Ljudkvalitet

Det första jag gjorde efter att att ha packat upp Sound Blaster X H7 Tournament Edition var att ansluta det till min Samsung Galaxy S7 och spela upp musik från Spotify Premium. Vän av ordning kanske invänder att detta knappast är en tillbörlig metod för att testa ljudkvalitet, men det är den jag har tillgång till. Det är inte heller något headset för audiofiler som testas, så Spotify får duga.

ALNG6337.jpg

Utöver Galaxy S7:an använde jag som källor en Apple Ipad 4 och framförallt den integrerade Realtek ALC1150-baserade ljudkretsen på mitt MSI Z170I Gaming Pro AC för att bedöma ljudet hos H7 Tournament Edition.

Det måste understrykas att undertecknads kunskaper inom ljud är tämligen rudimentära jämfört med många entusiaster på området. De lurar jag annars använder och som därmed blir vad jag automatiskt jämför H7 Tournament Edition mot är Sennheisers klassiska headset PC 360 och Sonys portabla heltäckande lurar MDR‑1A, som jag modifierat för att tämja basen.

Dessutom äger jag ett exemplar av populära Qpad QH‑90 (i grunden exakt samma headset som Kingston Hyper X Cloud), vilket torde vara en intressant modell att jämföra mot, då den ofta rekommenderas i olika sammanhang. Det tål att påpekas att QH‑90 kostar hälften så mycket som testobjektet.

ALNG6322.jpg

Ljudet hos H7 Tournament Edition överraskar inte påtagligt åt något håll. Det presterar tillräckligt bra ljud för att jag ska kunna lyssna på musik i det, men någon "Wow!"-känsla är det inte frågan om. Det förväntar jag mig inte heller i prisklassen. Jag kan spontant konstatera att detaljer inte försvinner och att basen inte är överdriven som i en del andra gamingheadset.

ALNG6347.jpg

När jag lyssnar på musik är det främst hardstyle som strömmar ur högtalarna. Därför är det till stor del musik ur den genren som ligger till grund för mina uttalanden här. Jag har även inkluderat ett par låtar från andra genrer i den handfull jag valt ut för att jämföra mot tidigare nämnda hörlurar:

ALNG6339.jpg

Sennheiser PC 360

Vid jämförelse med Sennheiser PC 360 upplever jag att det sistnämnda är märkbart snällare mot öronen och inte i lika hög grad ger upphov till örontrötthet (eng. ear fatigue). Det känns varmare till klangen än H7 Tournament Edition, vars ljud jag upplever som vassare, kallare och något ihåligt. Jag föredrar PC 360.

ALNG6341.jpg

Sony MDR‑1A

Även Sonys välrenommerade MDR‑1A tycker jag har en snällare och fylligare karaktär än H7 Tournament Edition. De har också betydligt kraftigare bas, på gott och ont. Jag har som sagt modifierat Sony-lurarna för att försöka tämja basen.

ALNG6342.jpg

Qpad QH‑90

Mot Qpad QH‑90, och därmed även Kingston Hyper X Cloud, är skillnaderna mindre. Det är inte säkert att jag skulle kunna skilja H7 Tournament Edition och QH‑90 åt i ett blindtest. Jag tycker att båda har mindre karaktär än PC 360, som dock är öppet, vilket i sig är positivt för ljudkvaliteten. En sluten lur har andra fördelar, huvudsakligen att ljud stängs ute och inne.

ALNG6313.jpg

Sammanfattningsvis skulle jag beskriva ljudet i H7 Tournament Edition som överlag bra, men lite vasst för min smak och något ihåligt. I mina öron är de inte helt optimala för musik; jag vågar chansa på att de i större utsträckning är designade med spel i åtanke.