Testpilot: Komplett Gamer Xtreme a70

En sak som är säker när Alling recenserar en dator är att det inte finns på kartan att starta upp den utan att först inspektera den in i minsta detalj.

Innan själva datorn får sig en titt börjas det i vanlig ordning med en snabb genomgång av paketeringen samt medföljande tillbehör. Precis som Komplett Winter Gamer levererades Gamer Xtreme a70 invirad i kraftig bubbelplast, förpackad i en stor låda tillsammans med en låda med tillbehör, manualer och en strömkabel.

Systemet är inhyst i ett Corsair Carbide 400C, som sällar sig till skaran av (ur ett historiskt perspektiv) mindre ATX-chassin för allroundbruk som poppat upp från olika tillverkare på senare år.

En jämförelse med välkända Volvochassit Define R5 från Fractal Design är på sin plats för att förstå skillnaderna mellan chassi och chassi:

Som läsaren kanske anar är undertecknad onekligen förtjust över valet av låda. Det är svårt att för ett sådant här bygge träffa en bättre balans mellan smidig dator, prisnivå och övriga egenskaper än Komplett gjort. Till den ännu ej övertygade läsaren lämnas som en övning att hitta ett lämpligt grafikkort längre än 370 millimeter eller en oersättlig CPU-kylare högre än 170 millimeter.

Jag föredrar personligen Fractal Designs ännu några liter mindre variant Define C, men det beror mer på tycke och smak än något annat. Dessutom är det busenkelt att byta chassi i samband med beställningen. Bra jobbat, Komplett!

Min bedömning är att de allra flesta som köper Gamer Xtreme a70 kommer få ett positivt första intryck. Det något oortodoxa fönstret lär med sitt rena, moderna utseende dra en del blickar till sig, och chassit upplevs överlag som kvalitativt. Stål och plast är de material användaren främst kommer i kontakt med vid hantering.

Det bör inte ta någon längre stund att upptäcka att Gamer Xtreme a70 inte öppnas som de flesta andra datorer, i synnerhet färdigbyggda. Här behövs ingen skruvmejsel eller ens starka nypor för att komma in i chassit, tack vare det smått innovativa handtag Corsair försett sin nya skapelse med. Det är bara att ta tag i det och dra utåt, så svänger sidan upp som en dörr.

Precis som på det av undertecknad tidigare recenserade chassit Enthoo Evolv mATX Tempered Glass från Phanteks hålls dörren stabilt på plats av magneter. Till skillnad från Phanteks uppvisningschassi kan dock inte Carbide 400C stoltsera med härdat glas som fönstermaterial, på gott och ont.

Till viss förnöjelse för mig gör plexiglaset dörren så flexibel att den, i brist på ett bättre ord, fladdrar fram och tillbaka i några sekunder varje gång den öppnas. I gengäld är den betydligt lättare än glasskivan på Evolv mATX TG och användaren behöver inte vara lika rädd att råka förstöra den.

På höger sida hittar vi inget särskilt, vilket är normalt. Värt att notera, och något som syns tydligt på bilden ovan, är att Carbide 400C är väldigt benäget att dra till sig handavtryck vid hantering.

Sidoplåten på den här sidan använder traditionella tumskruvar, men är konstruerad så att det är mycket enkelt att få den på plats utan att behöva bråka med ett dussin små fästen som alla måste fästa samtidigt. Bra!

Värt att nämna är att det per design finns en glipa på ett par millimeter mellan sidoplåten och stommen undertill på chassit. Den syns inte, men kan via fingertopparna lätt uppfattas som ett tecken på att plåten inte sitter korrekt monterad. Så är dock inte fallet, så ingen behöver stånga sig blodig under lönlösa försök att eliminera glipan.

Vi går vidare till fronten, som består av en stilren stålbeklädd panel med Corsairs logga i nedre hörnet och Kompletts dito högst upp i mitten, snyggt och sobert.

Några 5,25-tumsplatser syns inte till, vilket endast kan sägas vara en fördel, då sådana hade gjort datorn minst en decimeter djupare. Den som behöver en optisk läsare kan gott köpa en betydligt mer versatil extern sådan, som kan tas fram ur garderoben den gången om året då den behövs.

Frontpanelen kan tas bort för rengöring eller fläktmontering, och enligt chassi­manualen görs detta genom att "greppa tag i panelen underifrån och varsamt men bestämt dra den utåt". Undertecknad förstår dock inte detta alls, ty det finns ingenting att greppa tag i och jag lyckas inte få loss panelen hur jag än sliter och drar.

Det enda sätt jag fann fungera var att öppna båda sidopanelerna och manuellt trycka loss vart och ett av de sex plastfästen som håller fast fronten. Det av Corsair beskrivna tillvägagångssättet fungerar problemfritt på Fractal Design Define C, så handhavandefel torde kunna uteslutas. En inte osannolik källa till irritation för den som gillar att städa datorn ofta.

Den som orkar genomgå proceduren för att avlägsna frontpanelen får tillgång till ett löstagbart dammfilter samt fästen för tre stycken 120-millimeters- eller två stycken 140-millimetersfläktar. En 140-millimetersfläkt med modellnummer A1425L12S‑2 från Corsair är förinstallerad. Detta är en fläkt av enklare snitt som Corsair brukar skicka med sina chassin.

Högst upp längst fram finns en alldeles vanlig uppsättning portar i form av två USB Type‑A med stöd för USB 3.1 Gen 1 samt hörlurs- och mikrofonanslutningar. Där sitter även start- och resetknapparna samt en lysdiod för hårddiskaktivitet. Inget märkvärdigt här.

Resten av toppen är täckt av ett magnetiskt monterat dammfilter. Detta avlägsnas enkelt genom att helt enkelt lyfta på kanten, varvid fästen för två stycken 120- eller 140-millimetersfläktar exponeras.

I en färdigbyggd dator som denna blir en sådan konfiguration i någon mån ett skott över mål, ty andelen köpare som faktiskt har någon användning för dessa fläktplatser bör vara försumbar. Att råka spilla något över datorn lär vara ett både större och vanligare problem, varför en tättslutande konstruktion som kan skydda komponenterna mot sådana missöden hade kunnat vara fördelaktig.

Fractal Design löser detta på ett snyggt sätt på sina chassin genom att skicka med både en ljuddämpad plastpanel och ett magnetiskt dammfilter, så att användaren själv kan välja om taket ska vara öppet eller tillslutet.

Då återstår bara baksidan innan vi dyker in i datorns innanmäte. Det mest intressanta här är förstås vilka portar som finns tillgängliga. En fullständig förteckning hittas på föregående sida, så jag tar bara upp de mest relevanta observationerna här.

Brist på videoanslutningar lär aldrig bli ett problem. Det finns möjlighet att ansluta tre DisplayPort 1.4-skärmar, vilket bör täcka även de mest extrema behov. Det finns också en HDMI 2.0, så en TV med upp till 3 840 × 2 160 i 60 Hz kan anslutas utan adapter.

Slutligen erbjuds en DVI Dual Link, som framförallt är värdefull för den som exempelvis sitter med en så kallad Koreaskärm. I annat fall bör nog prioriteringarna ses över om en sådan här dator inhandlas för att paras ihop med en skärm som saknar DisplayPort.

Något som ännu inte finns på alla datorer är den relativt nya porten USB Type‑C. Här hittar vi en ensam sådan som dessutom stöder den senaste inkarnationen av USB-protokollet, USB 3.1 Gen 2. Detta innebär en överförings­hastighet på 10 Gbit/s, dubbelt upp från USB 3.1 Gen 1. Även den intilliggande Type‑A-porten klarar denna hastighet.

Längst ner finns ett dammfilter för nätaggregatets luftintag som enkelt avlägsnas genom att det dras rakt ut. Väldigt standard nu för tiden.

Allt som allt lämnas undertecknad med ett positivt intryck. Gamer Xtreme a70 känns kvalitativ och håller en fullt rimlig storlek och vikt, samtidigt som den ser bra ut utan att gå till överdrift någonstans. Detta beror förstås främst på det lyckade valet av chassi.

För ännu mer detaljerade reflektioner kring Carbide 400C rekommenderas SweClockers recension av detsamma. Annars är tiden kommen för att öppna upp datorn och ta en kik inuti.