvudtaget är att spelet man tänkt spela finns med bland de titlar som Lucid hittills har lagt till stöd för. Tråkigt nog lyser många spel med sin frånvaro från denna lista. Några av våra "benchmark"-favoriter som Crysis och Far Cry 2 saknas helt och hållet, medan majoriteten av de titlar som faktiskt stöds är av äldre snitt. Kontrollpanelen tillåter visserligen en att lägga till spel manuellt i listan, vilket dessvärre i nio fall av tio resulterar i en krasch eller urusel prestanda.

Andra nackdelar som är värda att nämna med Hydra i dagsläget: